Iturivaktel[2] (Ptilopachus nahani) är en hotad afrikansk hönsfågel.[3] Liksom dess nära släkting stenvakteln förs den numera till den i övrigt amerikanska familjen tofsvaktlar efter genetiska studier. Arten förekommer i ett litet område i Centralafrika. Den tros minska i antal så pass att den är upptagen på IUCN:s röda lista över utrotningshotade arter, där listad som sårbar.

Iturivaktel
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljTofsvaktlar
Odontophoridae
SläktePtilopachus
ArtIturivaktel
P. nahani
Vetenskapligt namn
§ Ptilopachus nahani
Auktor(Dubois, 1905)
Synonymer
  • Francolinus nahani
  • Pternistis nahani
  • Nahanifrankolin
  • Nahanvaktel

Utseende och läte redigera

Iturivaktel är en 23–26, skogs- och marklevande hönsfågel. Undersidan är svart med tydliga vita fläckar, ovansidan fläckad i brunt och svart. Den har vidare vit haka, rött vid näbbroten och likaså röd bar hud runt ögat. Även benen är röda, utan sporrar. Ungfågeln är mörkare ovan och har grå ben. Lätet är en sammanhängande uppbyggnad av dubbla toner som stiger i tonhöjd och volym.[1]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln återfinns i nordöstra Demokratiska republiken Kongo och västra Uganda.[3] Tidigare betraktades den som en frankolin och placerades i släktena Francolinus eller Pternistis. Genetiska studier visar dock uppseendeväckande nog att den tillsammans med stenvaktel (P. petrosus) är närmare släkt med de amerikanska tofsvaktlarna i familjen Odontophoridae.[4][5]

Status och hot redigera

Iturivakteln har ett mycket litet och kraftigt fragmenterat utbredningsområde som tros krympa. Dess levnadsmiljö påverkas också av habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar, men noterar att möjligheten att fler populationer kan upptäckas i framtiden nu när dess distinkta läten är kända.[1]

Levnadssätt redigera

Iturivakteln hittas mycket lokalt på marken i regnskog. Den ses vanligen i par eller smågrupper.

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Paul François Joseph Nahan (1867-1930), kapten i belgiska armen i Belgiska Kongo men även upptäcktsresande och samlare.[6] Fram tills nyligen kallades den även nahanvaktel på svenska, men justerades 2022 till ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[7]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2017 Ptilopachus nahani . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 11 december 2017.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – september 2022”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 29 september 2022. 
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Crowe, T. M., Bowie, R.C.K., Bloomer, P., Mandiwana, T.G., Hedderson, T.A.J., Randi, E., Pereira, S., & Wakeling, J. (2006). Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data. Cladistics 22: 495-532.
  5. ^ Crowe, T. (2010). Phylogenetic affinities of enigmatic African galliforms: the Stone Partridge Ptilopachus petrosus and Latham's and Nahan's 'Francolins' Francolinus lathami and F. nahani. Cladistics 26: 206-206.
  6. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
  7. ^ ”Förändringar i listan”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/forandringar-i-listan/. Läst 29 september 2022. 

Externa länkar redigera