Natriumfluoracetat
Natriumfluoracetat (SFA) är ett mycket giftigt salt av natrium och fluorättiksyra med formeln NaCFH2CO2.
| Natriumfluoracetat | |
 | |
| Systematiskt namn | Natriumfluoracetat |
|---|---|
| Övriga namn | SFA, Gift 1080 |
| Kemisk formel | NaCFH2CO2 |
| Molmassa | 100,024 g/mol |
| Utseende | Vita eller färglösa kristaller |
| CAS-nummer | 62-74-8 |
| SMILES | FCC(=O)[O-].[Na+] |
| Egenskaper | |
| Löslighet (vatten) | Löslig |
| Smältpunkt | 200 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara |  Mycket giftig |
| LD50 | 0,7 mg/kg (människa) 0,3 mg/kg (marsvin) 0,2 mg/kg (råtta) 0,1 mg/kg (mus) |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Historia redigera
Natriumfluoracetat framställdes första gången 1896 och började användas som bekämpningsmedel mot gnagare i USA under 1940-talet. Idag är det förbjudet i de flesta länder, men är fortfarande tillåtet i USA, Australien, Nya Zeeland, Mexiko och Israel.
Framställning redigera
Natriumfluoracetat framställs genom en substitutionsreaktion där natriumkloracetat (NaCClH2CO2) substituteras av natriumfluorid (NaF).
Användning redigera
Natriumfluoracetat används under namnet Compound 1080 som gift mot råttor och pungräv, men även mot prärievarg. I det senare fallet används halsband preparerade med gift för att skydda får och andra tamboskap.
I Australien och Nya Zeeland används det framför allt inom skyddade områden som naturskyddsområden och nationalparker, men även en del privat mark för att eliminera införda arter som rävar och kaniner. Mot rävar, vildkatter och vildhundar används det som torkade köttbitar som preparerats natriumfluoracetat som läggs ut fritt i markerna. Råttor, kaniner och smårovdjur som vesslor bekämpas med betat foder, som läggs i särskilda lådor för att förhindra andra djur eller barn att komma åt innehållet. På Nya Zeeland används även flygbesprutning i avlägsna trakter. Vid användning av natriumfluoracetat för skadedjursbekämpning skyltas med varningsskyltar, oftast med texten "1080 Poison". I friluftslitteratur som guider, handböcker och liknande finns ofta särskilda varningstexter införda[1]. Särskilt i Nya Zeeland finns en opinion mot giftanvändningen och i det landet är också användningen mest omfattande eftersom man inte har några inhemska däggdjur utöver två fladdermusarter att ta hänsyn till.
Giftet verkar långsamt och det kan dröja upp till sju timmar innan djuret dör. Natriumfluoracetat bryts ner mycket långsamt.
Naturlig förekomst redigera
Natriumfluoracetat förekommer som ett naturligt försvar mot herbivorer i minst ett fyrtiotal växtarter i Brasilien, Afrika och Australien, bland andra den sydafrikanska växten giftblad och autstraliensiska giftärtor.
Referenser redigera
- ^ Collis, Steve & Sue (2014). the guide to Free-Camping in the North of W.A. ...and your pets can come too!. Donnybrook, W.A.: Free Camping Australia. sid. Omslagets insida. ISBN 9780975780510
Se även redigera
Källor redigera
- Material Safety Data Sheet Worksafe Australia
- 1080 Poison Department of Primary Industries, Parks, Water and Environment
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sodium fluoroacetate, tidigare version.