Olafr Havrevold

norsk ingenjör och skådespelare

Olafr Havrevold, född 26 maj 1895 i Kristiania, död 11 juni 1972 i Oslo, var en norsk skådespelare.

Karriär

redigera

Havrevold var utbildad kemiingenjör. Han debuterade 1922 på Intimteatret i Frank Wedekinds Vårbrytning. Mellan 1923 och 1965 var han anställd vid Nationaltheatret, där han var en av de ledande krafterna. Med lyrisk begeistring spelade han romantiska roller som Falk i Henrik Ibsen Kærlighedens komedie, samtidigt som han utvecklades till en betydande karaktärsskådespelare med fin psykologisk inlevelseförmåga. Detta gäller särskilt hans moderna människoskildringar: Orin i Eugene O'Neills Klaga månde Elektra och Den trette i Johan Borgens Mens vi venter, för vilken han tilldelades Kritikerprisen. Bland hans inträngande människoskildringar efter 1945 märks Garcin i Jean-Paul Sartres Lyckta dörrar och Jim Tyrone i Eugene O'Neills En måne för de olycksfödda.[1]

Han gjorde regidebut 1948 med Alex Brinchmanns Løgnen og lykken. I Radioteatret var han en bärande kraft. Här skapade han bland annat en stor tragisk figur av Julian i Ibsens Kejsare och galiléer våren 1956. I Fjernsynsteatret spelade han den blinde fadern i Sławomir Mrożeks Karl.[1]

Olafr Havrevold var bror till Odd och Finn Havrevold. Han var gift två gånger, först med skådespelerskan Unni Torkildsen, andra gången 1934 med skådespelerskan Gøril Egede-Nissen, och var senare sambo med skådespelerskan Liv Strømsted.[2]

Filmografi (urval)

redigera

Källor

redigera
  1. ^ [a b] ”Olafr Havrevold”. Store norske leksikon. http://snl.no/Olafr_Havrevold. Läst 13 januari 2012. 
  2. ^ ”Olafr Havrevold”. Norsk biografisk leksikon. http://snl.no/.nbl_biografi/Olafr_Havrevold/utdypning. Läst 13 januari 2012. 

Externa länkar

redigera