Dialektisk teologi eller neoortodoxi var en riktning inom den tyska evangeliska kyrkan som uppstod runt 1920 och betonade att Gud är bortom allt, och att varje mänsklig kunskapsform och religion i sista hand är otillräcklig för att fatta det vi kallar Gud.

Genom uppenbarelsen träder Gud i dialog med människan, därav namnet "dialektisk". En viktig föregångare var Søren Kierkegaard. Rörelsen leddes av ett antal teologer, därbland Karl Barth, Emil Brunner, Nikolaj Berdjajev, Reinhold Niebuhr och Paul Tillich.[1]

Källor redigera

Referenser redigera

Se även redigera