Norrländska förbudslagen
Norrländska förbudslagen eller Bolagsförbudslagen (egentligen lag angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom) är en lag som antogs av Sveriges riksdag år 1906.
Lagen, som antogs av riksdagen den 4 maj 1906, tillkom som resultat av den flera decennier långa debatten kring Norrlandsfrågan, och dess syfte var att begränsa de stora skogsbolagens uppköp av enskild skogsegendom i Norrland för att behålla de självägande bönderna där.
Bakgrund redigera
Svåra sociala missförhållanden hade uppstått mot slutet av 1800-talet då skogsbolagen köpte skog till underpris av fattiga bönder, som sedan tvingades gå som skogsarbetare på sina tidigare ägda gårdar. Borgmästaren i Stockholm, Carl Lindhagen, hade initierat en utredning, den så kallade "Norrlandskommittén", som skulle föreslå åtgärder mot detta. Utredningen utmynnade i ett lagförslag som innebar ett förbud mot att köpa enskilda skogsfastigheter i Norrland utan statligt tillstånd.
Område redigera
Lagen gällde först i Norrland ner till övre Hälsingland och övre Dalarna, men utsträcktes 1912 till hela Hälsingland och 1917 även till Värmland.[1] Den ersattes 1925 av en huvudsakligen likalydande lag för hela Sverige.[2]
Förbudet mot bolagsförvärv av jord- och skogsbruksfastigheter upphävdes 1965.[3]
Källor redigera
- Norrländsk uppslagsbok, Band 3, 1995
- Norrländska-förbudslagen i Nationalencyklopedins nätupplaga.
Noter redigera
- ^ Herman Juhlin-Dannfelt, Lantbrukets historia, sid 739, 1925
- ^ Svenskt lantbrukslexikon, sid 695, 1941
- ^ Norrlandsfrågan - Från 90-tal till 90-tal, Torgärd Rentzhog i Fataburen 1991