Norrlands artilleribataljon

1919-2004 ett artilleriförband inom svenska armén

Norrlands artilleribataljon (Artbat/I 19) ursprungligen Bodens artilleriregemente (A 8) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1919–2004. Förbandsledningen var förlagd i Bodens garnison i Boden.[2][3][4]

Norrlands artilleribataljon
(Artbat/I 19)
Bodens artilleriregemente vapen.svg
Vapen för Norrlands artilleribataljon tolkat efter dess blasonering.
Officiellt namnNorrlands artilleribataljon
Datum1919–2004
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollUtbildningsförband
StorlekBataljon
FöregångareBoden-Karlsborgs artilleriregemente
Del avNorrbottens regemente [a]
HögkvarterBodens garnison
FörläggningsortBoden
ÖvningsplatsSödra Åberget, Gammelängen, Mjösjö, Degerberget, Rödberget
BeskyddareSankta Barbara
FärgerGult och svart          
Marsch"Re e Patria" (Canzano) [b]
Årsdagar4 december [c]
DekorationerBodensartregGM [d]
NorrlartregMSM [e]
NorrlartbatMSM [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Vaktstandar m/1987AM.090065 (1024x988).jpg
TruppslagsteckenTruppslagstecken för artilleriet.jpg

HistoriaRedigera

Förbandet bildades den 10 september 1919 genom en uppdelning av Boden-Karlsborgs artilleriregemente (A 8), där delarna förlagda till Karlsborg bildade Karlsborgs artillerikår (A 10), och delarna förlagda till Bodens fästning bildade Bodens artilleriregemente (A 8). Inför försvarsbeslutet 1925 föreslogs att Bodens artilleriregemente skulle organiseras på tre bataljoner om vardera två fästningsartillerikompanier. Två bataljoner avsågs för det fasta fästningsartilleriet och en bataljon för den rörliga bestyckningen. Denna organisation skulle även bibehållas under repetitionsövningarna, så att fortens batterier skulle kunna erhålla en viss permanent bemanning. Vidare skulle den rörliga bataljonen även bli helt motoriserad.[5] Den 1 juli 1937 tillfördes till regementet ett luftvärnskompani, vilket senare kom att överföras till Luleå luftvärnskår (Lv 7).

Efter andra världskriget var tanken att det svenska försvaret skulle nedrustas. Vilket inför försvarsbeslutet 1948 framgick i försvarskommitténs betänkande från 1945, där det bland annat föreslogs att Norrbottens artillerikår (A 5) skulle sammanslås med Bodens artilleriregemente (A 8).[6] Istället för en avkylning av det säkerhetspolitiska läget i Europa efter kriget, inleddes en ny säkerhetspolitik genom det kalla krig, som kan sägas inleddes genom Pragkuppen. Detta fick försvarsministern att istället förespråka en förstärkning av försvaret. I december 1947 föll försvarskommitténs förslag och istället beslutades det om en förstärkning. Dock antog riksdagen försvarskommitténs förslag, vilket i praktiken betydde att Norrbottens artillerikår upplöstes den 30 juni 1951 uppgick i Bodens artilleriregemente.[7] Från den 1 juli 1951 tillkom artilleridivisionen från Norrbottens artillerikår (A 5).[4] Ursprungligen var Bodens artilleriregemente ett fästningsartilleriregemente, men kom mer och mer att utvecklas till ett rörligt artilleriregemente.[2] Bland annat genom den artilleridivision som tillfördes från Norrbottens artillerikår. Under 1960-talet kom regementet, som enda förband i Sverige, tillföras 26 vagnar av Bandkanon 1.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med Bodens försvarsområde (Fo 63). Och bildade den 1 juli 1975 försvarsområdesregementet A 8/Fo 63.[2] Detta medförde att Bodens artilleriregemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente), och övriga förband inom försvarsområdet blev B-förband (utbildningsförband). Inom ett försvarsområde hade A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret.[8] Unikt för Bodens artilleriregemente var att man tillsammans med Upplands regemente (S 1/Fo 47) och Livgardets dragoner (K 1/Fo 44) var ett försvarsområdesregemente. Normalt var de brigaduppsättande regementena försvarsområdesregemente.

