Öppna huvudmenyn

Med folket för fosterlandet (1938)

film
Ej att förväxla med Med folket för fosterlandet (1950).

Med folket för fosterlandet är en svensk dramafilm från 1938 i regi av Sigurd Wallén. I huvudrollerna ses Wallén, Linnéa Hillberg och Hasse Ekman.

Med folket för fosterlandet
GenreDrama
RegissörSigurd Wallén
ManusSigurd Wallén
Erik Lindorm
Gösta Rodin
SkådespelareSigurd Wallén
Linnéa Hillberg
Hasse Ekman
ProduktionsbolagAB Svensk Filmindustri
Premiär1938
Speltid106 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Förtexten lyder: "Med folket för fosterlandet – En film om Konung Gustaf (V) och hans folk 1907–1938."

Inledningsbilderna visar unionsfanan som sänkts på halv stång och vi blir upplysta om att det är 1907. Kung Oscar II har avlidit och på slottet sänks flaggan på halv stång. En tidningsförsäljare ropar ut nyheten om kungens död. En man säger till metallarbetare Karlsson att nu är gamle kungen död, Oscar den fredsälskande. Nu blir det nog andra tider. Varvid Karlsson svarar ”Jaha, när vi blir herrar i eget hus och Branting blir president”. Hos Karlsson granne, redaktör Bergström säger gamla mormor att det inte längre finns någon vördnad för kungligheter längre och detta är de yttersta tiderna. Vi får därefter se dokumentära filmupptagningar från kungabegravningen. Detta sätter an tonen för filmens berättarstil. Spelscener ned de två familjerna blandas med journalfilmklipp. En annan sammanbindande tråd är den gamle kamreren som firar nyårsafton på krogen och som fäller sina kommentarer till dagshändelserna.

En försäljare säljer en kungabild till fru Karlsson. Hennes man blir arg när han upptäcker detta och hotar med att ta ner Branting från väggen om hon hänger upp den där. Men hon genmäler att de nog kan trivas bredvid varandra. Karlsson står på sig och menar att Branting är republikan och socialdemokratin vill avskaffa kungamakten. Och det ska vi också när vi blir herrar i eget hus. Men till dess kan de ju hänga bredvid varandra, det kan de inte må illa av, säger då hans fru. Vi blir också upplyst om att deras son skall börja läsa vid realläroverket, antydande om att han skall klättra högre socialt än sin far.

Vi går ytterligare något år fram i tiden. Fru Bergströms svåger, som heter John Philipsson, är bilförsäljare och hon frågar sig om det finns någon framtid i det egentligen. Man skålar för Erik Lemming som vunnit spjut i olympiaden. Nu nalkas bistrare tider med depression och storstrejk Man ser hur fabrikshjulen stannar. Karlsson konstaterar nu att Sverige är delat i två nationer och den ena skall inte ha något att göra med den andra. Han säger ironiskt när han ser strejkbrytande studenter som sopar gatan, att titta på ljusets riddarvakt. Han säger att när sonen Hjalmar blir stor ska inte samhället se ut så här. När strejken drabbar Bergströms tidning måste man ge ut en nödupplaga på ett blad.

Man passerar decennieskiftet och de första svenska biografspelfilmerna passerar förbi. Värmlänningarna (1910) presenteras som kinematografisk jättefilm. Karlsson får ett nytt problem när sonen Hjalmar vill bli scout som grannpojken Sven-Eric Bergström. Karlsson är bister över detta nya påfund av svartrockarna och militären att få arbetarnas barn i sina klor, som han säger. Det hela löses dock i samförstånd och Karlsson tröstar sig med den dagen kommer nog när allt militärskoj avskaffas. Fru Karlsson är övertygad om att det är bra att pojkarna umgås, hon tror att de blir jämlikar på det sättet.

Ytterligare tidsbilder passerar revy med baron Cederströms flygningar och pansarbåtsinsamlingen. En tryckpress spottar ut Sven Hedins ”Ett varningsord” och 1912 uppvisar också sådant som Strindbergs begravning och Stockholmsolympiaden. 1914 anländer med bondetåget med lyssnande odalmän som utbringar leven för Sverige. Motboken införs vilket skapar upprörda känslor. Första världskriget bryter ut och vad det lider hamnar Karlsson och Bergström som landstormsgubbar på ett litet skär. De konstaterar att de inte känner varandra trots att de bott grannar i så många år, det skulle till ett krig för att de skulle kunna mötas. De för en dialog om vikten att gemensamt försvara fosterlandet. Karlsson deklarerar att när ”vi blir herrar i eget hus”, då skall vi, dvs arbetarklassen, slåss som djävlar. De två lägger bort titlarna och tar varandra i hand.

