Wikipedia

Mikael Karlsson (miljöforskare)

svensk miljöforskare
För skogskonsulten född 1975, se Mikael Karlsson (skogskonsult). För liknande namn, se Mikael Karlsson.

Mikael Karlsson, född 1969 i Karlstad, är en svensk miljövetare, miljökonsult och krönikör. Han var tidigare ordförande för Svenska Naturskyddsföreningen och European Environmental Bureau, Sveriges och Europas största miljöorganisationer. Han är universitetslektor i klimatledarskap[1] på Institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet.

Mikael Karlsson
ForskningsområdeMiljövetenskap; klimatledarskap
InstitutionerKlimatledarskap, Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet
ORCID0000-0003-3869-9729
Webbplatshttps://www.katalog.uu.se/empInfo/?languageId=3&id=N21-99

Biografi redigera

Mikael Karlsson har en agronomexamen vid Karlstads universitet, där han 1995 blev adjunkt i miljövetenskap och var ämnesföreträdare 1998–2000.

Karlsson disputerade 2005 på Karlstads universitet med en avhandling[2] om hantering av komplexa miljörisker och blev filosofie doktor i miljö- och energisystem. Avhandlingen undersökte strategier och styrmedel som försiktighetsprincipen för att hantera komplexa miljörisker karaktäriserade av vetenskaplig osäkerhet och konflikter i samhället, med genmodifierade organismer[3][4] och farliga kemikalier[5][6] som fallstudier.

Verksamhet vid Södertörns högskola redigera

Mellan 2005 och 2014 var Karlsson verksam med miljöforskning vid Södertörns högskola. Han deltog där i fem fleråriga forskningsprojekt. Projektet "Regulation of Chemicals in the Baltic Sea Area - Science, Politics and the Media" studerade hur farliga kemiska ämnen hanteras i vetenskap, politik och lagstiftning samt media och rapporterades bland annat i en antologi[7] utgiven av Springer. Karlsson medverkade med bland annat tre vetenskapliga artiklar om hur expertgrupper samt olika politiska[8] och rättsliga[9] strategier försöker hantera farliga kemikalier. Karlsson var även med om att utforma och genomföra forskningsprojektet "Environmental Risk Governance of the Baltic Sea", som rapporterats i AMBIO[10] och i en antologi utgiven av Springer.[11][12][13][14][15][16][17]. Ett tredje projekt var "Chemicals in Textiles: Managing Health and Environmental Risks of Products with Complex Product Chains", där Karlsson bidrog med flera publikationer[18][19][20][21][22]. Karlsson medverkade även i projekten "Cooperating for Sustainable Marine Governance"[23] och "Marine Spatial Planning in the Baltic Sea Region – Integrating Scales, Sectors and Knowledge"[24].

Verksamhet vid KTH redigera

Mellan 2014 och 2021 var Karlsson docent i miljövetenskap (KTH) vid avdelningen för filosofi, där han främst varit verksam inom ramen för projektet "Mind the Gap", som undersökte varför det finns gap mellan miljömål och miljötillstånd. Projektet ledde till publikationer om vetenskapsförnekelse rörande miljögifter[25] och i klimatfrågor[26] samt om beslutsfattande på miljöområdet, bland annat om fördröjningsmekanismer i vetenskap och politik[27], klimatpolitik under osäkerhet[28], samt sidonyttor i klimatpolitiken[29]. Karlsson leder även ett projekt om ekologisk kompensation[30][31][32].

Verksamhet vid Uppsala universitet redigera

Karlsson arbetar sedan mars 2021 som universitetslektor i klimatledarskap[1] på Institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet.

I sin forskning intresserar sig Karlsson för frågor om hållbarhet, vetenskap och politik utifrån en transdisciplinär ansats. Han fokuserar på strategier för hållbar utveckling i politik och näringsliv, särskilt på hantering av olika komplexa miljöproblem. Till dessa hör exempelvis klimatförändringar, spridning av miljögifter och förluster av biologisk mångfald, med kopplingar till såväl energi- och transportsystem som jordbruk, skogsbruk, fiske och industri. Karlsson har bland annat publicerat studier om klimatförnekelse[33][34], vetenskapsförnekelse i andra miljöfrågor[35] och beslutsfattande i klimatpolitik[36][37].

