Mitisprocessen är en gjutprocess som utvecklades på 1880-talet av den svenske metallurgen Gustaf Wittenström.[1]

Gustaf Wittenström började 1880 försök med att gjuta smidesjärn. Han utexperimenterade en användbar metod vid Ludvig Nobels verkstad i Sankt Petersburg i Ryssland. Han uppfann en oljeeldad smältugn för detta och kunde ställa ut gjutgods gjorda efter sin metod i Moskva 1882.[2]

Namnet kommer från latinska "mitis", mjuk. Med mitisprocessen framställs smärre smidbart gjutgods genom smältning av gjutjärn i en patenterad oljedriven ugn med inblandning av en halv till en promille aluminium för att sänka metallegeringens smältpunkt. Den smälta metallen hälls i gjutklockor som är packade med en blandning av melass och mald bränd lera.

Edvard Faustman och Petter Östberg grundade Karlsviks gjuterier på Kungsholmen i Stockholm och började från 1885 tillverka gods med mitisgjutning enligt tillverkningsrättigheter som företaget köpt av Gustaf Wittenström, och i nära samarbete med denne.

Mitisgatan på Kungsholmen, som ligger på Karlsviks gjuteriers tidigare fabriksområde, har sitt namn efter mitisprocessen.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Websters tillskriver Petter Östberg äran av att ha uppfunnit processen, men det skrider mot uppgifter i andra källor. Östberg var däremot tillsammans med Edvard Faustman och Gustaf Wittenström med om att introducera processen i full produktion, nämligen på Faustmans och Östbergs företag Karlsviks gjuterier.
  2. ^ Svenska civilingenjörer som arbetat för Nobel i Ryssland på villapetrolea.forst.nu Arkiverad 10 mars 2022 hämtat från the Wayback Machine., läst 2013-01-27