Matsudairastormsvala

fågelart i familjen nordstormsvalor

Matsudairastormsvala[2] (Oceanodroma matsudairae) är en fåtalig fågel i familjen nordstormsvalor inom ordningen stormfåglar.[3] Den häckar på några enstaka öar i Japan och lever sedan pelagiskt i Stilla havet och Indiska oceanen. Med tanke på det begränsade häckningsområdet listas arten som utrotningshotad av IUCN, i kategorin sårbar.

Matsudairastormsvala
Status i världen: Sårbar[1]
012016-IMG 5713 Matsudaira's Storm-Petrel (Oceanodroma matsudairae) (8005427860).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljNordstormsvalor
Hydrobatidae
SläkteOceanodroma
ArtMatsudairastormsvala
O. matsudairae
Vetenskapligt namn
§ Oceanodroma matsudairae
AuktorKuroda, 1922
Synonymer
  • Matsudairas stormsvala
  • Hydrobates matusdairae
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Matsudairastormsvalan är en rätt stor stormsvala med en kroppslängd på 24 centimeter och en vingbredd på 56, jämnstor med tristramstormsvalan men smäckrare. I fjäderdräkten är den helmörk med djupt kluven stjärt. Även på håll syns tydliga vita handpennebaser på vingarna.[4]

Lätet är okänt.[5]

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln häckar i Vulkanöarna i Japan, med säkerhet endast på ön Minami Ioto, möjligen tidigare på Kita Ioto.[6] Den har också observerats kring Ogasawaraöarna och kan möjligen häcka även där, men det är inte bekräftat.[7][8] Utanför häckningstid lever den pelagiskt i Stilla havet runt Japan, i Oceanien och vidare i Indiska oceanen så långt västerut som till Afrika.[9] Vid ett tillfälle har den påträffats i Oman: 19 augusti 2003.[10]

SläktestillhörighetRedigera

DNA-studier visar att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i Oceanodroma, systerart till grå stormsvala. Vissa auktoriteter inkluderar därför Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet. De flesta internationella auktoriteter har dock inte implementerat denna nya forskning ännu.

EkologiRedigera

Arten häckar i kolonier i bohålor på höglänt mark. Häckningen inleds troligen i januari och de flesta ungar är flygga i juni. Utanför häckningstid lever den pelagiskt långt från kusten.[11]

Status och hotRedigera

Med tanke på att arten häckar på endast en eller två öar kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som sårbar (VU).[1] Den beskrivs dock som inte särskilt sällsynt i Indiska ocean. Världspopulationen uppskattas till minst 20 000 individer.[5]

Taxonomi och namnRedigera

Matsudairastormsvalan beskrevs taxonomiskt av Nagamichi Kuroda 1922. Fågeln är uppkallad efter den japanska ornitologen Yorikatsu Viscount Matsudaira (1876-1945).[12]

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2018 Hydrobates matsudairae . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ Onley, Derek; Scofield, Paul (2007). Albatrosses, Petrels and Shearwaters of the World (Helm Field Guides). London: Christopher Helm. sid. 17. ISBN 0-7136-4332-3 
  5. ^ [a b] Brooke, M. de L. 2004. Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford.
  6. ^ Chiba, H.;Kawakami, K.; Suzuki, H.; Horikoshi, K. 2007. The distribution of seabirds in the Bonin Islands, southern Japan. J. Yamashina Inst. Ornithol. 39: 1-17.
  7. ^ Brazil, M. 2009. Birds of East Asia: eastern China, Taiwan, Korea, Japan, eastern Russia. Christopher Helm, London.
  8. ^ Brazil, M.A. 1991. The birds of Japan. Chistopher Helm, London.
  9. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
  10. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 50. ISBN 978-84-941892-9-6 
  11. ^ del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  12. ^ Jobling, J. A. (2015). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2015). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera