Meshylia[2] (Pholidornis rushiae) är en mycket liten afrikansk tätting som numera placeras i den lilla familjen hylior (Hyliidae).[3]

Meshylia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljHylior
Hyliidae
SläktePholidornis
Hartlaub, 1857
ArtMeshylia
P. rushiae
Vetenskapligt namn
§ Pholidornis rushiae
Auktor(Cassin, 1855)
Bo av meshylia
Bo av meshylia

Utseende redigera

Meshylian mäter cirka 8 cm vilket gör den till en av Afrikas minsta häckfåglar. Bröst och huvud är hos adulten brunstreckade med ljust sandfärgad botten. Från nedre delen av bröstet till gumpen är den klart gulfärgad medan stjärt och vingovansidan är bruna. Den har röd iris och kraftfullt gulfärgade ben. Juvenilen är mindre kraftfullt färgad och mindre kraftigt streckad.[4]

Utbredning och systematik redigera

Meshylia placeras som enda art i släktet Pholidornis. Dess taxonomiska hemvist har länge varit omdiskuterad. Tidigare har den placerats i så vitt skilda familjer som pungmesarna, solfåglarna, blomsterpickarna, astrilderna, honungsfåglarna och senast som närbesläktad med grön hylia (vilket är orsak till artens nuvarande svenska trivialnamn).[5] DNA-studier visar att den står nära grön hylia. Dessa två ingår även i en klad med cettisångare, lövsångare och stjärtmesar. Numera urskiljs de två i den egna familjen hylior (Hyliidae)[3], alternativt inkluderas bland cettisångarna.[1][6]

Meshylia delas in i fyra underarter med följande utbredning:[7]

  • Pholidornis rushiae ussheri – förekommer från Sierra Leone till Togo och möjligtvis även sydvästra Nigeria.
  • Pholidornis rushiae rushiae – förekommer i sydöstra Nigeria, sydvästra Kamerun och Gabon.
  • Pholidornis rushiae bedfordi – förekommer på Bioko i Guineabukten.
  • Pholidornis rushiae denti – förekommer från sydöstra Kamerun till Uganda och Angola.

Ekologi redigera

Meshylian lever i tät regnskog.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig.[8]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2011 Pholidornis rushiae . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 1 februari 2012.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi :  10.14344/IOC.ML.9.2.
  4. ^ Stevenson & Fanshawe (2001) Field Guide to the Birds of East Africa: Kenya, Tanzania, Uganda, Rwanda, Burundi, Elsevier Science, ISBN 978-0856610790
  5. ^ Sefc, KM; Payne, R.B. & Sorenson, M.D. (2003). ”Phylogenetic relationships of African sunbird-like warblers: Moho Hypergerus atriceps, Green Hylia Hylia prasina and Tit-hylia Pholidornis rushiae. Ostritch 74 (1-2): sid. 8–17. https://www.researchgate.net/publication/225035136_Phylogenetic_relationships_of_African_sunbird-like_warblers_Moho_Hypergerus_atriceps_Green_Hylia_Hylia_prasina_and_Tit-hylia_Pholidornis_rushiae. Läst 31 januari 2019. 
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  8. ^ Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

Externa länkar redigera