Statliga uppdrag redigera

Karlsson har sedan 1990-talets slut innehaft en rad expertuppdrag inom miljöområdet, utsedd av regeringen, Europeiska kommissionen eller andra organisationer. Han är idag bland annat ledamot i Skogsstyrelsens styrelse och i Kärnavfallsrådet och han satt under flera år i Insynsrådet vid Kemikalieinspektionen. Karlsson har deltagit i arbetet i flera statliga utredningar inom miljöområdet, bland annat om miljöbalken, kemikaliepolitiken och vargpolitiken. Han har även varit medlem i olika så kallade högnivågrupper vid Europeiska kommissionen, om exempelvis klimatfrågor, kemiindustri, resurseffektivitet och energiintensiv industri.

Övrigt redigera

Sedan 1995 undervisar Karlsson om miljöfrågor vid olika högskolor och universitet både i och utanför Sverige, bland annat på Karlstads universitet, Södertörns högskola, KTH och Uppsala universitet. Han har bland annat utvecklat och arrangerat en lång rad kurser inom det miljövetenskapliga området i Sverige, i några fall med kursverksamhet förlagd till Östafrika och Baltikum. Han har genom åren medverkat med krönikor och debattartiklar i bland annat Aktuell Hållbarhet, Klimatmagasinet Effekt, Miljö&Utveckling och Karlstads-Tidningen.

Mikael Karlsson valdes 1997 in i styrelsen för Svenska Naturskyddsföreningen, blev vice ordförande 2000 och var dess ordförande mellan 2002 och 2014. Karlsson har även varit ordförande och ledamot i Internationella Kemikaliesekretariatet ChemSec, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning MKG samt Swedwatch.

Karlsson var ordförande i European Environmental Bureau, EEB, under åren 2005–2017, samt ledamot i styrelsen för EEB under åren 2000–2017. Under åren 2014–2018 var han styrelseledamot i Member of the Mediterranean Information Office, med säte i Athen.

Karlssons vetenskapliga publicering har (2023) enligt Google Scholar över 1100 citeringar och ett h-index på 18.[38]

Familj redigera

Mikael Karlsson är son till idrottsledaren Ulf Karlsson och bror till sportjournalisten Jonas Karlsson.