Den 1 juli 1994 avskildes försvarsområdesstaben från regementet och Bodens artilleriregemente blev då ett B-förband. Försvarsområdesstaben bildade i sin tur ett självständigt förband under namnet Bodens försvarsområde (Fo 63).[2][9] Genom försvarsbeslutet 1996 avvecklades Norrlands artilleriregemente (A 4) den 31 december 1997. I traditionshänseende sammanslogs Bodens artilleriregemente (A 8) med det avvecklade Norrlands artilleriregemente (A 4), vilket manifesterades vid en ceremoni den 31 december 1997 och från den 1 januari 1998 antogs namnet Norrlands artilleriregemente (A 8). Vidare tillfördes två artilleribataljoner från A 4.[10]

Genom försvarsbeslutet 2000 ansåg regeringen att endast fyra artilleribataljoner behövdes i den framtida insatsorganisationen. Vad som stod helt klart inför försvarsbeslutet var att Wendes artilleriregemente (A 3) och Gotlands artilleriregemente (A 7) skulle avvecklas. Vilket regemente som skulle behållas i den framtida insatsorganisationen stod mellan Norrlands artilleriregemente (A 8) och Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det som talade för att behålla A 8 var direkta närheten till övnings- och skjutfält, samt en möjlig garnisonssamordning och samverkan med främst Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19). Det som talade för en avveckling var stora avstånd och begränsade möjligheter att samöva med huvuddelen av markstridskrafterna och skolor för officersutbildning.[11] Det som talade för att behålla A 9 i Kristinehamn var närheten till Älvdalens skjutfält samt möjligheten till samövning med ett stort antal förband i södra och mellersta Sverige, men även att Kristinehamn redan utgjorde ett kompetenscentrum för artillerifunktionen genom Artilleriets stridsskola (ArtSS) som redan var lokaliserad till Kristinehamn. Regeringen valde därmed att föreslå en avveckling av Norrlands artilleriregemente (A 8). Men i samma förslag ansåg regeringen att det var viktigt artilleriförbanden även ges vinterförmåga. Därmed skulle en artilleribataljon behållas i Boden, samt inordnas under Norrbottens regemente (I 19).[11] Den 30 juni 2000 avvecklades Norrlands artilleriregemente som ett självständigt förband. Från den 1 juli 2000 inordnandes artilleribataljonen som en utbildningsbataljon i Norrbottens regemente (I 19). Den nya bataljonen antog namnet Norrlands artilleribataljon (Artbat/I 19). Bataljonen bestod av en bataljonsstab, ett artillerikompani och ett stabskompani. Verksamheten vid artilleribataljonen skulle enligt försvarsbeslutet i möjligaste mån vara en spegelbild av Artilleriregementet (A 9) fast i mindre skala. Den nya artilleribataljonen kom att bestå av tolv fordonsdragna Haubits 77B. Bandkanon 1 antogs aldrig i den nya insatsorganisationen, utan ingick endast i ett demonstratorkompani från 2000 och började därefter fasas ut, för att vara helt avvecklat 2003.

Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att artilleriregementsstaben skulle avvecklas samt att insatsorganisationen skulle reduceras med tre artilleribataljoner 77B, och att endast en geografisk plats skulle behållas för utbildning av artilleri. I insatsorganisationen skulle en haubitsbataljon 77B vidmakthålls i låg beredskap, samt att haubitsbataljon 77BD organiseras tidigast 2010.[12] I regeringens avvägning gällande framtidens artilleri, ansåg man att Kristinehamn hade en begränsad verksamhet på en ort. Kristinehamn hade således begränsade möjligheter till samövning med andra funktioner inom arméstridskrafterna. Gällande Boden ansåg regeringen att den platsen hade en lämpligare infrastruktur och generell kompetens för artilleriutbildning. Vidare var Boden med Norrbottens regemente (I 19) integrerad plattform med utbildning av flera funktioner, samt hade en närhet till Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå. Vidare ansågs att lokalisera artilleriet till Boden skulle säkra truppslagets subarktisk förmåga. Därmed föreslog regeringen för riksdagen i sin proposition 2004/05:5 att Artilleriregementet skulle omlokaliseras från Kristinehamn till Boden. Vidare skulle artilleribataljonen vid Norrbottens regemente (I 19) avvecklas och inordnas i Artilleriregementet.[12] Den 31 december 2004 avvecklades bataljonen, från och med 1 januari 2005 övergick bataljonen till en avvecklingsorganisation fram till dess att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006. Den 23 maj 2005 genomfördes en gemensam avvecklingsceremoni för de bataljoner i Boden som berördes av försvarsbeslutet, ceremonin hölls på Norrbottens regementes kaserngård. Den 20 december 2005 marscherade artilleribataljonen symboliskt in på det nya kasernområdet. Från den 1 januari 2006 övergick artilleribataljonen till att vara en del av Artilleriregementet (A 9) i Boden.

