Vitkindad barbett[2] (Psilopogon viridis) är en fågel i familjen asiatiska barbetter inom ordningen hackspettartade fåglar.[3] Arten förekommer endast i Indien.
| Vitkindad barbett Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hackspettartade fåglar Piciformes |
| Familj | Asiatiska barbetter Megalaimidae |
| Släkte | Psilopogon |
| Art | Vitkindad barbett P. viridis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Psilopogon viridis | |
| Auktor | (Boddaert, 1783) |
| Synonymer | |
| Megalaima viridis | |
Utseende och läten redigera
Vitkindad barbett är en 23 cm lång grön barbett med brun näbb. Ett vitt ögonbrynsstreck och vita kinder kontrasterar med brun hjässa och nacke. Strupen är vitaktig och på det bruna bröstet syns tydlig vit streckning. Lätet beskrivs i engelsk litteratur som ett "pucock, pucock, pucock.".[4][5]
.jpeg)
Utbredning och systematik redigera
Vitkindad barbett förekommer i låglänta områden i västra, centrala och sydvästra Indien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet redigera
Arten placerades tidigare liksom de allra flesta asiatiska barbetter i släktet Megalaima, men DNA-studier visar att eldtofsbarbetten (Psilopogon pyrolophus) är en del av Megalaima. Eftersom Psilopogon har prioritet före Megalaima, det vill säga namngavs före, inkluderas numera det senare släktet i det förra.[6][7]
Levnadssätt redigera
Vitkindad barbett hittas i höglänta skogar, lundar och trädgårdar. Den är en strikt trädlevande fruktätare som är väl kamouflerad i lövverket och svår att få syn på. Fågeln häckar i ett trädhål.[8]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som förhållandevis vanlig i hela utbredningsområdet.[9]
Noter redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Psilopogon viridis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Short, L.L., Horne, J.F.M. & Kirwan, G.M. (2019). White-cheeked Barbet (Psilopogon viridis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/56035 26 maj 2019).
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ Den Tex, Robert-Jan; Leonard, Jennifer A (2013). ”A molecular phylogeny of Asian barbets: Speciation and extinction in the tropics”. Molecular Phylogenetics and Evolution 68 (1): sid. 1–13. doi:. PMID 23511217.
- ^ Ericson, Per G. P. (2012-05-01). ”Evolution of terrestrial birds in three continents: biogeography and parallel radiations” (på engelska). Journal of Biogeography 39 (5): sid. 813–824. doi:. ISSN 1365-2699. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x/abstract.
- ^ Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2002. Handbook of the Birds of the World, vol. 7: Jacamars to Woodpeckers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör vitkindad barbett.
Wikispecies har information om Psilopogon viridis.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
