Mehmet Ismail Shehu, född 10 januari 1913 i Çorrush, död 17 december 1981 i Tirana, var en albansk militär och kommunistisk politiker. Han efterträdde Enver Hoxha som ordförande i Albaniens ministerråd vid dennes avgång 1954 och behöll denna post fram till sin död 1981.

Mehmet Shehu

Mehmet Shehu år 1967.

Albaniens 23:e premiärminister
Ämbetsperiod
20 juli 1954–17 december 1981
Företrädare Enver Hoxha
Efterträdare Adil Çarçani

Albaniens Inrikesminister
Ämbetsperiod
1 oktober 1948–23 juli 1954
Företrädare Koçi Xoxe
Efterträdare Kadri Hazbiu

Albaniens försvarsminister
Ämbetsperiod
28 oktober 1974–26 april 1980
Företrädare Beqir Balluku
Efterträdare Kadri Hazbiu

Född 10 januari 1913
Çorrush, Albanien
Död 17 december 1981 (68 år)
Tirana, Socialistiska folkrepubliken Albanien
Politiskt parti Albaniens arbetarparti
Maka Fiqirete Sanxhaktari
Barn 3 söner
Föräldrar Ismail Shehu, Sultana Alikaj
Yrke Politiker, militär
Namnteckning Mehmet Shehus namnteckning

BiografiRedigera

 
Vy över Çorrush.

Shehu föddes i byn Çorrush, nära Mallakastër i Albanien. Han var son till imamen Ismail Shehu, och var den äldste av fyra bröder. Han gifte sig med Fiqirete Sanxhaktari och de fick tre söner.[1] Shehu gick grundskolan i hembyn och gymnasial utbildning i Tirana. År 1935 fick han från det albanska utbildningsministeriet ett stipendium. Det tillät honom att studera på en militärskola i Neapel i Italien, men på grund av hans prokommunistiska aktiviteter drogs Shehus stipendium in och han återkallades till Albanien där han fängslades.

 
Garibaldibrigadens flagga.

I november 1937 lämnade han Albanien för Spanien och deltog i Spanska inbördeskriget.[2] Han blev medlem i det spanska kommunistpartiet och gick med i Garibaldibrigaden där han befordades till ställföreträdande befälhavare för den 4:e bataljonen. Efter kriget flydde han till Frankrike där han tillfångatogs den 9 februari 1939 och fängslades.

Andra världskrigetRedigera

 
Mehmet Shehu som partisan 1944.

Den 10 augusti 1942 flyttades han av fransmännen till ett fängelse i Tirana där han satt fängslad i 24 dagar. Efter att ha lämna fängelset kom han i kontakt med kommunisterna i Vloraregionen och började så småningom att organisera och mobilisera en egen militär styrka. Den 4 februari 1943 valdes han till befälhavare för en ny kompani i Mallakastërregionen och stred i Gjorm, Patos, Selenice och på andra platser. Under sommaren samma år spelade han en viktig roll när man lyckats tillintetgöra Sadik Premtjas antikommunistiska styrkor i Vloraregionen. Den 15 augusti 1943 steg han i rang till följd av sin framgångsrika roll i Mallakastër och befordrades till befälhavare för den 1:a anfallsbrigaden.[3] År 1944 blev han medlem i det antifascistiska rådet och befordrades till överste. Vid bildandet av den 1:a divisionen befordrades han till ställföreträdande befälhavare och senare i augusti 1944 till befälhavare. I november 1944, efter att ha spelat en viktig roll under befrielsen av Tirana från tyskarna, befordrades han till generalmajor.[4]

PolitikerRedigera

Efter kriget började Shehu att studera vid en rysk militärskola i Moskva. Under sin tid där träffade han Stalin som sägs ha gillat honom.[5] Han återkallades emellertid till Albanien innan han hann slutföra sina studier och befordrades i augusti 1946 till stabschef samt blev medlem i generalrådet.

