Öppna huvudmenyn
Europeiska flaggan Europeiska unionens förordningar
Offentlighetsförordningen
Förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar

Aktnummer Förordning (EG) nr 1049/2001
Celexnummer 32001R1049
Offentliggjort i EGT L 145, 31.5.2001, s. 43–48
Rättslig form Förordning
Rättsligt bindande Yes check.svg Ja
Direkt tillämpligt Yes check.svg Ja
Tillämpas av Europeiska unionen
Utfärdat av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Rättslig grund Art. 15 FEUF

Relaterad lagstiftning
Nuvarande och tidigare gällande lagstiftning
Förordning (EG) nr 1049/2001
Utfärdat Trätt i kraft Tillämpligt Upphävt
2001-05-30 2001-06-03 2001-12-03

Offentlighetsförordningen, formellt förordning (EG) nr 1049/2001, är en europeisk förordning som fastställer villkoren för allmänhetens tillgång till handlingar inom Europeiska unionen. Förordningen utgår ifrån en typ av offentlighetsprincip som innebär att allmänheten i regel ska ha tillgång till de handlingar som finns vid Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen. Dock finns det en rad undantag som inskränker denna princip, till exempel med hänsyn till allmän säkerhet, den personliga integriteten eller om handlingen utgör ett internt underlag för ett beslutsförfarande som ännu inte avslutats.

HistoriaRedigera

Offentlighetsförordningen antogs 2001 av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd på förslag av Europeiska kommissionen. 2008 föreslog kommissionen en ändring av förordningen, men detta förslag antogs aldrig av den lagstiftande institutionerna.[1] Mot bakgrund av Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 föreslog kommissionen en ny ändring av offentlighetsförordningen under 2011. Även detta förslag har ännu inte antagits av de lagstiftande institutionerna.[2]

Syfte och innehållRedigera

Syftet med förordningen är att fastställa bestämmelser om allmänhetens tillgång till handlingar inom Europeiska unionen. Genom förordningen ges alla unionsmedborgare samt fysiska och juridiska personer som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat rätt till tillgång till handlingar som finns hos Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen.[3] Även Europeiska rådet har beslutat att tillämpa förordningen. Förordningen fastställer också de undantag då allmänhetens tillgång får inskränkas.[4]

OffentlighetsprincipRedigera

Förordningen innehåller en grundläggande princip om att alla handlingar hos Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen ska vara offentliga, såvida inte särskilda undantag är tillämpliga, se nedan.[5] En begäran om att få ut en handling måste inkomma skriftligen. Begäran kan göras på vilket av unionens officiella språk som helst. Institutionerna måste behandla begäran inom 15 arbetsdagar.[6]

UndantagRedigera

Undantag från offentlighetsprincipen får göras om något av följande kriterier uppfylls:

  • Ett utlämnande av handlingen skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet, försvar och militära frågor, internationella förbindelser eller gemenskapens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik.
  • Ett utlämnande av handlingen skulle undergräva skyddet för den enskildes privatliv och integritet.
  • Ett utlämnande av handlingen skulle undergräva en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter, rättsliga förfaranden och juridisk rådgivning eller syftet med inspektioner, utredningar och revisioner. Detta kriterium får bara användas om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.
  • Handlingen är upprättad för internt bruk, gäller en fråga där institutionen inte fattat något beslut och ett utlämnande skulle allvarligt undergräva institutionens beslutsförfarande. Detta kriterium får bara användas om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

Handlingar som härrör från en medlemsstat eller en tredje part får endast lämnas ut om denna part har godkänt det.[7]

Om endast delar av en handling omfattas av ovanstående kriterier ska fortfarande övriga delar lämnas ut.[8]

Omfattade institutionerRedigera

Förordningen omfattar endast Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen, och inte några av unionens övriga institutioner, organ och byråer. Dock har Europeiska rådet beslutet självmant att tillämpa samma bestämmelser.[9]

Europeiska kommissionen föreslog 2011 att förordningen skulle utvidgas till att gälla alla institutioner, organ och byråer.[10] På grund av oenighet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och kommissionen kunde förslaget dock inte antas. Eftersom kommissionen motsätter sig ändringar föreslagna av Europaparlamentet måste Europeiska unionens råd fatta sitt beslut med enhällighet, något som hittills inte har kunnat uppnås. Europaparlamentet har uppmanat övriga institutioner, organ och byråer att tillämpa offentlighetsförordningen självmant.[11]

Europeiska revisionsrättenRedigera

Europeiska revisionsrätten omfattas inte av offentlighetsförordningen men har antagit en egen förordning om allmänhetens tillgång till dess handlingar. Denna förordning innehåller i stort sett samma bestämmelser som offentlighetsförordningen.[12]

Rättslig form och grundRedigera

Offentlighetsförordningen antogs 2001 med artikel 255.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen som rättslig grund. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, höjdes kraven på öppenhet och tillgänglighet för unionens institutioner, organ och byråer, med vissa begränsningar för Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken.[13] Den tidigare rättsliga grunden återfinns nu i artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Mot bakgrund av denna har både Europaparlamentet och Europeiska kommissionen föreslagit att offentlighetsförordningen bör omfatta alla institutioner.

Artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lyder enligt följande:

ARTIKEL 15

1. För att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta ska unionens institutioner, organ och byråer utföra sitt arbete så öppet som möjligt.

2. Europaparlamentets sammanträden ska vara offentliga, liksom rådets sammanträden när det överlägger och röstar om ett utkast till lagstiftningsakt.

3. Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar, oberoende av medium, enligt de principer och villkor som ska bestämmas i enlighet med den här punkten.

Europaparlamentet och rådet ska, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa allmänna principer och gränser för rätten till tillgång till handlingar.

Varje institution, organ eller byrå ska säkerställa öppenhet i sitt arbete och ska i sin arbetsordning utarbeta särskilda bestämmelser om tillgång till sina handlingar i enlighet med de förordningar som avses i andra stycket.

Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken ska omfattas av denna punkt endast när de utövar sina administrativa funktioner.

Europaparlamentet och rådet ska säkerställa att handlingar som gäller lagstiftningsförfaranden offentliggörs på de villkor som fastställs i de förordningar som avses i andra stycket.

Territoriellt tillämpningsområdeRedigera

Offentlighetsförordningen gäller inom hela Europeiska unionen. Den ger rättigheter till alla unionsmedborgare liksom samtliga fysiska och juridiska personer som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera

  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.