Källor redigera

  1. ^ [a b] ”The CCL Team – Climate Change Leadership” (på brittisk engelska). https://climatechangeleadership.blog.uu.se/the-ccl-team/. Läst 29 augusti 2021. 
  2. ^ Karlsson, M. 2005. Managing Complex Environmental Risks for Sustainable Development. Karlstad University Studies 2005:34. Karlstad: Karlstad University.
  3. ^ Karlsson, Mikael (2003-01-01). ”Ethics of Sustainable Development – a Study of Swedish Regulations for Genetically Modified Organisms” (på engelska). Journal of Agricultural and Environmental Ethics 16 (1): sid. 51–62. doi:10.1023/A:1021735201970. ISSN 1573-322X. https://doi.org/10.1023/A:1021735201970. Läst 5 april 2021. 
  4. ^ Karlsson, Mikael (2003-03-01). ”Biosafety principles for GMOs in the context of sustainable development”. International Journal of Sustainable Development & World Ecology 10 (1): sid. 15–26. doi:10.1080/13504500309469782. ISSN 1350-4509. https://doi.org/10.1080/13504500309469782. Läst 5 april 2021. 
  5. ^ Karlsson, Mikael (2006-02-01). ”Science and norms in policies for sustainable development: Assessing and managing risks of chemical substances and genetically modified organisms in the European Union” (på engelska). Regulatory Toxicology and Pharmacology 44 (1): sid. 49–56. doi:10.1016/j.yrtph.2005.04.010. ISSN 0273-2300. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0273230005001479. Läst 5 april 2021. 
  6. ^ Karlsson, Mikael (2006-06-01). ”The Precautionary Principle, Swedish Chemicals Policy and Sustainable Development”. Journal of Risk Research 9 (4): sid. 337–360. doi:10.1080/13669870600717269. ISSN 1366-9877. https://doi.org/10.1080/13669870600717269. Läst 5 april 2021. 
  7. ^ Eriksson, J. et al. 2010. Regulating Chemical Risks. Dordrecht: Springer.
  8. ^ Eriksson, Johan; Karlsson, Mikael; Reuter, Marta (2010). ”Technocracy, Politicization, and Noninvolvement: Politics of Expertise in the European Regulation of Chemicals” (på engelska). Review of Policy Research 27 (2): sid. 167–185. doi:10.1111/j.1541-1338.2009.00436.x. ISSN 1541-1338. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1541-1338.2009.00436.x. Läst 5 april 2021. 
  9. ^ Karlsson, Mikael (2010). Johan Eriksson, Michael Gilek, Christina Rudén. red (på engelska). Regulating Chemical Risks: European and Global Challenges. Springer Netherlands. sid. 239–265. doi:10.1007/978-90-481-9428-5_14. ISBN 978-90-481-9428-5. https://doi.org/10.1007/978-90-481-9428-5_14. Läst 5 april 2021 
  10. ^ Gilek, M., Hassler, B., Jönsson, AM and Karlsson, M. 2011. Coping with Complexity in Baltic Sea Risk Governance. Special issue. AMBIO 40:109-246.
  11. ^ Gilek, Karlsson, Linke, Smolarz (eds) ((2016)). Environmental Governance of the Baltic Sea. Dordrecht: Springer. Se: https://link.springer.com/book/10.1007%2F978-3-319-27006-7. 
  12. ^ Karlsson, Mikael; Gilek, Michael; Udovyk, Oksana (2011-03-01). ”Governance of Complex Socio-Environmental Risks: The Case of Hazardous Chemicals in the Baltic Sea” (på engelska). AMBIO 40 (2): sid. 144–157. doi:10.1007/s13280-010-0126-0. ISSN 1654-7209. PMID 21446393. PMC: PMC3357790. https://doi.org/10.1007/s13280-010-0126-0. Läst 5 april 2021. 
  13. ^ Gilek, Michael (2016). Michael Gilek, Mikael Karlsson, Sebastian Linke, Katarzyna Smolarz. red (på engelska). Environmental Governance of the Baltic Sea. MARE Publication Series. Springer International Publishing. sid. 1–17. doi:10.1007/978-3-319-27006-7_1. ISBN 978-3-319-27006-7. https://doi.org/10.1007/978-3-319-27006-7_1. Läst 5 april 2021 
  14. ^ Karlsson, Mikael (2016). Michael Gilek, Mikael Karlsson, Sebastian Linke, Katarzyna Smolarz. red (på engelska). Environmental Governance of the Baltic Sea. MARE Publication Series. Springer International Publishing. sid. 21–44. doi:10.1007/978-3-319-27006-7_2. ISBN 978-3-319-27006-7. https://doi.org/10.1007/978-3-319-27006-7_2. Läst 5 april 2021 