Efter att ha spelat en viktig roll i befrielsen av Albanien och i moderniseringen av armén blev han medlem i politbyrån vid den första kongressen för det albanska kommunistpartiet. Shehu utmärktes också i sin kampanj gentemot de jugoslaviska sympatisörerna inom partiet och sin lojalitet mot Sovjetunionen. Den 8 juli 1949 befordrades han till generallöjtnant.[6][7]

År 1954 efterträdde han Enver Hoxha som ordförande i ministerrådet, landets regering, en post han innehade i 27 år. Han etablerade sig som regimens andre man bakom ledaren Hoxha och var under lång tid en av dennes mest betrodda och närmaste medarbetare. Shehu var, i likhet med resten av de i ledningen för det styrande Albanska Arbetets Parti, en hårdför stalinist och ska under en kongress i Moskva ha sagt: Den som motsätter sig oss på något sätt kommer att få en spottloska på sin kind, ett slag på sin käke och, om nödvändigt, en kula i sitt huvud.[8][9] Som regeringschef var Shehu ansvarig för den omfattande medborgarkontroll som bedrevs inom landet och spelade en betydande roll i utformandet av den omfattande polisstaten som växte fram i Albanien efter kriget, samt i uppbyggnaden av den sedermera fruktade säkerhetstjänsten Sigurimi. Han var även pådrivande i beslutet att stödja Kina framför Sovjetunionen i den sino-sovjetiska ideologiska konflikt som blossade upp under slutet av 1950-talet, som innebar en brytning i de albansk-sovjetiska förbindelserna 1961.[10]

SlutetRedigera

Under senare år föll Shehu av oklara skäl i onåd hos Enver Hoxha. I december 1981 anklagades han för bristande lojalitet och för spionage för Jugoslaviens räkning, och avled kort därefter. Dödsfallet avskrevs officiellt som självmord men med all sannolikhet mördades han av säkerhetspolisen, alternativt pressades till att ta sitt liv.[11] Enver Hoxha gjorde gällande att Shehu skulle ha varit "multi-agent" åt såväl Gestapo som de jugoslaviska säkerhetstjänsterna, den italienska säkerhetstjänsten SIM (Servizio Informazioni Militare), CIA och KGB och ha utgjort "en dödlig fara för det albanska folkets frihet och självständighet." Dessa anklagelser ansågs av internationella bedömare som produkter av Hoxhas paranoia. Trovärdigheten i hans anklagelser mot Shehu minskade ytterligare när Hoxha hävdade att Shehu hade tagit sitt liv efter att ha fått utstå stark kritik på grund av sin sons trolovning med en kvinna vars familj anklagades för att innehålla "sex till sju krigsförbrytare", och att denna trolovning var ett försök att skapa en skandal som skulle underminera den albanska regimen.[12][13] Efter hans död greps och fängslades hans familj samt andra släktingar.

ReferenserRedigera

  1. ^ ”CIA” (på engelska). 27 mars 1975. https://www.cia.gov/library/readingroom/docs/CIA-RDP79T00865A000600280001-6.pdf. Läst 13 december 2019. 
  2. ^ Alba, Victor (2017) (på engelska). Spanish Marxism versus Soviet Communism: A History of the P.O.U.M. in the Spanish Civil War 
  3. ^ (på engelska) Myths and Mythical Spaces: Conditions and Challenges for History Textbooks in Albania and South-Eastern Europe. 2017. sid. 181 
  4. ^ Lucas, Peter (på engelska). The OSS in World War II Albania: Covert Operations and Collaboration with Communist Partisans. sid. 136 
  5. ^ Lulushi, Albert (2014) (på engelska). Operation Valuable Fiend: The CIA's First Paramilitary Strike Against The Iron Curtain 
  6. ^ ”CIA” (på engelska). 10 juli 1949. https://www.cia.gov/library/readingroom/docs/CIA-RDP80-00809A000600290275-5.pdf. Läst 30 november 2019. 
  7. ^ Elsie, Robert (2010) (på engelska). Historical Dictionary of Albania. sid. 412 
  8. ^ Utvik, Magnus (2013). Med Stalin som Gud: Tre tonår i en kommunistisk sekt 
  9. ^ ”London review of books” (på engelska). Jon Halliday. 9 oktober 1986. https://www.lrb.co.uk/the-paper/v08/n17/jon-halliday/the-strange-death-of-mehmet-shehu. Läst 28 december 2019. 
  10. ^ ”CIA” (på engelska). https://www.cia.gov/library/readingroom/docs/CIA-RDP79T00975A005400010001-0.pdf. Läst 31 december 2019. 
  11. ^ Encyclopedia.com
  12. ^ Albania as dictatorship and democracy: from isolation to the Kosovo War, 1946-1998 Volume 3 of Albania in the Twentieth Century: A History, Owen Pearson Volume 3 of Albania and King Zog, Owen Pearson Author Owen Pearson Edition illustrated Publisher I.B.Tauris, 2006 ISBN 1845111052, 9781845111052
  13. ^ The Strange Death of Mehmet Shehu av Jon Halliday, London Review of Books. Publicerad den 9 oktober 1986. Läst den 1 december 2019.