Mikrohistoria
Mikrohistoria är en historievetenskaplig genre som tar avstamp i det individuella människoödet eller den lokala miljön, men som är intressant även utanför den lokala kretsen. Begreppet myntades inom historieforskningen på 1970-talet efter framgången för historikern Carlo Ginzburgs bok Osten och maskarna[1] och Emmanuel Le Roy Ladurie. Internationellt kända mikrohistoriker är även amerikanerna Natalie Zemon Davis och Steven Ozment.
Mikrohistoria i Sverige redigera
Det dröjde innan mikrohistoriska studier började skrivas av svenska historiker. Först under 1990-talet började mikrohistoriskt inriktad forskning att publiceras. Några exempel är Britt Liljewalls avhandling Bondevardag och samhällsförändring (1994) och Leda vid livet av Birgitta Odén (1998).[1] På senare år har även Peter Englund hämtat inspiration från genren i sin bok Stridens skönhet och sorg (2008).
Under 2010-talet ökade intresset för mikrohistoria bland svenska historiker, bland annat genom ett antal sessioner under Svenska historikermötet 2014 och ett temanummer av Historisk tidskrift 2017.[1]
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ [a b c] Anna Götlind (2017). ”Tema mikrohistoria”. Historisk tidskrift 137 (3): sid. 347–350.