Öppna huvudmenyn
Niklas Långström

Niklas Svante Långström, född 24 september 1964 i Bjurholms församling, Ångermanland, är en svensk läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri och forskare.

Niklas Långström disputerade 1999 vid Karolinska institutet (KI) på en avhandling om unga förövare av sexualbrott (I-III). Han arbetade inom rättspsykiatrisk utredningsverksamhet och som konsultläkare vid ungdomshem under Statens institutionsstyrelse och var 2006-2013 chef för Centrum för våldsprevention vid KI. Långström verkade 2010-2016 som professor i psykiatrisk epidemiologi, särskilt utvecklingspsykiatri och våld, vid KI och är fortsatt knuten dit (I).

Niklas Långström bedriver forskning om riskfaktorer för kriminalitetsutveckling och förebyggande behandling, våldsbrottslighet och psykisk sjukdom, samt om sexuella avvikelser och sexualbrott (I-III).

Tillsammans med kollegor, bl.a. vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet (I,II, III), har han visat att faktorer som tidigare tolkats som starka orsaksfaktorer för våld (till exempel moderns rökning under graviditeten, schizofreni och bipolär sjukdom), inte är så starka som tidigare hävdats (I-II, samt bibliografin med publicerade expertgranskade artiklar nedan). Det visar sig istället att det i många fall handlar om betydande familjär confounding. Detta innebär att de tidigare observerade sambanden främst varit skensamband. Sådana uppkommer då genetiska och tidiga miljöfaktorer (till exempel känslomässig labilitet, dålig konflikthantering samt familjeattityder som stöder våld) varit kopplade till de misstänkta riskfaktorerna - moderns rökning under graviditeten, schizofreni och bipolär sjukdom och dessutom ökat risken också för våld och sexualbrott.

Kunskaperna är viktiga för att brottsförebyggande insatser och behandling av lagöverträdare ska riktas mot verkliga riskfaktorer, inte mot sådant som har tveksam eller ingen orsakseffekt på våldsbrottslighet. Eller sådant som bara ”känns” rätt.

Långström arbetade 2008-2016 som forskargruppsledare och nationell vetenskaplig rådgivare inom Kriminalvården, bl.a. med utvärdering av de behandlingsprogram som genomförs med brottsdömda för att minska deras återfallsrisk i brott (IV). Han var 2008-2013 medlem i expertgruppen för Sexual and Gender Identity Disorders inom ramen för arbetet med den femte versionen av den amerikanska psykiatriska diagnosmanualen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5)(V). Han har ansvarat för kunskapsöversikter angående riskbedömning och behandling av våld- och sexualbrottsförövare för både SBU och vetenskapsrådet FORTE.

Långströms kunskaper om förekomst, orsaker till och förebyggande av vålds- och sexualbrott gör att han ofta anlitas av media som expertkommentator i samband med uppmärksammade brottsfall. I programserien Glömda brott om historiska rättsfall och teman (tio avsnitt först sända i SVT 2011, därefter upprepade repriser samt återutsändningar också i finsk, norsk och dansk TV) diskuterar Niklas Långström vilka slutsatser som kan dras utifrån brottslighetens förändring och stabilitet över tid. Under 2019 var han återkommande expert i SVT:s kriminalmagasin Veckans Brott.

ReferenserRedigera

BibliografiRedigera

  • Fazel S., Långström N., Grann M., Hjern A, & Lichtenstein P. (2009). Schizophrenia, substance abuse and violent crime. Journal of the American Medical Association (JAMA), 301, 2016-2023.
  • D'Onofrio B. M., Iliadou A., Lambe M., Hultman C., Grann M, Neiderhiser J. M., Långström N., & Lichtenstein P. (2010). Familial confounding of the association between maternal smoking during pregnancy and offspring criminality: A population-based study in Sweden. Archives of General Psychiatry, 67, 529-538.
  • Kjellgren C., Priebe G., & Svedin C. G., & Långström N. (2010). Sexually coercive behavior in male youth: Population survey of general and specific risk factors. Archives of Sexual Behavior, 39, 1161-1169.
  • Frisell T., Lichtenstein P., & Långström N. (2011). Violent crime runs in families: Total population study of 12.5 million individuals in Sweden. Psychological Medicine, 41, 97-105.
  • Fazel S., Lichtenstein P., Grann M., & Långström N. (2011). Risk of violent crime in individuals with epilepsy and traumatic brain injury: A 35-year Swedish population study. PloS Medicine, 8, e1001150.
  • Lichtenstein P., Halldner L., Zetterqvist J., Sjölander A., Serlachius E., Fazel S., Långström N., & Larsson H. (2012). Medication for Attention Deficit–Hyperactivity Disorder and criminality. New England Journal of Medicine, 367, 2006-2014.
  • Forsman M., & Långström N. (2012). Childhood maltreatment and adult violent crime: Population-based twin studies addressing the “cycle of violence”. Psychological Medicine, 42, 1977-1983.
  • Sariaslan A., Långström N., D’Onofrio B., Hallqvist J., Franck J., & Lichtenstein P. (2013). The impact of neighborhood deprivation on adolescent violent criminality and substance misuse: A longitudinal, quasi-experimental study of the total Swedish population. International Journal of Epidemiology, 42, 1057-1066.
  • Sariaslan A., Larsson H., D’Onofrio B., Långström N., & Lichtenstein P. (2014). Childhood family income, adolescent violent criminality and substance misuse: A quasi-experimental total population study. British Journal of Psychiatry, 2014, Aug 21 [Epub ahead of print].
  • Lysell H., Runeson B., Lichtenstein P., & Långström N. (2014). Risk factors for filicide and homicide: 36-year matched cohort study. Journal of Clinical Psychiatry, 75, 127-132.
  • Fazel S., Zetterqvist J., Larsson H., Långström N., Lichtenstein P. (2014). Antipsychotics, mood stabilisers, and the risk of violent crime. Lancet. 2014 May 7 [Epub ahead of print].
  • Haggård U., Freij I., Danielsson M., Wenander D., & Långström N. (2015). Effectiveness of the IDAP treatment program for male perpetrators of intimate partner violence: A controlled study of criminal recidivism. Journal of Interpersonal Violence, 2015, May 22 [Epub].
  • Lundholm L., Frisell T., Lichtenstein P., Långström N. (2015). Anabolic androgenic steroids and violent offending: Confounding by polysubstance abuse among 10,365 general population men. Addiction, 2015, 110, 100-108.
  • Forsman M., Johansson A., Santtila P., Sandnabba K., & Långström N. (2015). Sexually coercive behavior following childhood maltreatment. Archives of Sexual Behavior, 2015, 44, 149-156.
  • Långström N., Babchishin K., Fazel S., Lichtenstein P., & Frisell T. (2015). Sexual offending runs in families: A 37-year nationwide study. International Journal of Epidemiology, 2015, 44, 713-720.
  • Ginsberg Y., Långström N., Larsson H., & Lindefors N. (2015). Long-term treatment outcome in adult male prisoners with attention-deficit/hyperactivity disorder: 3-year naturalistic follow-up of a 52-week methylphenidate trial. Journal of Clinical Psychopharmacology, 2015, 35, 535-543.
  • Lysell H., Dahlin M., Långström N., Lichtenstein P., & Runeson B. (2016). Killing the mother of one’s child: Psychiatric risk factors among male perpetrators and offspring health consequences. Journal of Clinical Psychiatry, 2016, 77, 342-347.
  • Fazel S., Chang Z., Fanshawe T., Långström N., Lichtenstein P., Larsson H., & Mallett S. (2016). Prediction of violent reoffending on release from prison: derivation and external validation of a scalable tool. Lancet Psychiatry, 2016, 3, 535-543.
  • Chang Z., Lichtenstein P., Långström N., Larsson H. & Fazel S. (2016). Association between prescription of major psychotropic medications and violent reoffending after prison release. JAMA-Journal of the American Medical Association, 2016, 316, 1798-1807.
  • Baur E., Forsman M., Santtila P., Johansson A., Sandnabba K., & Långström N. (2016). Paraphilic sexual interests and sexually coercive behavior: A population-based twin study. Archives of Sexual Behavior 2016, 45, 1163-1172.
  • Babchishin K. M., Seto M. C., Sariaslan A., Lichtenstein P., Fazel S., & Långström N. (2017). Parental and perinatal risk factors for sexual offending in men: A nationwide case-control study. Psychological Medicine, 2017, 47, 305-315.
  • Babchishin K. M., Seto M. C., Fazel S., & Långström N. (2018). Are there early risk factors for pedophilia? A nationwide case-control study of child sexual exploitation material offenders. Journal of Sex Research, 2018, e-publication July 31.
  • Wetterborg D., Dehlbom P., Långström N., Andersson G., Fruzzetti A., & Enebrink P. (2018). Dialectical behavior therapy for men with borderline personality disorder and antisocial behavior: A clinical trial. Journal of Personality Disorder, 2018, 32, e-publication ahead of print.
  • Lardén M., Nordén E., Forsman, M. & Långström N. (2018). Effectiveness of Aggression Replacement Training (ART) in reducing criminal recidivism among convicted adult offenders. Criminal Behaviour & Mental Health, 2018, 1-19.

  • Pervers? Om sex utöver det vanliga (med Anna Bäsén). 2006. Stockholm: Dejavu. Extern länk
  • Sexualbrottsförövare: Psykiatriska aspekter och återfallsrisk. I P. O. Lundberg, Löfgren-Mårtensson C. (red.), Sexologi (3:e upplagan). 2010. Stockholm: Liber. Smakprov
  • Sexuella avvikelser eller parafilier. I P. O. Lundberg, Löfgren-Mårtensson C. (red.), Sexologi (3:e upplagan). 2010. Stockholm: Liber. Smakprov