Norrala socken ligger i Hälsingland, ingår sedan 1971 i Söderhamns kommun och motsvarar från 2016 Norrala distrikt.
| Norrala socken Socken | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Hälsingland |
| Kommun | Söderhamns kommun |
| Bildad | medeltiden |
| Area | 172 kvadratkilometer |
| Upphov till | Norrala landskommun Norrala församling |
| Motsvarar | Norrala distrikt |
| Tingslag | Sydöstra Hälsinglands domsagas tingslag (–) Ala tingslag (–) Norrala tingslag (–) |
| Karta | |
  Norrala sockens läge i Gävleborgs län. | |
| Koordinater | 61°21′39″N 16°59′09″Ö / 61.36083333°N 16.98583333°Ö |
| Koder, länkar | |
| Sockenkod | 2427 |
| Namn (ISOF) | lista |
| Kulturnav | länk |
| Hembygds- portalen | Norrala distrikt |
| Redigera Wikidata | |
Socknens areal är 171,83 kvadratkilometer, varav 161,05 land.[1] År 2011 fanns här 3 537 invånare.[2] Socknen har två kyrkor: Norrala kyrka och Vågbrokyrkan.
Administrativ historik redigera
Norrala socken har medeltida ursprung.
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Norrala församling och för de borgerliga frågorna bildades Norrala landskommun. Landskommunen utökades 1952 och uppgick 1971 i Söderhamns kommun.[3] Församlingen uppgick 2013 i Norrala-Trönö församling.[4]
1 januari 2016 inrättades distriktet Norrala, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.
Socknen har tillhört fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Hälsingland. De indelta båtsmännen tillhörde Första Norrlands förstadels båtsmanskompani.[5][6]
Geografi redigera
Norrala socken ligger vid kusten närmast norr om Söderhamn och kring Norralaån. Socknen har dalgångbygd utmed ån, flack kustbygd i öster och sjörik småkuperad skogstrakt i väster.[1][2][7]
Orten Vågbro, tre km norr om Söderhamns centrum, är numera en del av Söderhamns tätort.
Norrala gränsar i öst mot Bottenhavet och i väster till Trönö socken.
Sevärdheter redigera
Bland sevärdheterna märks:
- Skärså fiskeläge (bild).
- Kungsgården med anor från 1200-talets slut som husaby under Uppsala öd, med Kungsgårdens Gästgifveri där den ursprungliga kungsgården stått.
- Vasamonumentet i Kungsgården där Gustav I (Vasa) på tingshögen manade hälsingarna påsken 1521 att ansluta sig på hans sida i resningen mot den danske Kristian II.
- Kulturstigen i Kungsgården.
- Norins smedja, med sommaraktiviteter.
- Runstenen från 1000-talet på Norrala kyrkogård.
- Gravhuset över helge bror Staffan, Hälsinglands apostel, som redan i Prosaiska krönikan från 1400-talet anges ha lidit martyrdöden här på 1000-talet.
- Den stora dalgång där huvudbebyggelsen ligger längs dalgångens kanter. De otaliga ladorna är karakteristiska för det äldre ladulandskapet, som till viss del försvunnit i övriga hälsingesocknar.
- Kyrkan, en av de största empirekyrkorna på landsbygden i Sverige.
- Relikskrinet från 1100-talets slut.
Fornlämningar redigera
Från förhistorisk tid finns åtminstone 65 kuströsen på strandnivåer från bronsåldern och äldre järnåldern. Från järnåldern finns cirka 55 gravhögar bevarade.[2] Det finns belägg för en hög frekvens av bortfraktning av gravar i den södra grannsocknen Söderala och tidiga belägg för ut- och bortgrävningar av gravhögar finns också för Norralas del.[8] Den serie storhögar som på 1800-talet finns redovisade i den inre delen av dalgången vid den fornhistoriska kustlandsvägen Norrstigen är nu med något undantag bortodlade jämte ett gravfält av okänd storlek; se Norrala kungsgård. Gravfältet i Borg med gravhögar från 500-talet in på 800-talet grävdes till större delen ut 1960. Där påträffades i en stormansgrav från folkvandringstid den s.k. Norralamannen.[9]
Det fyndtäta området kring byn Borg utgör södra hörn i vad som har tolkas som ett triangelformat självständigt småkungarike i mellannorrland, baserat på analys av arkeologisk fyndtäthet gjord av arkeologen Per H. Ramqvist. Riket nådde till Mjälleborgen (vid Östersund) i norr och Gene (vid Örnsköldsvik) i väster.[10]
Gravfältet i Borg är det enda gravfält i Hälsingland där man kan belägga en kontinuitet, som sträcker sig från tiden före den omfattande kollaps av de samhälleliga strukturerna i övriga mellannorrland och som arkeologiskt kan beläggas ha inträffat vid slutet av folkvandringstiden på 500-talet, till efter den omfattande sekellånga nedgången.[11] De båda runstensfragmenten Hälsinglands runinskrifter Hs 3 och Hs 4 från 1000-talet påträffades i Borg. Runstenen eller runstenarna har möjligen rests av en lokal elit i syfte att manifestera en tidigare maktstruktur och därigenom befästa sin egen suveräna ställning. Byn Borg har fått sitt namn efter en ås som löpte längs den gamla kustvägen.
