Öppna huvudmenyn

Max Thomas, född 4 augusti 1891 i Düsseldorf, död 6 december 1945 i Würzburg, var en tysk medicine doktor och SS-Gruppenführer och generallöjtnant i polisen. Han var från oktober 1941 till augusti 1943 befälhavare för Einsatzgruppe C, den särskilda paramilitära insatsstyrka som opererade i det av Tyskland ockuperade Ukraina.

Max Thomas
HH-SS-Gruppenfuhrer-Collar.png Gruppenführer
Född4 augusti 1891
Düsseldorf, Rhenprovinsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död6 december 1945 (54 år)
Würzburg, Bayern, Tyskland
Inträdejuli 1933
Tjänstetid1933–1945
Befäl1) Einsatzgruppe C
2) Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Kiev

BiografiRedigera

Thomas studerade rättsvetenskap och medicin och promoverades i det senare år 1922. Kort efter Adolf Hitlers maktövertagande inträdde han i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Schutzstaffel (SS).

Den 22 juni 1941 inleddes Operation Barbarossa, Tysklands anfall på den forna bundsförvanten Sovjetunionen. I kölvattnet på de framryckande tyska arméerna följde fyra särskilda insatsgrupper, Einsatzgruppen, vars uppgift var att eliminera för Tysklands intressen misshagliga personer, det vill säga judar, zigenare, partisaner och bolsjevikiska partikommissarier. I oktober 1941 avlöste Thomas Otto Rasch som befälhavare för Einsatzgruppe C,[1] knuten till Armégrupp Süd i norra och centrala Ukraina. Thomas var bland annat ansvarig för likviderandet av de ukrainska gettona; i samband med detta mördades omkring 300 000 ukrainska judar.

I andra världskrigets slutskede gick Thomas under jorden, antog namnet "Karl Brandenburg" och tjänstgjorde som läkare i Kleinostheim i närheten av Aschaffenburg.[2] Han begick självmord i början av december 1945.[3]

PopulärkulturRedigera

Max Thomas förekommer i Jonathan Littells roman De välvilliga.[4]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Browning Matthäus, s. 296
  2. ^ Klee 2007, s. 624
  3. ^ Rhodes 2002, s. 276
  4. ^ Colin, Vicky. ”Comment esthétiser l’horreur?: Les Bienveillantes de Jonathan Littell” (på franska) (  PDF). sid. 14. Arkiverad från originalet den 5 maj 2014. https://www.webcitation.org/6PLzXi6u9?url=http://lib.ugent.be/fulltxt/RUG01/002/035/684/RUG01-002035684_2013_0001_AC.pdf. Läst 5 maj 2014. 

Tryckta källorRedigera