Nefelin, eller eleolit, är ett natrium-aluminiumsilikatmineral, som står fältspat nära. Båda är tektosilikater men nefelin innehåller betydligt mindre kisel.

Nefelin
Nepheline3.jpg
KategoriSilikatmineral
Kemisk formel(Na,K)AlSiO4
FärgVit, grå, brun, brungrå, rödaktigt vit
KristallstrukturHexagonala
SpaltningDålig
BrottSvagt mussligt
Hårdhet (Mohs)5,5–6
GlansGlasglans - fettglans
Ljusbrytningnω=1,529–1,546
nε=1,526–1,542
Dubbelbrytningδ=0,003 till 0,004
Optisk karaktärEnaxligt negativ[1]
TransparensTransparent till nästan opak [2]
FluorescensIngen (dock fluorescerar nefelin från Almunge rött till orange i kortvågigt UV-ljus[3]
StreckfärgVit
Specifik vikt2,55–2,65
RadioaktivitetIckeradioaktiv
ÖvrigtIcke-magnetisk

Mineralet är färglöst eller endast svagt färgat (eleolit), samt glas- eller fettglänsande.

EtymologiRedigera

Nefelin hittades på Monte Somma i Italien först 1801 och beskrevs av René Just Haüy. Han gav mineralet namnet nefelin efter det grekiska ordet νεφέλη (Nephele = moln) eftersom det sönderdelas av starka syror och bildar ett kiselsyramoln. (Styckets innehåll hämtat 2018-01-13 från tyska wp Nephelin)

FörekomstRedigera

Nefelin förekommer vanligen endast i bergarter med obetydlig kiselhalt och finns då som fältspatsubstitut. Samma roll spelar mineralet leusit som är kaliumhaltigt.

Det är en huvudsaklig beståndsdel i nefelinsyenit, som förekommer på Grönland, i sydliga Norge och i Sverige, samt nefelinbasalt, fonolit med flera bergarter. Stora rena stycken förekommer främst vid Langesundsfjorden i Norge. Fyndplatser i Sverige är Alnön i Medelpad, Norra Kärr i Småland, Siksjöberg i Dalarna och Almunge i Uppland.[3]

AnvändningRedigera

Nefelin kan användas i stället för fältspat inom glas- och keramikindustrin. Det förekommer också att mineralet används för tillverkning av aluminiumoxid och soda samt inom cementindustrin.

KällorRedigera

Meyers varulexikon, Forum, 1952

NoterRedigera

  1. ^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/nepheline.pdf Handbook of Mineralogi
  2. ^ http://rruff.info/doclib/hom/nepheline.pdf
  3. ^ [a b] L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, sidan 198, ISBN 978-91-88528-58-2
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nepheline, 21 februari 2012.