I Norrala kyrka ska enligt en på 1400-talet belagd tradition Hälsinglands apostel Staffan vara begravd under Staffans stupa. På kyrkogården finns södra Hälsinglands enda bevarade runsten (enligt Runverkets signum Hälsinglands runinskrifter 2). Två runstensfragment (Hälsinglands runinskrifter 3–4) har dessutom påträffats i byn Borg nära det gravfält där Norralamannen senare påträffades.
Namnet redigera
Slutleden i sockennamnet, som 1314 skrivs Norale, är en gammal dativform i singularis, ali av en rekonstruerad nominativform *al. Dativen användes i fornsvenskan för att uttrycka belägenhet (”i *al”). Det namn som på 1300-talet används för hela södra Hälsingland, Alir, är en nominativform i pluralis och hänger antagligen samman med sockennamnet och namnet på Norralabyn Ale (ännu på 1700-talet uttalat Ali) i den inre delen av den dalgång där huvuddelen av Norralas förhistoriska bebyggelse låg. Namnets betydelse är omtvistad.[12]
Befolkningen redigera
Befolkningen i Norrala socken har delvis kartlagts av Urban Sikeborg. Resultatet, en webbdatabas som omfattar främst tiden 1689–1814, finns publicerad i sin helhet på webbportalen Rötter under namnet Familjer i Norrala.[13][14]
Befolkningsutveckling redigera
| Befolkningsutvecklingen i Norrala socken 1750–1990 | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | |||
| 1750 | 870 | |||
| 1760 | 955 | |||
| 1769 | 1 031 | |||
| 1780 | 1 063 | |||
| 1790 | 1 109 | |||
| 1800 | 1 311 | |||
| 1810 | 1 410 | |||
| 1820 | 1 466 | |||
| 1830 | 1 642 | |||
| 1840 | 1 772 | |||
| 1850 | 1 838 | |||
| 1860 | 1 926 | |||
| 1870 | 1 978 | |||
| 1880 | 2 435 | |||
| 1890 | 3 150 | |||
| 1900 | 3 682 | |||
| 1910 | 3 491 | |||
| 1920 | 3 308 | |||
| 1930 | 3 340 | |||
| 1940 | 3 027 | |||
| 1950 | 2 715 | |||
| 1960 | 2 809 | |||
| 1970 | 2 811 | |||
| 1980 | 3 213 | |||
| 1990 | 3 515 | |||
| Anm: Källor: Umeå universitet - Tabellverket 1749-1859, Demografiska databasen, CEDAR, Umeå universitet. | ||||
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Norrala socken
- ^ [a b c] Norrala. http://www.ne.se/norrala, Nationalencyklopedin, hämtad 2012-02-19.
- ^ Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8
- ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022.
- ^ Administrativ historik för Norrala socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet..
- ^ Om Norrlands båtsmanskompani.
- ^ Sjögren, Otto (1935). Sverige geografisk beskrivning del 5 Örebro, Västmanlands, Kopparbergs län och Norrlandslänen. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9942 .
- ^ I en jämförelse av antalet större anläggningar i Söderala utifrån en inventering gjord i slutet av 1860-talet och 1992 har Nathalie Becker kunnat visa att under denna tid enbart hade 33 större gravhögar försvunnit i denna socken. Tidiga belägg för ut- och bortgrävda gravar finns också för Norrala. Gravhögarna har förstörts i okänd omfattning genom gropar, täktverksamhet och odling. Mogren, Mats (2000). Faxeholm i maktens landskap: en historisk arkeologi. Lund studies in medieval archaeology, 0283-6874 ; 24. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 7223531. ISBN 91-22-01890-5, sid. 78 f, 168.
- ^ Gravfältet i Borg, varav nu återstår ett halvdussin gravar, är f.ö. det enda gravfält i Hälsingland där man har kunnat observera en kontinuitet från folkvandringstiden in på 800-talet, dvs. förbi den kollaps av samhällsstruktur med allmän nedgång i odlingsfrekvens och bebyggelse som annars har kunnat beläggas i Hälsingland på 600–700-talen. För en sammanfattning, se Annika Parmells Norralamannen – dokumentation och kontext, CD-uppsats VT 199l7, handledare Björn Varenius, Institutionen för arkeologi, Umeå Universitet.
- ^ Karta över Nordens småkungariken Arkiverad 25 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Ursprungligen publicerad i Per H. Ramqvist (1991), "Perspektiv på regional variation och samhälle i Nordens folkvandringstid".
- ^ Mogren, Mats (2000). Faxeholm i maktens landskap: en historisk arkeologi. Lund studies in medieval archaeology, 0283-6874 ; 24. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 7223531. ISBN 91-22-01890-5, s. 68–73, 93.
- ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf
- ^ ”Familjer i Norrala av Urban Sikeborg, Sollentuna. Uppdaterad 21 mars 2010”. www.genealogi.se. http://www.genealogi.se/norrala/data/default.html. Läst 26 juli 2015.
- ^ Den är där också nedladdningsbar som en datafil i GEDCOM-format.
Externa länkar redigera
- Familjer i Norrala (versionen från mars 2010)
- Arkiv relaterade till Norrala socken. Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
- Föremål från Norrala socken. Källa: Digitalt Museum, Nordiska museet m.fl.