  15. ^ Karlsson, Mikael (2016). Michael Gilek, Mikael Karlsson, Sebastian Linke, Katarzyna Smolarz. red (på engelska). Environmental Governance of the Baltic Sea. MARE Publication Series. Springer International Publishing. sid. 97–123. doi:10.1007/978-3-319-27006-7_5. ISBN 978-3-319-27006-7. https://doi.org/10.1007/978-3-319-27006-7_5. Läst 5 april 2021 
  16. ^ Linke, Sebastian (2016). Michael Gilek, Mikael Karlsson, Sebastian Linke, Katarzyna Smolarz. red (på engelska). Environmental Governance of the Baltic Sea. MARE Publication Series. Springer International Publishing. sid. 173–203. doi:10.1007/978-3-319-27006-7_8. ISBN 978-3-319-27006-7. https://doi.org/10.1007/978-3-319-27006-7_8. Läst 5 april 2021 
  17. ^ Gilek, Michael (2016). Michael Gilek, Mikael Karlsson, Sebastian Linke, Katarzyna Smolarz. red (på engelska). Environmental Governance of the Baltic Sea. MARE Publication Series. Springer International Publishing. sid. 229–246. doi:10.1007/978-3-319-27006-7_10. ISBN 978-3-319-27006-7. https://doi.org/10.1007/978-3-319-27006-7_10. Läst 5 april 2021 
  18. ^ ”Towards responsible procurement in relation to chemical risks in textiles?: Findings from an interview study: Publikationer - Södertörns högskola”. bibl.sh.se. https://bibl.sh.se/skriftserier/hogskolans_skriftserier/Towards_responsible_procurement_in_relation_to_chemical_risks_in_textiles/diva2_404864.aspx. Läst 5 april 2021. 
  19. ^ ”IKEA and the Responsible Governance of Supply Chains: IKEA’s work on chemicals in textiles: Publikationer - Södertörns högskola”. bibl.sh.se. https://bibl.sh.se/skriftserier/hogskolans_skriftserier/IKEA_and_the_Responsible_Governance_of_Supply_Chains/diva2_656883.aspx. Läst 5 april 2021. 
  20. ^ Börjeson, Natasja; Gilek, Michael; Karlsson, Mikael (2015-11-16). ”Knowledge challenges for responsible supply chain management of chemicals in textiles – as experienced by procuring organisations” (på engelska). Journal of Cleaner Production 107: sid. 130–136. doi:10.1016/j.jclepro.2014.03.012. ISSN 0959-6526. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959652614002339. Läst 5 april 2021. 
  21. ^ Boström, Magnus; Karlsson, Mikael (2013). ”Responsible Procurement, Complex Product Chains and the Integration of Vertical and Horizontal Governance” (på engelska). Environmental Policy and Governance 23 (6): sid. 381–394. doi:10.1002/eet.1626. ISSN 1756-9338. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/eet.1626. Läst 5 april 2021. 
  22. ^ Boström, Magnus; Börjeson, Natasja; Gilek, Michael; Jönsson, Anna Maria; Karlsson, Mikael (2012-01-01). ”Responsible procurement and complex product chains: the case of chemical risks in textiles”. Journal of Environmental Planning and Management 55 (1): sid. 95–111. doi:10.1080/09640568.2011.581885. ISSN 0964-0568. https://doi.org/10.1080/09640568.2011.581885. Läst 5 april 2021. 
  23. ^ ”Cooperation, Media and Framing Processes. Insights from a Baltic Sea Case Study | Nordicom”. www.nordicom.gu.se. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2022. https://web.archive.org/web/20221001060919/https://www.nordicom.gu.se/en/node/37878. Läst 5 april 2021. 
  24. ^ Karlsson, Mikael (2019-09-01). ”Closing marine governance gaps? Sweden's marine spatial planning, the ecosystem approach to management and stakeholders' views” (på engelska). Ocean & Coastal Management 179: sid. 104833. doi:10.1016/j.ocecoaman.2019.104833. ISSN 0964-5691. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0964569118308627. Läst 5 april 2021. 
  25. ^ Karlsson, Mikael (2019/1). ”Chemicals Denial—A Challenge to Science and Policy” (på engelska). Sustainability 11 (17): sid. 4785. doi:10.3390/su11174785. https://www.mdpi.com/2071-1050/11/17/4785. Läst 5 april 2021. 
