Nils Asther

svensk skådespelare

Nils Anton Alfhild Asther född 17 januari 1897 i Sankt Matthæus församling i Köpenhamn, död 13 oktober 1981 i Farsta i Stockholm, var en svensk skådespelare inom film och teater.

Nils Asther
Nils Asther
Nils Asther
FöddNils Anton Alfhild Asther
17 januari 1897
Köpenhamn, Danmark
Död13 oktober 1981 (84 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år1916–1963
MakaVivian Duncan
(1930–1933?)
IMDb SFDb
Nils Asther i sin första filmroll, Mauritz Stillers Vingarne 1916.

BiografiRedigera

Nils Asther föddes utanför äktenskapet av Hildegard Augusta (Hilda) Åkerlund (född 3 november 1869, som 29 maj 1898 i Sankt Petri kyrka, Malmö gifte sig med Nils biologiska far Anton Andersson Asther, född 21 februari 1865). Nils Asther hade en halvbror, Gunnar Anton Asther (född 4 mars 1892); de hade samma far.

Nils Asther upptäcktes av Mauritz Stiller, som en roll i Vingarne 1916. Som en av Stillers favoriter dröjde det inte länge innan erbjudanden om filmroller började komma. Efter studierna engagerades han vid teatrar i Köpenhamn. 1923 inledde han en karriär som filmskådespelare i Tyskland.

Efter att ha arbetat med Victor Sjöström i Sverige och Michael Curtiz i Tyskland flyttade han 1927 till Hollywood på deras rekommendation. Bland hans motspelare märks Greta Garbo, Pola Negri och Joan Crawford. Nils Asther medverkade i drygt 70 filmer, varav 16 stumfilmer. Han återkom till Sverige 1958 och kom att göra ytterligare några film- och teaterroller i Sverige. Vid sidan av film och teater ägnade han sig åt måleri.

ÄktenskapRedigera

1927 lämnade han Europa för Hollywood, där hans första film blev Onkel Toms skyddslingar (Topsy and Eva). Under inspelningen lärde han känna systrarna Duncan (en) som var välkända varietéartister, och 1930 ingick han i ett kort skenäktenskap med Vivian Duncan. Giftermålet ägde rum i Reno, Nevada den 2 augusti 1930 – ett par dagar efter ett mycket offentligt bråk där Vivian Duncans tidigare fästman, skådespelaren Rex Lease, påstods ha misshandlat henne.[1]

Tillsammans fick de ett barn, Evelyn Asther Duncan, som i media kallades "den internationella babyn" på grund av sin svenska far, amerikanska mor och bayerska födelse. Dotterns nationalitet debatterades och Nils erbjöd sig att ansöka om amerikanskt medborgarskap om det skulle lösa problematiken med att få sin dotter till USA.

Redan från början visades deras äktenskap vara stormigt för att sluta i en infekterad skilsmässa där Vivian Duncan fick vårdnaden om dottern.[2]

HomosexualitetRedigera

Filmindustrin under 1920-talet accepterade homosexuella skådespelares sexuella läggning med under förutsättning att de förblev diskreta. Asther hade en långvarig relation med skådespelaren/stuntmannen och sjömannen Ken DuMain (1923–2001).

DödRedigera

Nils Asther avled vid 84 års ålder och är gravsatt i Hotagen i Jämtland, där Asther hade önskat att få bli begravd efter att hans vän, Hotagenbon Iwo Wiklander, en gång visat honom kyrkogården.[3]

EftermäleRedigera

Nils Asthers memoarer Narrens väg – Ingen gudasaga publicerades postumt 1988 och hade sammanställts med förord av Uno "Myggan" Ericson. Efterordet är skrivet av Iwo Wiklander. Den del som är skriven av Nils Asther täcker åren mellan hans födelse och ankomsten till Sverige efter åren i Hollywood, 1958.

För sitt bidrag till filmindustrin har Nils Asther en stjärna på Hollywood Walk of Fame på 6705 Hollywood Boulevard.

Filmografi (urval)Redigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1922 Max Hamelin Bröllopsdagar
Paul Géraldy
Per Lindberg Lorensbergsteatern[4]
1923 Lord Brocklehurst Den beundrandsvärde Crichton
J. M. Barrie
Karl Hedberg Dramaten
1924 Merriman Mister Ernest
Oscar Wilde
Gustaf Linden Dramaten
Andre ädlingen Othello
William Shakespeare
Olof Molander Dramaten
1953 André Cornelis The Strong Are Lonely
Fritz Hochwälder
Margaret Webster Broadhurst Theatre, New York

BibliografiRedigera

  • Narrens väg – Ingen gudasaga, memoarer (Carlsson Bokförlag, 1988)

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Bradley, Edwin M.. The First Hollywood Musicals 
  2. ^ The Spokesman-Review - Nov 17, 1932. 
  3. ^ Mittmedia 21 oktober 2013
  4. ^ B.C. (26 november 1926). ”Lorensbergsteaterns facit för hösten”. Svenska Dagbladet: s. 28. https://www.svd.se/arkiv/1922-11-26/28. Läst 22 april 2017. 

KällorRedigera

Externa länkarRedigera