Maxentius
Marcus Aurelius Valerius Maxentius, född cirka 280, död 312 (drunkning), var romersk kejsare 306–312, son till Maximianus.
Maxentius lät i Rom utropa sig till kejsare år 306[1], efter att Konstantin, också son till en tetrark, hyllats som augustus[2]. Med hjälp av fadern kämpade han mot de andra kejsarna, men 308[1] utbröt krig även mellan dessa två[2]. Hans riksdel bestod av Italien och Nordafrika. Han stödde sig på lokalt missnöje med tetrarkin och på Roms traditionella status som huvudstad. Han avstod också från kristendomsförföljelser i sin del av riket.[1] Efter Diocletianus ingripande och Galerius död stod striden mellan honom och Konstantin.[2] Han drunknade i Tibern under reträtten från slaget vid Pons Mulvius mot Konstantins här.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d] ”Maxentius”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/maxentius. Läst 20 maj 2020.
- ^ [a b c] Henrikson, Alf (1978). Alla Tider
| Företrädare: Galerius och Konstantin den store |
Romersk kejsare 306–312 med Galerius, Konstantin den store, Maximinus Daia och Severus II |
Efterträdare: Konstantin den store och Licinius |
Wikimedia Commons har media som rör Maxentius.
