Brunhuvad barbett

asiatisk fågelart
(Omdirigerad från Megalaima zeylanica)

Brunhuvad barbett[2] (Psilopogon zeylanicus) är en fågel i familjen asiatiska barbetter inom ordningen hackspettartade fåglar som förekommer på Indiska subkontinenten.[3]

Brunhuvad barbett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljAsiatiska barbetter
Megalaimidae
SläktePsilopogon
ArtBrunhuvad barbett
P. zeylanicus
Vetenskapligt namn
§ Psilopogon zeylanicus
Auktor(Gmelin, 1788)
Synonymer
Megalaima zeylanica

Utseende och läte redigera

Brunhuvad barbett är en 27 cm lång grön och brun fågel. Den har fint streckat brunt huvud och bröst, brun strupe och orange bar hud kring ögat och näbb (blekare utanför häckningstid). Vingtäckarna är vitfläckiga. Till skillnad från liknande streckad barbett saknas streckning på flanker och buk nästan helt. Lätet är ett monotont "kutroo kutroo kutroo..." eller "kutruk kutruk kutruk...".[4]

Utbredning och systematik redigera

Brunhuvad barbett delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Brunhuvad barbett tros vara nära släkt med streckad barbett och har tidigare behandlats som samma art. Ingen hybridisering har dock påvisats där arternas utbredningsområde överlappar i norra Indien och sydvästra Nepal.[5]

Släktestillhörighet redigera

Arten placerades tidigare liksom de allra flesta asiatiska barbetter i släktet Megalaima, men DNA-studier visar att eldtofsbarbetten (Psilopogon pyrolophus) är en del av Megalaima. Eftersom Psilopogon har prioritet före Megalaima, det vill säga namngavs före, inkluderas numera det senare släktet i det förra.[6][7]

Levnadssätt redigera

Brunhuvad barbett påträffas i skogsområden och i träd nära bebyggelse.[4] Den lever av frukt, framför allt fikon, samt bär (bland annat kaffe) men även tomater och odlade grönsaker.[8] Fågeln häckar mellan februari och oktober i ett bohål som båda könen hjälps åt med att hacka ur.[8]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till ganska vanlig.[9]

Bilder redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2011 Psilopogon zeylanicus (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 1 februari 2012.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Short, L.L. & Horne, J.F.M. (2018). Lineated Barbet (Psilopogon lineatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/56034 23 september 2018).
  6. ^ Den Tex, Robert-Jan; Leonard, Jennifer A (2013). ”A molecular phylogeny of Asian barbets: Speciation and extinction in the tropics”. Molecular Phylogenetics and Evolution 68 (1): sid. 1–13. doi:10.1016/j.ympev.2013.03.004. PMID 23511217. 
  7. ^ Ericson, Per G. P. (2012-05-01). ”Evolution of terrestrial birds in three continents: biogeography and parallel radiations” (på engelska). Journal of Biogeography 39 (5): sid. 813–824. doi:10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x. ISSN 1365-2699. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x/abstract. 
  8. ^ [a b] Short, L.L. & Horne, J.F.M. (2018). Brown-headed Barbet (Psilopogon zeylanicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/56033 2 november 2018).
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2002. Handbook of the Birds of the World, vol. 7: Jacamars to Woodpeckers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar redigera