Den 14 maj 2019 överlämnade Försvarsberedningen sin slutrapport till regeringen, där man föreslog hur det det militära försvaret skulle utvecklas åren 2021–2025. Försvarsberedningen föreslog bland annat att artilleriutbildning skulle etableras i Kristinehamn och i Villingsberg.[13] Försvarsmakten gjorde en analys av försvarsberedningens slutrapport "Värnkraft", där även Försvarsmakten föreslog att artilleriutbildning skulle utökas. Dock ansåg Försvarsmakten att Skövde garnison med Villingsbergs skjutfält skulle ligga som grund för utbildning av artilleriförband i södra Sverige. Det vill säga Försvarsmakten delade inte Försvarsberedningen syn på att återetablera artilleriet i Kristinehamn.[14] Den 7 juli 2020 meddelade regeringen att man begärde in kompletterande budgetunderlag för 2021 från Försvarsmakten. I uppdraget skulle Försvarsmakten justera budgetunderlaget för 2021, med bland annat att en divisionsartilleribataljon med eldrörsartilleri skulle förläggas från 2021 till Kristinehamn och Villingsberg. Kristinehamn pekades ut som utbildningsort och Villingsberg som skjutfält. Regeringens mål var att etableringen påbörjas i perioden 2021–2025 och nå full kapacitet innan 2030.[15] Den 17 juli 2020 svarade Försvarsmakten på regeringens uppdrag, där man gällande grundorganisationen föreslog att förlägga artilleriutbildningen helt till Villingsberg, framför en delad förläggning med Kristinehamn, då Villingsberg till stora delar redan har en befintlig infrastruktur, skjutfält, förläggningsplatser och utbildningslokaler som kan motsvara utbildningens omfattning. I Kristinehamn föreligger risker kring miljötillstånd avseende skjut- och övningsverksamhet samt att det tidigare garnisonsområdet ägs av privat aktör och därmed används för andra ändamål. I det fall en etablering i Kristinehamn ska genomföras, ansåg Försvarsmakten att ett realiserbart förslag först måste konkretiseras, vilket de själva kan redovisa inför budgetunderlaget 2022.[16]

Inför försvarsbeslutet 2020 presenterade regeringen den 12 oktober 2020 en överenskommelse om att från 2021 återetablera Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn med Villingsberg som skjutfält, för att utbilda två till tre artilleribataljoner för bland annat brigaderna i södra Sverige. Bergslagens artilleriregemente föreslogs av regeringen påbörja återetableringen åren 2021–2025, för att nå full kapacitet under åren 2026–2030. Vidare föreslogs att Artilleriregementet i Boden skulle benämnas Bodens artilleriregemente (A 8).[17]

VerksamhetRedigera

UtbildningRedigera

Regementet kom att fram till år 2000 att utbilda tre olika förbandstyper, fördelningskanonbataljoner, fördelningshaubitsbataljoner och Norrlands (Mek-)haubitsbataljoner fördelade på Fältjägarbrigaden (NB 5), Ångermanlandsbrigaden (NB 21) och Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19).[18]

VapensystemRedigera

Det för regementet unika vapensystemet Bandkanon 1 C upptogs inte i 2000-talets insatsförsvar och endast haubitsbataljoner utbildades (fälthaub 77B).

Förläggningar och övningsplatserRedigera

År 1904 stod kasernetablissementet vid Åbergsleden färdigt och bestod då av två norra och södra kasernerna flankerade på varsin sida om kanslihuset. Kasernerna uppfördes efter fortifikationens typritningar, dock med avsteget att de av fortifikatoriska skäl, uppfördes i tre våningar. I vinkel till den norra kasernen uppfördes en befäls- och kadettkasern. Åren 1906–1908 delades kasernetablissementet med ingenjörtrupperna, där artilleriet var förlagt till den södra kasernen. År 1908 flyttade ingenjörtrupperna till sitt då färdiga kasernetablissement på Kårbacken.[4] År 1940 uppfördes en till kasern, i linje med de två ursprungliga kasernerna, vilken hade fått sin grund lagd redan 1919. I samband med att regementet fick ett utökat mobiliseringsansvar genom OLLI-reformen uppfördes under mitten av 1970-talet ett nytt truppserviceförråd. År 1980 togs en ny stabsbyggnad i bruk för försvarsområdesstaben samt en ny officersmäss och matsal, vilka båda är uppförda mellan älven och de ursprungliga kasernerna. I samband med att regementet reducerades till att endast omfatta en artilleribataljon, så förlades den till en av kasernerna inom samma kasernetablissementet som Norrbottens regemente. Bataljonsledningen för artilleribataljonen samlokaliserades i sjukhuskasernen med övriga bataljonsledningar inom Norrbottens regemente. Kvar blev en mindre administrativ inom ur FMLOG i kanslihuset.

Den 20 december 2005 marscherade Norrlands artilleribataljon symboliskt in på sitt nya kasernområde på Sveavägen. Detta i samband med att bataljonen uppgick i Artilleriregementet, vilket hade från den 31 december 2005 omlokaliserats från Kristinehamn till Sveavägen i Boden. Efter att artilleriet lämnade kasernetablissementet på Åbergsleden kvarstod viss verksamhet med anknytning till försvaret, då Försvarsmuseum Boden flyttade sommaren 2006 in i den före detta befäls-/kadettkasernen och gymnastikhallen, vilka har sammanbyggts. Mäss och matsalsbyggnaden övertogs av ett privatföretag. Den södra kasernen övertogs 2015 av en buddhistisk förening och har idag ett tempel med fest- och samlingslokal i kasernen.

Heraldik och traditionerRedigera

   
Minnesmedaljer instiftade vid regementet och bataljonen.

Bodens artilleriregementes heraldiska vapen är "I fält av silver en genomgående, röd krenelerad mur med porttorn. Skölden lagd över två svarta kanoneldrör i kors." Skölden motsvarar således Bodens kommunvapen. Bodens artilleriregemente hörde till de få regementen som delade vapen med en stad.

Den 16 juni 1938 mottog regementet sin fana, vilken överlämnades av kung Gustav V. Den 28 april 1951 övertog regementet standaret för Norrbottens artillerikår (A 5).[7] Och från den 1 januari 1998 förde regementet även vidare namnet och standaret för Norrlands artilleriregemente (A 4). Från den 1 juli 2000 fördes standaren vidare av Norrlands artilleribataljon. I samband med att Norrlands artilleribataljon uppgick i Artilleriregementet (A 9), kom Artilleriregementet att överta traditionerna för Norrlands artilleriregemente (A 4) och Bodens artilleriregemente (A 8).[2]

År 1989 instiftades Bodens artilleriregementes hedersmedalj i guld (BodensartregGM).[19] Och i samband med avvecklingen av regementet som ett självständigt förband, instiftades 2000 Norrlands artilleriregementes minnesmedalj (NorrlartregMM).[20] Vid avvecklingen av Norrlands artilleribataljon instiftades Minnesmedalj Norrlands artilleribataljon vid Norrbottens regemente (NorrlMSM).[21]

Namn och benämning på de förband och staber som finns och funnits i Bodens garnison har reglerats efter anknytning till Bodens fästning. Bodens artilleriregemente, Bodens försvarsområde och Bodens ingenjörkår är de tre förband som hade anknytning till fästningen och fick därmed uppkallas efter staden. Övriga förband var ämnade att försvara länet eller landsdelen, det vill säga Norrbottens län respektive Norrland, vilka då uppkallats efter länet eller landsdelen, till exempel Norrbottens pansarbataljon eller Norrlands signalbataljon.[22]

