Mo socken, Hälsingland

socken i Hälsingland

Mo socken i Hälsingland ingår sedan 1971 i Söderhamns kommun och motsvarar från 2016 Mo distrikt.

Mo socken
Socken
LandSverige
LandskapHälsingland
KommunSöderhamns kommun
Bildadmedeltiden
Area101 kvadratkilometer
Upphov tillMo landskommun
Mo församling
MotsvararMo distrikt, Hälsingland
TingslagSydöstra Hälsinglands domsagas tingslag (–)
Ala tingslag ()
Norrala tingslag (–)
Karta
Mo socken, Hälsinglands läge i Gävleborgs län.
Mo socken, Hälsinglands läge i Gävleborgs län.
Mo socken, Hälsinglands läge i Gävleborgs län.
Koordinater61°18′52″N 16°46′42″Ö / 61.31444444°N 16.77833333°Ö / 61.31444444; 16.77833333
Koder, länkar
Sockenkod2424
Namn (ISOF)lista
Kulturnavlänk
Hembygds-
portalen
Mo distrikt
Redigera Wikidata

Socknens areal är 100,90 kvadratkilometer, varav 95,64 land.[1] År 2000 fanns här 1 275 invånare.[2] Tätorten Mohed samt kyrkbyn Mo med sockenkyrkan Mo kyrka ligger i socknen. I socknen ligger byn Flor, känd för sin linnemanufaktur.

Administrativ historik

redigera

Mo socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Mo församling och för de borgerliga frågorna bildades Mo landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Söderala landskommun som sedan 1971 uppgick i Söderhamns kommun.[2] Församlingen uppgick 2006 i Mo-Bergviks församling.[3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Mo, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Hälsingland. De indelta soldaterna tillhörde Hälsinge regemente, Arbrå kompani.[4]

Geografi

redigera

Mo socken ligger väster om Söderhamn kring Florån och Florsjön. Socknen har dalgångsbygd utmed ån och är i övrigt en kuperad skogsbygd.[5][6][1]

Socknen genomkorsas av riksväg 50 (Söderhamn - Bollnäs).

Huvudbygden ligger kring Florsjön (55,3 m ö.h.), som avvattnas via Florån till sjön Marmen i Ljusnan.

Vid Florsjöns östra strand ligger Mohed, som fram till år 1908 var mötesplats för Hälsinge regemente. De gamla regementsbyggnaderna disponerades därefter av Gävleborgs läns tuberkulossjukanstalt.

Längst i sydväst inom socknen ligger Villsjön. Här ligger även Djupdalsberget och Mobodarne. Den sydvästra sockendelen genomkorsas av järnvägen Söderhamn-Kilafors.

I socknens västra del ligger byn Florhed och ännu längre mot väster reser sig Kasberget, Björnberget samt Åsboberget. Längst i nordväst ligger den lilla Stor-Hisjön och söder om denna reser sig Gruvberget med gamla gruvhål. På sjöns norra strand ligger några gårdar vid namn Ulva.

I norra delen av socknen reser sig dess högsta berg, Högbrunnsberget (228 meter över havet) och något längre södeut ligger Ranboberget (197 meter över havet). I nordost ligger Bocksjön och nordost om den reser sig berget Offerhällorna med fornlämningar efter offer.

Från nordost infaller även vandringsleden Mostigen från Söderhamn. Det är en gammal kyrkstig.

Fornlämningar

redigera

Från järnåldern finns fyra gravfält.[5][6][7][8]

Namnet (1314 Moum) kommer från den sandiga marken (mon) vid vars kant den tidigare kyrkan restes.[9][6]

Moflaggan

redigera

Moflaggan är framtagen av Mo Hembygdsförening i Söderhamn. Originalet gjordes av Lars Stål och fastställdes av styrelsen för föreningen. Den avtäcktes den 6 september 2008 i Mohed av överstelöjtnant Raymond Iller samband med högtidshållandet av att Hälsinge Regemente lämnat Mohedsfältet 100 år tidigare för en flytt till vad som senare blev I14 i Gävle. Flaggan fick lämna ett fallskärmshopparplan fastknuten på en fallskärmshoppare och landade tryggt på fältet i Mohed vajandes i fartvinden. Där tog Överstelöjtnant Iller mot flaggan och utan att darra på manschetten hissades flaggan för första gången i topp.

Flaggan innehåller Mo sockens sigill samt en ljusblå linblomma inspirerad av Hilding Mickelssons fotografier. Basen är inspirerad av Hälsinglands flagga med motsvarande färger. Den kan idag ses på många husväggar som en symbol för stolthet över bygden.

Befolkningsutveckling

redigera
Befolkningsutvecklingen i Mo socken, Hälsingland 1750–1990
ÅrFolkmängd
1750
  
753
1760
  
854
1769
  
1 002
1780
  
1 000
1790
  
1 032
1800
  
1 037
1810
  
1 053
1820
  
1 171
1830
  
1 295
1840
  
1 370
1850
  
1 508
1860
  
1 600
1870
  
1 539
1880
  
1 574
1890
  
1 772
1900
  
1 769
1910
  
1 759
1920
  
1 778
1930
  
2 043
1940
  
1 934
1950
  
1 761
1960
  
1 547
1970
  
1 280
1980
  
1 251
1990
  
1 269
Anm: Källor: Umeå universitet - Tabellverket 1749-1859, Demografiska databasen, CEDAR, Umeå universitet.
 
Moflaggan

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Mo socken
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022. 
  4. ^ Administrativ historik för Mo socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ [a b] Sjögren, Otto (1935). Sverige geografisk beskrivning del 5 Örebro, Västmanlands, Kopparbergs län och Norrlandslänen. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9942 
  6. ^ [a b c] Nationalencyklopedin
  7. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Mo socken, Hälsingland
  8. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Mo socken, Hälsingland Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  9. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 

Vidare läsning

redigera
  • Forsberg, C-G (red); Moheds sanatorium, Hälsinglands museum, Hudiksvall, 1991, LIBRIS-id 8219044
  • Hovanta, Elise; Motet vid Mokorset - arkeologisk utredning - väg 588, Mokorset, Mo socken, Hälsingland 1994, Länsmuseet Gävleborg, Gävle, 1997, serie Internrapport 1997:33

Externa länkar

redigera