Mercators projektion
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Mercator-projektion är en kartprojektionsmetod som är vanligt förekommande, exempelvis på världskartor och sjökort. Den bevarar riktningar korrekt. Eftersom en kompasskurs mellan två punkter på kartor av detta slag bildar en rät linje (loxodrom), används de ofta för sjökort. Det är dock inte kortaste vägen. Kortaste vägen är en storcirkel. Längdskalan är variabel och minskar med avståndet till polerna. En variant, Gauss-Krüger, används i svenska nationella kartor med referenssystemet RT 90.
Metoden för projektionen kan beskrivas på följande sätt: Om en cylinder antas omsluta en sfär avbildas en punkt på sfären på cylinderytan (kartan) där sfärens förlängda radie (den radie som svarar mot punkten på sfären) skär cylinderytan. Mercators projektion är alltså en cylinderprojektion.
Projektionsmetoden uppfanns av Gerhard Mercator.
Projektionen blir rätt vid ekvatorn men når i teorin aldrig polerna och det beror på den cylindriska projektionen. Gerhardus Mercators projektion blev känd på 1500-talet och har sedan dess använts på haven. Det behövdes bara en kompass och en linjal för att styra in rätt riktning och sedan var man säkert på rätt väg. Dessutom är Mercators projektion vinkelriktig men inte ytriktig och den används även idag i dagens kartböcker.