Denna artikel behandlar begreppet "morian", för andra betydelser se Morian (olika betydelser).

Morian (av latin maurus, afrikansk, morisk; av grekiska μαύρος, svart). Uttrycket är känt i svenskan sedan 1500-talet.[1]vikinga- och medeltiden användes uttrycket "blåman", morian eller mor.[2] De mörkhyade personer, "morianer", som mellan 1500- och 1700-talen var hovtjänare i Europa förhöjde furstarnas status och kallades Kammermohr, i Tyskland. (Jmf. "Husneger")

Portalutsmyckning över Apoteket Morianen.

"Moor" är antikt (romerskt-latinskt) språkbruk för att namnge befolkningen söder om Iberia-halvön. Dvs. populationen i nordvästra Afrikas dåtida kungadömen. Som inte var en homogen etnisk grupp men till betydande del befolkat av Amazigh precis som idag, och sedan järnåldern, alltså inte per definition araber men ursprungligen afroasiatiska stammar, från öknarna "väster om Nilen". "Moor" hade initialt konnotation till hudfärg, så småningom expanderar konnotationen till religionen islam och sedermera även arab. I antikt klassiskt språk benämndes dock moorisk med mauri - alltså av Mauretanien (det dåvarande). Se Morer

Det (grekisk/arabiska) begreppet Berber (liksom Maghreb) kan ur flera hänseenden betraktas som samtidens motsvarighet till "morian", "neger" etc. Då det är kolonisatörernas språk och inte den inhemska afrikanska befolkningens.

HistoriaRedigera

Under medeltiden kallades de "araber" som från Nordafrika kom in i Spanien och Portugal för morer. Möten mellan nordeuropéer och afrikaner var fram till 1700-talet sällsynta, därför kunde historiska illustrationer och beskrivningar av morianer lätt bli stereotypa: mörkbrun till svart hy, tjocka läppar, krulligt hår, ofta med stora öronringar eller andra attribut som framhäver en "vild folkstam". Målningar utifrån levande modell finns från 1600-talet och framåt, som exempelvis Morian med kakadua av Nicolas de Largillière.[3] Dessa eftersträvar ofta att vara samvetsgrant naturalistiska, inte stereotypa.

SverigeRedigera

Se även Kammermohr

Den mest kände morianen vid de svenska hoven är Badin, alias Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albrecht Badin Couchi (omkring 1747–1822). Han verkade som betjänt till drottning Lovisa Ulrika. Badin var troligen född på ön Saint Croix (Santa Cruz) i Västindien, som var i Danmarks ägo på den tiden. Badins ursprungliga slavnamn var Couchi. Slavarna på öarna hade nästan alltid bara förnamn.[4]

Vid hertig Carls hov fanns det också så kallade morianer. En av dessa var Antoine Zamore alias Charles Antoine Francois "La Fleur" Zamore (omkring 1736–1814). Zamore fick 1784 tjänst som pukslagare i Hertig Carls livregemente till häst tillsammans med morianerna Robert Spirman och Carl Gustav Abrahamsson alias Richard Abramsson (omkring 1760–1838), vilka båda fick börja som ryttare. Abrahamsson blev sedermera befordrad till andre trumpetare.[5] Carl Gustaf Abrahamsson slutade som trumpetare omkring 1809.[6] Han bodde sedan i Gamla Stan till sin död, där det angavs i husförhörslängden att hans födelseplats var "America".[7]

KulturRedigera

Klassiska exempel i svensk konst och kultur är Magnus Jacob Crusenstolpes roman "Morianen, eller Holstein-Gottorpiska huset i Sverige" samt skulpturgruppen "Nätdragande morianer" som Oscar I beställde av konstnären Pehr Henrik Lundgren (1824-1855). Gruppen stod ursprungligen i Hagaparken men finns sedan 1863 i Ulriksdals slottsträdgård.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: Morian
  2. ^ Morian i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  3. ^ Uppsala Auktionskammare 2009 Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Badin – ett experiment i fri uppfostran Arkiverad 28 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. Populär Historia 1/1996
  5. ^ Regementspukare Anton Zamore Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Beridna Högvakten, 19 april 2009
  6. ^ Bergman, Arvid (2018). Född slav – död fri?, sid 25
  7. ^ Storkyrkoförsamlingens kyrkböcker/Mantalslängd 1835

Externa länkarRedigera