Öppna huvudmenyn

Melomys burtoni är en däggdjursart som först beskrevs av Edward Pierson Ramsay 1887.[2] Den ingår i släktet Melomys och familjen råttdjur.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Melomys burtoni
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
SläkteMelomys
ArtMelomys burtoni
Vetenskapligt namn
§ Melomys burtoni
Auktor(Ramsay, 1887)
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

BeskrivningRedigera

Melomys burtoni är en liten råtta med en kroppslängd förutom svansen på 8,5 till 13 cm, en svanslängd på 9 till 15 cm, och en vikt mellan 25 och 80 g. Pälsen på ovansidan är gråbrun till rödbrun, medan bukpälsens färg varierar från grå över beige till rent vit.[5] Öronen är ljusgrå till bruna[5], medan den nästan hårlösa, fjälliga svansen är mörk på ovansidan, smutsvit på undersidan. Typiskt för denna art är att svansens fjäll inte är överlappande, som hos de flesta råttor, utan liggande kant i kant, som i en mosaik.[6] Honan har fyra spenar.[5]

TaxonomiRedigera

Melomys burtoni:s status är omdebatterad. Vissa forskare anser att detta taxon och Melomys lutillus är en enda art, medan andra betraktar de båda taxonen som skilda arter. Vissa av de senare betraktar den population som lever på Nya Guinea som en underart till Melomys lutillus, vilket alltså begränsar Melomys burtoni:s utbredning till Australien.[1]

UtbredningRedigera

Arten förekommer i norra och östra Australiens kusttrakter inklusive flera mindre öar i regionen samt på södra Nya Guinea.[1]

EkologiRedigera

Melomys burtoni är en nattaktiv gnagare som förekommer från låglänta områden till bergstrakter upp till 1 200 meter över havet. Habitatet utgörs av gräs- och halvgräsmarker, öppna skogar, gräsbevuxna gläntor i tropiska regnskogar, snår med klätterväxter och av fuktiga områden som träsk eller mangrove.[1] Den lever också gärna i sockerrörsodlingar, som både erbjuder skydd och föda. Arten är en skicklig klättrare. Den är solitär, och aggressiv mot andra artmedlemmar.[6]

FödaRedigera

Födan består av gräs, där den framför allt tar skott och frön, andra frön, främst av tvåhjärtbladiga växter, där den föredrar fröskal och frövita, andra växter inklusive frukter, svamp och insekter.[1] Den betraktas som ett svårt skadedjur på sockerrörsodlingar, något som den är ensam om inom sitt släkte.[7]

FortplantningRedigera

Råttan bygger klotrunda bon av gräs och blad, som den placerar uppe i högt gräs eller annan tjock vegetation.[5][6] Arten kan fortplanta sig hela året, men vanligast mellan januari och juli.[8][6] Honan får upp till fem ungar per kull.[1]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Aplin, K., Dickman, C., Helgen, K., Winter, J., Ellis, M. & Burbidge, A. 2016 Grassland Melomys Melomys burtoni . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2 december 2018.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Melomys burtoni
  3. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/melomys+burtoni/match/1. Läst 3 december 2018. 
  4. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  5. ^ [a b c d] Brendan C. Dyer sid 44–45
  6. ^ [a b c d] ”Grassland Melomys”. Queensland Museum. 2010-2018. http://www.qm.qld.gov.au/Find+out+about/Animals+of+Queensland/Mammals/Common+mammals+of+south-east+Queensland/Rats+and+Mice/Grassland+Melomys#.XAP_jNLQbbI. Läst 2 december 2018. 
  7. ^ Brendan C. Dyer sid 60–61
  8. ^ Brendan C. Dyer sid 20

Externa länkarRedigera