Öppna huvudmenyn

Mattias Steuchius

svensk präst
(Omdirigerad från Mathias Steuchius)

Mattias Steuchius (uttalas ['stø:kɪɵs][1]) , född 26 oktober 1644 i Fogdö socken, död 2 augusti 1730 i Uppsala, var en svensk professor, riksdagsman, talman och ärkebiskop.

Ärkebiskop Mattias Steuchius
Mathias Steuchius SP150.jpg
Kopparstick utfört av Eric Geringius.
KyrkaSvenska kyrkan

StiftHärnösands stift (superintendent)
Period16831694
FöreträdarePetrus Steuchius
EfterträdareJulius Micrander

StiftLunds stift (biskop)
Period16951714
FöreträdareChristian Papke
EfterträdareJonas Petri Linnerius

StiftUppsala stift (ärkebiskop)
Period17141730
FöreträdareHaquin Spegel
EfterträdareJohannes Steuchius

Prästvigd1672 av Petrus Steuchius
Biskopsvigd12 juni 1695 av Olov Svebilius
Akademisk titelTeologie doktor
Född26 oktober 1644
Fogdö socken
Död2 augusti 1730
Uppsala

Mattias Steuchius var son till Petrus Steuchius och hans första hustru Brita Ilsbodinia, som tillhörde Bureätten. Steuchius är en latiniserad stavning av släktnamnet Stök som de först kallade sig. I äldre adelsgeneologier uppgavs att släkten på Erik av Pommerns tid tillhört adeln. Mattias Steuchius föddes i en stor barnaskara i Fogdö där fadern då var pastor. Modern avled 1651 och fadern gifte om sig med Elisabet Bruggman. Fadern blev drottning Kristinas hovpredikant samma år som Mattias Steuchius föddes, så familjen borde ha bott i nära anslutning till hovet under Mattias Steuchius första levnadsår. Fadern utnämndes emellertid 1647 till superintendent för Härnösands stift, och familjen flyttade därmed till Säbrå.

Mattias Steuchius undervisades först av informatorer i hemmet, inskrevs 1654 vid Härnösands skola, och 1658 tillsammans med sin bror Erik vid Uppsala universitet där han företog filosofiska och teologiska studier.

Efter att han i Uppsala promoverats till filosofie magister 1668 med andra hedersrummet, företog han utrikes studieresor till tyska universitet, Holland och universitetet i Oxford. 1672 utsågs han till lektor i logik vid Härnösands gymnasium. Samma år prästvigdes Steuchius av sin far och var prästeståndets representant i riksdagen samma år. När Karl XI kröntes var Steuchius i kyrkan.

Han förordnades till professor i logik och metafysik vid Uppsala universitet år 1676. Steuchius utmärkte sig i det ämbetet som bekämpare av cartesianismens spridande, vilket han också gjorde som riksdagsledamot. Själv var han övertygad aristoteliker och verkade kraftigt för religiös renlärighet.

Han blev på dennes begäran sin faders vikarie som superintendent i Härnösand 1682, och året därpå utsågs han formellt till superintendent efter faderns dödsfall. I denna tjänst reste han mycket i Norrland och gjorde visitation; detta ledde till att han kom i kontakt med samernas kultur som han tog för trolldom och försökte förhindra, bland annat genom folkbildning.

Vid universitetets jubelfest 1693 blev Steuchius teologie doktor, och kung Karl XI utsåg honom till förste teologie professor vid universitet, varmed han blev domprost och samtidigt behöll Härnösand stift. Han hann dock inte vara länge i befattningen i Uppsala, eftersom han redan samma år utsågs till biskop i Lunds stift av kung Karl XI som besökte honom i Säbrå under sin norrländska resa. Fullmakten som biskop är därmed undertecknad i Torneå. Kungen närvarade i Uppsala domkyrka när Steuchius vigdes till biskop av Olov Svebilius. Hans stift härjades av pest och därtill krig samt folkliga, mer eller mindre hedniska traditioner. Steuchius verkade kraftfullt för folkundervisning och för att försvenska skåningarna. Steuchius hade biskopsstolen i Lund i tjugo år.

Haquin Spegel dog 1714, utnämnde kung Karl XII Steuchius till ärkebiskop och prokansler för Uppsala universitet, vilket han förblev till sin död 1730 då han efterträddes av sin son Johannes Steuchius. I egenskap av ärkebiskop sammanvigde han Ulrika Eleonora med Fredrik av Hessen och krönte dem, samt begravde Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp och Karl XII. Som ärkebiskop var han känd som kritiker till den allt starkare kungamakten, i synnerhet åren 1719–1720. Vidare har han ansetts som en föregångsman till idén om folkskolan. Han var talman för prästeståndet vid 1719 och 1720 års riksdagar.

Han avled 1730 och begravdes i Uppsala domkyrka. Likpredikan hölls av Jöran Nordberg som var kyrkoherde i St Klara församling. Han var då änkling sedan sju år.

Steuchius gifte sig i Linköping 1673 med Anna Tersera (1653–1723), dotter till biskopen Johannes Terserus och Elisabet Troilia (dotter till Margareta Hansdotter "Stormor i Dalom" och släkt med ärkebiskoparna Samuel Troilius och Uno von Troil). Barnen adlades med namnet Steuch den 23 maj 1719.

BarnRedigera

KällorRedigera

  • Dahl Torsten, Bohman Nils, red (1954). Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok. 7, Sibylla-Tjällgren. Stockholm: Bonnier. Libris 53806 
  • Leonard Bygdén, Hernösand stift herdaminne, Superintendenter och biskopar
  • Georg Gezelius, Försök til et biographiskt Lexicon öfver Namnkunnige och lärde ..., Volym 3
  • Svenskt biografiskt lexikon : Band 33 (Stockholm 2007-2011) sid. 410-413

FotnoterRedigera

  1. ^ Steuchius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
Företrädare:
Johannes Petri Buskagrius
Inspektor för Ångermanländska nationen
1676–1683
Efterträdare:
Petrus Holm
Företrädare:
Andreas Grubb
Uppsala universitets rektor
Vt 1678
Efterträdare:
Petrus Rudbeckius
Företrädare:
Petrus Liung
Inspektor för Södermanlands nation
1679–1683
Efterträdare:
Gustaf Lillieblad
Företrädare:
Petrus Erici Steuchius
Superintendent i Härnösand
1683–1694
Efterträdare:
Julius Micrander
Företrädare:
Christian Papke
Biskop i Lund
1695–1714
Efterträdare:
Jonas Petri Linnerius
Företrädare:
Haquin Spegel
Ärkebiskop i Uppsala
1714–1730
Efterträdare:
Johannes Steuchius