Nordtyska låglandet

geografisk region

Nordtyska låglandet (tyska: Norddeutsches Tiefland) är en stor geografisk region i Tyskland som sträcker sig från Nord- och Östersjön i norr till sluttningarna av de medelhöga bergsområdena i söder. Regionen är en del av det Centraleuropeiska låglandet som även inkluderar Belgien, Danmark, Nederländerna och Polen.

Reliefkarta över Tyskland, Nordtyska låglandet är i princip hela den stora gröna ytan i norr.

Landskapsformerna bildades i stort under pleistocen när den skandinaviska inlandsisen sträckte sig ner till dessa områden. Därför finns här flera moräner, sandur och flyttblock. De lägsta punkterna ligger i myr eller marskland i Schleswig-Holstein och Niedersachsen med en höjd av omkring 3,5 meter under havsytan. De högsta punkterna når bara 200 meter över havet, till exempel i Fläming. Kustområdet kallas vid Nordsjön Vadehavet med kännetecknande tidvattenförhållanden. Vid Östersjön finns flera vikar som kallas Bodden.

I nordöstra delen förekommer ett stort antal sjöar som sammanfattas under namnet Mecklenburger Seenplatte.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 18 oktober 2008.