  26. ^ ”Climate and environmental science denial: A review of the scientific literature published in 1990–2015” (på engelska). Journal of Cleaner Production 167: sid. 229–241. 2017-11-20. doi:10.1016/j.jclepro.2017.08.066. ISSN 0959-6526. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959652617317821. Läst 5 april 2021. 
  27. ^ Karlsson, Mikael; Gilek, Michael (2020-05-01). ”Mind the gap: Coping with delay in environmental governance” (på engelska). Ambio 49 (5): sid. 1067–1075. doi:10.1007/s13280-019-01265-z. ISSN 1654-7209. PMID 31571044. PMC: PMC7067715. https://doi.org/10.1007/s13280-019-01265-z. Läst 5 april 2021. 
  28. ^ ”Klimatpolitik under osäkerhet”. KTH. https://www.researchgate.net/profile/Mikael-Karlsson-3/publication/319130869_Klimatpolitik_under_osakerhet_Kostnader_och_nyttor_-_bevis_och_beslut/links/59936d31458515c0ce621448/Klimatpolitik-under-osaekerhet-Kostnader-och-nyttor-bevis-och-beslut.pdf. Läst 5 april 2021. 
  29. ^ Karlsson, Mikael; Alfredsson, Eva; Westling, Nils (2020-03-15). ”Climate policy co-benefits: a review”. Climate Policy 20 (3): sid. 292–316. doi:10.1080/14693062.2020.1724070. ISSN 1469-3062. https://doi.org/10.1080/14693062.2020.1724070. Läst 5 april 2021. 
  30. ^ Karlsson, Mikael; Björnberg, Karin Edvardsson (2021). ”Ethics and biodiversity offsetting” (på engelska). Conservation Biology 35 (2): sid. 578–586. doi:10.1111/cobi.13603. ISSN 1523-1739. https://conbio.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/cobi.13603. Läst 5 april 2021. 
  31. ^ Karlsson, Mikael (2022-01). ”Biodiversity Offsetting: Ethical Views within Environmental Organisations in the European Union” (på engelska). Sustainability 14 (19): sid. 12514. doi:10.3390/su141912514. ISSN 2071-1050. https://www.mdpi.com/2071-1050/14/19/12514. Läst 21 januari 2023. 
  32. ^ ”Utbytbar natur?”. Naturvårdsverket. 1 september 2021. https://www.naturvardsverket.se/globalassets/media/publikationer-pdf/6900/978-91-620-6997-1.pdf. Läst 21 januari 2023. 
  33. ^ Björnberg, Karin Edvardsson; Karlsson, Mikael; Gilek, Michael; Hansson, Sven Ove (2017-11-20). ”Climate and environmental science denial: A review of the scientific literature published in 1990–2015” (på engelska). Journal of Cleaner Production 167: sid. 229–241. doi:10.1016/j.jclepro.2017.08.066. ISSN 0959-6526. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959652617317821. Läst 21 januari 2023. 
  34. ^ Edvardsson Björnberg, Karin; Karlsson, Mikael (2022-05). ”Faithful Stewards of God’s Creation? Swedish Evangelical Denominations and Climate Change” (på engelska). Religions 13 (5): sid. 465. doi:10.3390/rel13050465. ISSN 2077-1444. https://www.mdpi.com/2077-1444/13/5/465. Läst 21 januari 2023. 
  35. ^ Karlsson, Mikael (2019-01). ”Chemicals Denial—A Challenge to Science and Policy” (på engelska). Sustainability 11 (17): sid. 4785. doi:10.3390/su11174785. ISSN 2071-1050. https://www.mdpi.com/2071-1050/11/17/4785. Läst 21 januari 2023. 
  36. ^ Karlsson, Mikael; Alfredsson, Eva; Westling, Nils (2020-03-15). ”Climate policy co-benefits: a review”. Climate Policy 20 (3): sid. 292–316. doi:10.1080/14693062.2020.1724070. ISSN 1469-3062. https://doi.org/10.1080/14693062.2020.1724070. Läst 21 januari 2023. 
  37. ^ Karlsson, Mikael (2021-10-21). ”Sweden’s Climate Act – its origin and emergence”. Climate Policy 21 (9): sid. 1132–1145. doi:10.1080/14693062.2021.1922339. ISSN 1469-3062. https://doi.org/10.1080/14693062.2021.1922339. Läst 21 januari 2023. 
  38. ^ ”Profil Mikael Karlsson”. Google Scholar. https://scholar.google.se/citations?user=w1FYQfQAAAAJ&hl=sv&oi=sra. Läst 2 december 2023. 

Externa länkar redigera

Uppdrag inom ideella organisationer
Företräddes av
Per Rosenberg 		 Svenska Naturskyddsföreningens ordförande
2002–2014 		Efterträddes av
Johanna Sandahl
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mikael_Karlsson_(miljöforskare)&oldid=54276230”