Munck af Fulkila

finländsk och svensk adelsätt

Munck af Fulkila [mɵnk av ”fʊlkila] är en finländsk och svensk adelsätt, varav grenar, nu utslocknade, upphöjts till friherrar och grevar. Trots namnens likhet har ätten inga kända släktband på fädernet med Munck af Rosenschöld.

Munck af Fulkila
Ätten Munck av Fulkilas vapen
Ursprung:Finland, Tavastland, Sääksmäki och Finland, Tavastland, Somero socken, Hirsjärvi
StamfarMichell Påwelsson Munck
Adlad1585 i Västerås av Johan III
Utgrenad iMunck af Sommernäs
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1627 genom lottning
Gradadlig ätt nr 130
Länk URLSida på riddarhuset.se
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad?
Svärdssidan1778

Ättens ursprung har varit ämne för många kontroverser och misstag. Enligt familjetraditionen skulle ätten ha sitt ursprung i den danska adelsätten Munck, men några bevis för detta har inte kunnat finnas. Munck af Fulkila består vidare av två separata släktkretsar som förr av misstag sammanblandades och introducerades på samma namn och nummer.

Från en av dessa finländska Muncksläkter härstammar ätten Munck af Sommernäs, adlad 1648 och utdöd 1676.[1]

Påwelsläkten Munck af FulkilaRedigera

Den första släkten Munck af Fulkila härstammade från fogden Påvel Andersson i Sääksmäki i Tavastland i Finland som levde under 1500-talet. Hans son Michell Påwelsson (död 1599) skrev sig till Käldinge i Nagu socken[2], och adlades 1585 med namnet Munck. Släkten har senare kommit att kallas Munck af Fulkila för att skilja den från andra adelsätter med namnet Munck. Hans sonson Johan Munck (1614–1663) var vice president i Åbo hovrätt. Den senares hustru var Elisabeth Bure, dotter till Olof Bure från Bureätten och Elisabeth Bagge af Boo. De fick fem barn som levde in i vuxen ålder. Döttrarna gifte sig Galle, Rehbinder och De la Motte. Släkten introducerades på nummer 130, men slocknade på svärdssidan 1778. Denna släkt var framför allt boende i Finland.

Anders Jonssons släkt Munck af FulkilaRedigera

Munck af Fulkila
 
Ursprunggemensamt ursprung med Munck af Sommersnäs
StamfarAnders Jonsson Munck (död 1634)
Utgrenad ifriherrliga ätten Munck nr 304 och den grevliga ätten Munck af Fulkila nr 103
  Sveriges riddarhus
Introducerad1650, 1952 åter representationsrätt
Gradätt nr 468
Länk URLSida på riddarhuset.se
  Finlands riddarhus
Introducerad1818
Värdighetadlig ätt nr: 6
Länk URLSida på riddarhuset.fi

Stamfader för den nu levande släkten Munck af Fulkila är Anders Jonsson Munck (död 1634), som 1604 var i svensk tjänst. Han angavs komma från Danmark men förde ett annat vapen än de danska Muncksläkerna. Genom ett äktenskap med en prästdotter från Somero kom han i besittning av jord i Finland. Hans son Anders Munck adlades 1649 Munck af Sommernäs. Han förde ett vapen med ett munkhuvud mellan tre rosor.[3]

Anders Muncks söner avled alla barnlösa före honom. Han hade en bror Johan Munck, som stupade som ryttmästare i Tyskland 1639. Hans son, kaptenen Anders Munck (1638–1675), försökte förgäves bli introducerad på sin farbroders adliga namn och nummer. Vid riksdagen 1738–1739 uppträdde dock hans sonsons son fältväbeln Lorentz Anders Munck (1712–1771) som representant för den utslocknade ätten Munck af Sommernäs. Det ledde dock troligen till protester, för vid riksdagen 1755–1756 uppträdde Lorentz Anders yngre bror Claes Adam Munck (1732–1793) i stället som representant för den adliga ätten Munck af Fulkila. Det ledde dock till protester från den siste kvarlevande medlemmen av Påwel Anderssons släktgren, majoren Hans Jacob Munck. Genom att uppvisa stamträd av genealogerna Jonas Bång och Anders Anton von Stiernman, där ryttmästaren Johan Munck förväxlats med vicepresidenten i Åbo hovrätt Johan Munck, kunde de hävda sin rätt till representation, och vid riksdagarna 1765–1766, 1769–1770 och 1771–1772 var en tredje bror överstelöjtnant Anders Eric Munck (1720–1779) släktens representant.[3]

En gren av ätten immatrikulerades på Finlands riddarhus år 1818. Trots sammanblandningen mellan ätterna har Riddarhuset år 2009 beslutat att ätten skall kvarbli på ättens namn och nummer, och 1952 fick släkten åter representationsrätt på Sveriges riddarhus.

Till den nu levande släkten hörde också Ebba Henrietta Munck af Fulkila, som gifte sig med prins Oscar, och var mor till bland andra Folke Bernadotte.

Friherrarna Munck nr 309Redigera

Friherrliga ätten Munck af Fulkila
 
Upphöjd1778 Stockholms slott av Gustav III
StamfarAdolf Fredrik Munck, Johan Henric Munck af Fulkila och Otto Magnus Munck af Fulkila
  Sveriges riddarhus
Introducerad1778
Gradfriherrlig ätt nr 309
Länk URLSida på riddarhuset.se
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1844
  Finlands riddarhus
Introducerad1818
Värdighetfriherrlig ätt nr: 21
Länk URLSida på riddarhuset.fi
† Utslocknad i Finland
Utslocknad1976
Svärdssidan1927
Spinnsidan1976

Två söner till Anders Eric Munck af Fulkila och Hedvig Juliana Wright, Johan Henric Munck af Fulkila (1748–1817) och Otto Magnus Munck af Fulkila (1764–1853), upphöjdes till friherrar år 1778 med namnet Munck och introducerades på nummer 309. I Sverige utgick denna ätt år 1844, men den fortlevde i Finland där den immatrikulerats 1818 på Finlands riddarhus som nummer 21. I Finland slocknade ätten på svärdssidan år 1927 och helt 1976.[4]

Grevliga Munck nr 103Redigera

Grevliga ätten Munck af Fulkila
 
 
Upphöjd1788 Stockholms slott av Gustav III
StamfarAdolph Fredric Munck af Fulkila
  Sveriges riddarhus
Introducerad1789
Gradgrevlig ätt nr 103
Länk URLSida på riddarhuset.se
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1792
SvärdssidanAdolph Fredric Munck af Fulkila förklarad adelskapet förlustig 1792 av Karl XIII

En annan son till Anders Eric Munck af Fulkila och Hedvig Juliana Wright, Adolph Fredric Munck af Fulkila, upphöjdes år 1788 till greve med namnet Munck och introducerades på nummer 103. År 1816 naturaliserades han som greve i Parma och Piacenza. Han var ogift och slöt därmed själv sin grevliga ätt.

Kända personer ur ättenRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 288 
  2. ^ [1]
  3. ^ [a b] Munck, släkt
  4. ^ ”Munck”. Finlands Riddarhus. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141014195624/http://www.riddarhuset.fi/svenska/atter_och_vapen/view-63454-2897?offset-63454=200. Läst 8 oktober 2014.