Sidenvägslärka

asiatisk fågel i familjen lärkor
(Omdirigerad från Mongolisk dvärglärka)

Sidenvägslärka[1] (Alaudala cheleensis) är en asiatisk tätting i familjen lärkor.[2]

Sidenvägslärka
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteAlaudala
ArtSidenvägslärka
A. cheleensis
Vetenskapligt namn
§ Alaudala cheleensis
AuktorSwinhoe, 1871
Synonymer
  • Calandrella cheleensis
  • Mongolisk dvärglärka
  • Sidenvägsdvärglärka

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Sidenvägslärka är en liten (13-14 cm) och kompakt, mörkt sandbrun lärka med ett halsband av tunna streck på övre delen av bröstet. Undersidan i övrigt är smutsvit, något mer beigefärgad på nedre delen av halsen och flankera, medan ovansidan är sandbrun kraftigt streckat i brunt. Ansiktet är rätt rent, med smalt beigefärgat ögonbrynsstreck samt beige ögonring och tygel. Vingarna är brunsvarta med ljusa kanter på täckare och tertialer. De senare är korta och täcker inte handpennespetsarna som hos korttålärkan. Näbben är liten och knubbig, benen skärbruna.[3]

Fågeln är mycket lik medelhavslärka och turkestanlärka, men är blekare och mer diffust streckad ovan och med både färre och ljusare streck på bröstet. Vidare har den mer inslag av vitt på yttre stjärtpennorna.[4]

Läten redigera

Bland lätena hörs backsvalelika "drrrd" samt "chirrick", "puri", "chui" eller "chiu". Flyktlätet är ett spinnande "prrrt" eller "prrr-rrr-rrr". Sången som avges i flykten är fylligare, längre och med mer härmningar än korttålärkans, med karakteristiska instick av locklätet.[3]

Utbredning och systematik redigera

Sidenvägslärka delas numera vanligen in i fyra underarter med följande utbredning:[2]

  • Alaudala cheleensis leucophaeaKazakstan till Turkmenistan
  • Alaudala cheleensis seebohmi – nordvästra Kina (Tarimbäckenet)
  • Alaudala cheleensis kukunoorensis (inklusive beicki, stegmanni och tangutica) – nordcentrala Kina och södra Mongoliet
  • Alaudala cheleensis tuvinica – nordvästra Mongoliet och södra Ryssland
  • Alaudala cheleensis cheleensis – sydcentrala Sibirien, nordöstra Mongoliet och nordöstra Kina

Tidigare behandlades den ofta som en del av dvärglärkan (Alaudala rufescens). Genetiska studier har dock visat att den utgör en av flera utvecklingslinjer i ett artkomplex kring dvärglärkan som även omfattar sandlärkan (A. raytal). Dessa urskiljs numera vanligen som egna arter, varav cheleensis är en.[5] Studierna visar också på en tydlig uppdelning inom arten, mellan å ena sidan cheleenis och tuvinica, å andra sidan seebohmi och leucophaea. Eventuellt borde även dessa klader beskrivas som två arter.[5]

Släktestillhörighet redigera

Sidenvägslärka med släktingar placerades tidigare tillsammans med korttålärkorna i Calandrella. Genetiska studier visar dock att de är närmare släkt med exempelvis kalanderlärka i Melanocorypha.[6]

Status redigera

Internationella naturvårdsunionen IUCN behandlar den som en underart till Calandrella rufescens, varför dess hotstatus inte bedöms.

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn syftar på provinsen Liaoning i Kina, tidigare kallad Chelee eller Chihli.[7] Arten kallades tidigare mongolisk dvärglärka på svenska, men har justerats av BirdLife Sveriges taxonomikommitté eftersom namnet inte är representativt för utbredningen. Namnet sidenvägslärka kommer av att utbredningsområdet sammanfaller i stort med Sidenvägen.

Noter redigera

  1. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  3. ^ [a b] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  4. ^ Porter, Richard; Simon Aspinall (1996). Birds of the Middle East. Princeton University Press. sid. 292. ISBN 9780691148441 
  5. ^ [a b] Ghorbani, F., Aliabadian, M., Zhang, R., et al. (2020) Densely sampled phylogenetic analyses of the Lesser Short‐toed Lark (Alaudala rufescens) — Sand Lark (A. raytal) species complex (Aves, Passeriformes) reveal cryptic diversityé, Zool Scr., vol.49, nr.4, sid:427-439, https://doi.org/10.1111/zsc.12422
  6. ^ Alström, P., K.N. Barnes, U. Olsson, F.K. Barker, P. Bloomer, A.A. Khan, M.A. Qureshi, A. Guillaumet, P.-A. Crochet, P.G. Ryan (2013), Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity, Mol. Phylogenet. Evol. 69, 1043-1056.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera