Miloš Obrenović I född 1780, död den 26 september 1860 på sommarresidenset Topcider nära Belgrad, var en serbisk regent. Han regerade två gånger: från 1817 till 1839, och från 1858 till 1860.

Miloš Obrenović I
MilosObrenovic 1848.jpg
FöddМилош Теодоровић
1780
Gornja Dobrinja[1]
Död1860 ​eller ​1860[2]
Belgrad[1]
BegravdSankt Mikaels katedral
kartor
MedborgarskapOsmanska riket och Furstendömet Serbien
SysselsättningHärskare[3], revolutionär
Befattning
Member of Filiki Etería
MakaLjubica Vukomanović
(g. 1805–)[4]
BarnGabriel Obrenovic, Prince of Serbia[5]
Tudor Obrenovic, Prince of Serbia[5]
Petrija Obrenovic, Princess of Serbia (f. 1808)[5]
Savka Obrenovic, Princess of Serbia (f. 1814)[5]
Milan Obrenović (f. 1819)
Mihajlo Obrenović III (f. 1823)
Marija Obrenovic, Princess of Serbia (f. 1830)[5]
FöräldrarTodor Mihailovic[5]
Višnja Urošević
Utmärkelser
Järnkroneorden
Sankt Annas orden, andra klass
Sankt Annas orden, första klass
Frälsarens orden
Ryska vita örnens orden
Heraldiskt vapen
Coat of Arms of Miloš Obrenović, 1819.png
Redigera Wikidata
Miloš Obrenović I

Miloš Obrenović var först oxdrivare, trädde i tjänst hos sin halvbror Milan Obrenović och ärvde efter hans död 1810 hans förmögenhet och inflytelserika ställning. Då de serbiska hövdingarna flydde till Österrike vid turkarnas infall 1813 stannade Miloš Obrenović i landet, och när han insåg att motstånd var fåfängt ingick han förlikning med turkarna och erkändes av dem som överknes i Rudnik, Posega och Kragujevac.

I upprorsförsöket 1814 tog han inte del, men palmsöndagen 1815 ställde han sig i spetsen för en ny resning, varigenom turkarna tvingades göra vissa medgivanden till serbernas förmån. Själv intog han en dubbelställning som turkisk ämbetsman och serbernas hövding; i november 1817 erkändes han av de serbiska kneserna som överknes med arvsrätt för den närmaste inom sin släkt. Några månader förut hade den till Serbien återkomne Karađorđe Petrović blivit mördad; Miloš Obrenović anses på turkiskt uppdrag ha gett order om detta.

Han befäste sin makt i landet genom kraftigt undertryckande av upprorsförsök samt genom högtidliga förnyelser av sitt val till furste med ärftlig värdighet (1827 och 1830). I förhållande till turkarna stärktes Serbiens ställning under inverkan av de internationellt politiska händelserna genom den efter freden i Adrianopel 1829 utfärdade hatt-i-scherifen av 1830, varigenom också hans egen värdighet bekräftades, och landets område utvidgades betydligt genom en gränsreglering 1833. Hans godtyckliga och hårdhänta styrelse framkallade emellertid opposition, några av honom knappast allvarligt menade konstitutionella försök (särskilt grundlagen av 1838) förbättrade inte situationen, och under trycket av det allmänna missnöjet måste han den 13 juni 1839 abdikera till förmån för sin äldste son Milan (född den 21 oktober 1819); denne låg svårt sjuk och dog redan den 8 juli samma år, utan att ens ha fått vetskap om sin upphöjelse till furste.

Milosj vistades under den följande tiden mest i Österrike-Ungern, under en följd av år internerad, och sedan i Valakiet. Samtidigt med Alexander Karađorđevićs avsättning, den 23 december 1858, kallades han emellertid åter till furste, och efter att 12 januari 1860 ha blivit erkänd av Porten återvände den åttioårige mannen i februari samma år till sitt land, vilket han styrde despotiskt liksom förut. Hans korta regeringstid fylldes av konflikter med Turkiet, som bland annat vägrade erkänna hans furstevärdighets ärftliga karaktär.

KällorRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Obrenovitj, 1. Milosj, 1904–1926.
Företrädare:
Serbiens regent
18171839
Efterträdare:
Milan Obrenović II
Företrädare:
Alexander Karađorđević, furste av Serbien
Serbiens regent
18581860
Efterträdare:
Mihajlo Obrenović III
  1. ^ [a b] Freebase Data Dumps, Google.[källa från Wikidata]
  2. ^ Find a Grave, läs online, läst: 30 augusti 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gale Stokes, Politics As Development, Duke University Press, 1990.[källa från Wikidata]
  4. ^ The Peerage person-ID: p22179.htm#i221782, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]