FörbandscheferRedigera

Nedan anges förbandschefer under åren 1919–2000. Mellan åren 1975–1994 var regementschefen även kommendant i Boden samt försvarsområdesbefälhavare. Åren 2000–2005 var chefen överlöjtnant och betitlades bataljonschef.[3][23]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Bodens artilleribataljon 1906-09-01 1919-09-09
Kungl. Bodens artilleriregemente 1919-09-10 1974-12-31
Bodens artilleriregemente 1975-01-01 1997-12-31
Norrlands artilleriregemente 1998-01-01 2000-06-30
Norrlands artilleribataljon 2000-07-01 2004-12-31
Avvecklingsorganisation 2005-01-01 2005-12-31
Beteckning(ar)
A 8 B 1906-09-01 1919-09-09
A 8 1919-09-10 1975-06-30
A 8/Fo 63 1975-07-01 1994-06-30
A 8 1994-07-01 2000-06-30
Artbat/I 19 2000-07-01 2005-12-31
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Bodens garnison (F) 1906-09-01 2005-12-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1919–1927 var regementet underställt chefen för VI. arméfördelningen, åren 1928–1942 chefen för Övre Norrlands trupper, åren 1942–1966 chefen för VI. militärområdet, åren 1966–1993 chefen för Övre Norrlands militärområde, åren 1993–2000 chefen för Norra militärområdet, åren 2000–2005 chefen för Norrbottens regemente.
  2. ^ Förbandsmarschen ärvdes av Boden-Karlsborgs artilleriregemente och fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953.[1]
  3. ^ Helgondag för Sankta Barbara.
  4. ^ Hedersmedalj i guld instiftad 1989.
  5. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 2000.
  6. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 2005.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 22
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2003), s. 211–213
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 250-251
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 29
  5. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition 1925:50”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-50_DM3050b1/html. Läst 12 februari 2021. 
  6. ^ Försvarskommitténs förslag i Teknisk Tidskrift
  7. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 28
  8. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 21 maj 2016. 
  9. ^ Braunstein (2003), s. 341
  10. ^ ”Norrlands artilleris historia i korta drag”. a4.artilleri.se. http://a4.artilleri.se/. Läst 29 maj 2016. 
  11. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 29 maj 2016. 
  12. ^ [a b] ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 29 maj 2016. 
  13. ^ ”Ds 2019_8 Värnkraft sammanfattning”. regeringen.se. https://www.regeringen.se/4ada4a/globalassets/regeringen/dokument/forsvarsdepartementet/forsvarsberedningen/slutrapport-14-maj/varnkraft-sammanfattning-svenska.pdf. Läst 14 december 2019. 
  14. ^ ”Försvarsmaktens underlag för försvarspolitisk proposition 2021–2025”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/contentassets/2df78e607c87458fb3bd19b9dcb75bec/fm2019-20164.6-bilaga-1-fm-underlag-forsvarspol-prop.pdf. Läst 14 december 2019. 
  15. ^ ”Uppdrag till Försvarsmakten att inkomma med kompletterande budgetunderlag för 2021”. regeringen.se. https://www.regeringen.se/regeringsuppdrag/2020/07/uppdrag-till-forsvarsmakten-att-inkomma-med-kompletterande-budgetunderlag-for-2021/. Läst 12 juli 2020. 
  16. ^ ”Försvarsmaktens kompletterande budgetunderlag för 2021”. regeringen.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2021/fm2019-9956.33-fm-bu21k-bilaga-1.pdf. Läst 18 juli 2020. 
  17. ^ ”Regeringens proposition 2020/21:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvaret-2021-2025_H80330. Läst 9 november 2020. 
  18. ^ Norrlands artilleriregemente, A 8 Avläst 16 mars 2009
  19. ^ ”BodensartregGM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={41C1FF2E-266A-41C9-B00A-FCA07964EEC1}&listmode=0&medal={62BCDF2F-300A-4DC8-BB3A-416CD226214F}. Läst 29 april 2018. 
  20. ^ ”NorrlartregMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={41C1FF2E-266A-41C9-B00A-FCA07964EEC1}&listmode=0&medal={6637FA20-3E6C-406B-A72F-5B9348980716}. Läst 29 april 2018. 
  21. ^ ”NorrlartbatMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={41C1FF2E-266A-41C9-B00A-FCA07964EEC1}&listmode=0&medal={BAB41E80-60F1-4A80-86BA-CA2FC007E23B}. Läst 29 april 2018. 
  22. ^ ”Bodens Pansarbataljon”. foreningenp5.com. http://www.foreningenp5.com/1995%20nr%202.pdf. Läst 27 mars 2020. 
  23. ^ Kjellander (2003), s. 291

Tryckta källorRedigera

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 237-238. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsningRedigera

  • Kristiansson, Tore; Selin, Bernt; Johansson, Mats; Forsberg, Gunnar; Lindberg, Göran, red (2003). A8 94 år: 1906-2000. [Boden]: Norrlands artilleriregemente. Libris 10592462 

Externa länkarRedigera