 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ett meteorregn, en meteorsvärm[1] eller en meteorskur består av ett större antal meteorer, "stjärnfall" som visar sig under en begränsad tid. De kan uppstå i samband med att en större meteor splittras, men vanligare är att de uppstår när jordens bana skär banan för en gammal periodisk komet. Kometens svans består av förångade rester och partiklar från dess kärna och den kan ha brutits sönder under århundradenas lopp. Så småningom sprids resterna ojämnt över hela dess bana. Dessa senare skurar varar i allmänhet en eller några dagar, upp till någon vecka, och uppkommer alltid vid samma tid varje år. Beroende av hur mycket material som just där och då finns samlat kommer intensiteten i skuren att variera från gång till gång. I tidigare skeden kan många av dessa möten ha varit mycket spektakulära och troligen givit upphov till myter om vidunder och annan skrock. Meteorerna är oftast mycket små - i storlek med sandkorn - och överlever därför mycket sällan ända ner till marken.
Namngivning redigera
Meteorsvärmar namnges efter närmaste stjärnbild eller någon ljusstark stjärna som är i närheten av radianten. En meteorsvärm i Perseus benämns således Perseiderna och meteorsvärmarna i närheten av stjärnan Delta Aquarii benämns Södra Delta-Aquariderna och Norra Delta-Aquariderna. Det är Internationella astronomiska unionen som bestämmer nomenklaturen.
Radiant redigera
Radianten eller radiationspunkten är den punkt på himlen från vilken meteorer tycks utstråla gruppvis (radiera).
Som exempel verkar meteorerna omkring den 12 augusti framför allt utstråla från en radiationspunkt i stjärnbilden Perseus. Meteorerna den 12-14 november har en radiant i Lejonets stjärnbild. Dessa båda meteorsvärmar brukar därför kallas Perseiderna respektive Leoniderna.
Att radianterna för meteorregnen i stort sett har fixa lägen på stjärnhimlen som är oberoende av jordens rotation visar att dessa företeelser beror på kroppar som inte hör till jorden, utan till den yttre rymden. Att meteorerna ser ut att utstråla från en radiationspunkt förklaras som ett perspektiv-fenomen, om man antar att alla meteorer som hör till samma grupp i verkligheten rör sig i nästan parallella banor. Enligt denna förklaring är radianten ingenting annat än projektionen på himmelssfären av den riktning som meteorerna rör sig. Eftersom meteorerna kan antas röra sig i paraboliska eller långsträckt elliptiska banor måste radianten långsamt förflytta sig, allteftersom jorden stöter på meteorer i skilda punkter av sin bana. En sådan förskjutning av radianten måste också inträffa på grund av jordens årliga rörelse runt solen. Detta bekräftas också av meteorobservationerna. För vissa radianter (så kallade stationära radianter) har man emellertid inte kunnat konstatera någon sådan förskjutning.
Man har beräknat radianterna för ett stort antal meteorsvärmar. Dessa radianter är i stort sett likformigt fördelade över hela himlen, vilket visar att meteorer träffar jorden från alla möjliga håll.
Lista över periodiska meteorsvärmar redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Paul Schlyter. ”Meteorsvärmar 2017”. stjarnhimlen.se. http://stjarnhimlen.se/2017/meteors.html. Läst 22 augusti 2017.
- ^ Jenniskens, P.; Lyytinen, E.; De Lignie, M.C.; Johannink, C.; Jobse, K.; Schievink, R.; Langbroek, M.; Koop, M.; Gural, P.; Wilson, M.A.; Yrjölä, I.; =Suzuki, K.; Ogawa, H.; De Groote, P.. ”Dust Trails of 8P/Tuttle and the Unusual Outbursts of the Ursid Shower” (på engelska). Icarus 159: sid. 197–209. doi:.