Nordlig spökuggla

asiatisk fågelart
(Omdirigerad från Ninox japonica)

Nordlig spökuggla[2] (Ninox japonica) är en östasiatisk fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]

Nordlig spökuggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteNinox
ArtNordlig spökuggla
N. japonica
Vetenskapligt namn
§ Ninox japonica
Auktor(Temminck & Schlegel, 1844)

Utseende och läte redigera

Nordlig spökuggla är en medelstor (29–33 cm), "utdragen" uggla med höklikt utseende. Olikt många andra ugglor saknar den både örontofsar och ett tydligt inramat ansikte. Det relativt lilla och rundade, gråbruna huvudet samt den långa bandade stjärten ger den ett karakteristiskt utseende. Näbben är gråsvart, de stora ögonen gulorange och benen bruna med gula tår.[4][5]

Nominatformen (se nedan) är huvudsakligen mörkt chokladbrun på huvud och ovansida, undertill vitaktig med kraftiga längsgående bruna streck. Ovanför näbben och mellan ögonen syns en vit fläck. Den är även vit på undergump och på hakan. Populationen på Ryukyuöarna är ännu mörkare, med mörkare ansikte och ännu kraftigare streckad undersida.[4]

Läten redigera

Lätet består av upprepade serier med djupa hoanden i par som pågår under lång tid: "hoho hoho hoho...". På Ryukyuöarna är tonerna mer jämnt utspridda: "ho ho ho ho...".[4]

Utbredning och systematik redigera

Nordlig spökuggla delas här in i två underarter med följande utbredning:[5][3]

Underarten florensis inkluderas ofta i nominatformen.[3]. Ofta urskiljs populationen i Ryukyuöarna samt på Taiwan och Lanyu som den egna underarten totogo,[6] men studier[7] visar att dessa står nära japonica. Arten har tillfälligt påträffats i USA (Alaska).

Artstatus redigera

Tidigare fördes arten till brun spökuggla (Ninox scutulata, då även inkluderande chokladspökuggla och dunkelspökuggla), men urskiljs numera allmänt som egen art på grund av tydligt avvikande läten och något avvikande utseende.[8]

Levnadssätt redigera

Den nordliga spökugglan påträffas i trädgårdar, parker och skog från låglänta områden till 1500 meters höjd. Den lever huvudsakligen av ryggradslösa djur, framför allt skalbaggar och fjärilar. På Taiwan börjar hanarna ropa i januari och februari, fåglarna bildar par i februari och mars och äggläggning sker från mitten av mars och under april.[4][5]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till ovanlig.[9]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2014 Ninox japonica Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 8 januari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ [a b c d] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  5. ^ [a b c] del Hoyo, J., Collar, N. & Marks, J.S. (2019). Northern Boobook (Ninox japonica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467319 8 januari 2019).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  7. ^ Lin Wen-Loung, Severinghaus, L.L., Tseng Hui-Yun & Lin Si-Min (2013) Genetic differentiation between migratory and sedentary populations of the Northern Boobook (Ninox japonica), with the discovery of a novel cryptic sedentary lineage. Journal of Ornithology 154(4): 987–994.
  8. ^ King, B.F. (2002) Species limits in the Brown Boobook Ninox scutulata complex. Bull. Brit. Orn. Club 122(4): 250–257.
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1999. Handbook of the Birds of the World, vol. 5: Barn-owls to Hummingbirds. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar redigera