Tiden rullar vidare med dokumentärbilder och spelscener. Världskrigets slutår blir en orostid med ransoneringar, brödköer och upplopp. Utanför Sverige sker ryska revolutionen men man börjar hoppas på bättre tider. Men det fortsätter att vara hårt med matbrist och fruarna Karlsson och Bergström får dela med sig av maten, Karlsson får spanska sjukan men repar sig. Äntligen tar kriget slut och man konstaterar att även Sverige måste följa med den demokratiska utvecklingen. Den allmänna rösträtten införs. Karlssons dotter och Bergströms son förlovar sig med varandra och Karlsson kan nu konstatera att vi nu går mot klassutjämning, i Sverige skedde den utan alla hinder, lugnt och sansat och det skall vi tacka Hjalmar Branting för.

20-talet passerar revy med en blandning politiska händelser och svensk chauvinism, som när Charles Lindbergh flyger över Atlanten och en upprymd herre kan konstatera att det skall vara en svensk för det. Vi når så 30-talet och vi är med när kungen inviger Stockholmsutställnjngen. Herr och fru Karlsson står bredvid varandra och åhör hans tal. Folkmassan tar upp ”Kungssången” och fru Karlsson stämmer in. Karlsson själv ser trumpen ut men när frun stöter honom i sidan börjar också han sjunga med.

Mycket mera händer under 30-talet vilket kommenteras av de olika personerna. Man klagar över funkisen och pratar om Kreugerkraschen. Bergström får skriva en ledare om Andrée som återfunnits och man kan konstatera att Per Albin nu får bilda välfärdsregering. Till slut har vi kommit till 1938 och det har ånyo mörknat ute i världen. Bergström och Karlsson har samlats och man lyssnar till nyheterna på radion från en orolig omvärld. De kan konstatera att här i Sverige är det i alla fall fred. Karlsson säger att det var tur att vi fick välfärdsregeringen och är trots allt optimistisk. Vi är herrar i eget hus och måste tro på bättre tider. Samtalet avbryts av en luftskyddsövning. Man plockar fram gasmasker och hoppas att de inte skall komma till riktig användning. Till sist talar Per Albin Hansson om nationalinsamlingen. Karlsson och Bergström enar sig om att samla sig kring fosterlandet och kungen. Du gamla, du fria hörs och alla reser sig och sjunger unisont med. Bergström och Karlsson blickar tillsammans ut genom fönstret där man ser den svenska flaggan.

Rollista i urvalRedigera

Produktion och mottagandeRedigera

Filmen premiärvisades 13 juni 1938 på Skandia i Stockholm. Inspelningen skedde med ateljéfilmning i Filmstaden, Råsunda och med exteriörer i Stockholm av filmfotograf Elner Åkesson.

Filmens produktion igångsattes av det lilla bolaget Sveriges Biografägares Distributionsbyrå (S.B.D.), som lade ut den tekniska produktionen på Svensk Filmindustri mot att det senare gav en kredit på 75 000 kr, som i detta fall kom att motsvara en fjärdedel av den totala produktionskostnaden som blev så hög som ca 300.000 kr. S.B.D. sökte stöd för produktionen av statliga lotterimedel vilket dock avslogs. Då S.B.D. enligt SF:s uppfattning senare inte kunde fullgöra sina ekonomiska åtaganden tog SF själv över produktionen och filmen. Något som ledde till att AB Filmdistribution, som övertagit S.B.D.s rättigheter stämde SF och krävde att få ut filmmaterialet. Kravet avslogs i tingsrätten, en dom som fastställdes av hovrätten 1942 (notis Dagens Nyheter 16.12.1942). Sedermera löstes det hela så att SF och S.B.D. kom att dela på distributionen av filmen. S.B.D. försattes senare i konkurs i april 1939.

ReferenserRedigera

  • Qvist, Per Olov (1995): Folkhemmets bilder. Modernisering, motstånd och mentalitet i svensk 30-talsfilm. Lund. Arkiv. ISBN 91 7924 084 4 (sid 51, 58)
  • Handlingar Sveriges Biografbyrås Distributionbyrå. Bolagsbyrån. Patent- och registreringsverket. Riksarkivet
  • "Kungafilmen får efterspel inför Nothin". Social-Demokraten 17.8.1938. Skildrar de olika turerna kring de ekonomiska mellanhavandena mellan de olika intressenterna S.B.D., Svenska Filmindustri och AB Filmdistribution

Externa länkarRedigera