Marmorand[2] (Marmaronetta angustirostris) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3]
| Marmorand Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Släkte | Marmaronetta |
| Art | Marmorand M. angustirostris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Marmaronetta angustirostris | |
| Auktor | (Ménétriés, 1832) |
Utseende redigera
Marmoranden är rätt liten och slank (39–42 centimeter lång) med långa vingar (63–70 centimeter), lång stjärt och smal, mörk näbb.[4] På grund av ansats till nacktofs ter sig huvudet rätt stort. Ögontrakten är mörk och dräkten sandbrun, fläckad i smutsvitt. Marmoranden beter sig mest som en simand och är oftast tystlåten.[5] Den har en karakteristisk låg flykt.[1]
-
-
-
Museum specimen
_(2).JPG)
_(3).JPG)
Utbredning och systematik redigera
Fågeln förekommer sällsynt och lokalt från Kanarieöarna och Medelhavsområdet till allra västligaste Kina vegetationsrika slättsjöar.[3] I Europa häckar den i Armenien, Azerbajdzjan, Italien, Ryssland, Spanien och Turkiet.[1]
Trots att den liknar simänderna i beteende är marmoranden närmast släkt med dykänder i Aythya och Netta. Den placeras som ensam art i släktet Marmaronetta.
Ekologi redigera
Marmoranden har anpassat sig till tillfälliga våtmarker som varierar i vattennivå beroende på årstid.[1] Den häckar i stäppliknande omgivningar i grunda söt- salt- eller bräckvattensdammar med mycket växtlighet både i och kring vattnet.[1] Den häckar också i deltaträsk och kan också använda sig av långsamma floder, salina kustlaguner och av människan skapade våtmarker som fiskdammar, små vattenreservoarer och reningsverksdammar.[1]
Marmoranden bygger sitt bo på marken nära vatten under ett vegetationstäcke och lägger i genomsnitt knappt 12 ägg.[1] Dess föda varierar kraftigt efter årstid, ålder och plats.[1] Före och under häckningssäsongen lever den allra främst av tvåvingar, efter i större utsträckning av små frön.[1] Nykläckta andungar är starkt beroende av tillgång på fjädermyggor.[1]
Status och hot redigera
Marmoranden tros ha minskat relativt kraftigt i antal, vilket bekräftats i bestånden i södra Asien och östra Medelhavsområdet. Exempelvis har den dött ut i Grekland och Turkiet. Den nordafrikanska populationen anses vara stabil. Bakomliggande faktorer tros vara habitatförlust och klimatförändringar, i delar av utbredningsområdet även jakt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad. Världspopulationen uppskattas till mellan 10 000 och 42 000 vuxna individer.
Referenser redigera
- ^ [a b c d e f g h i j] Birdlife International 2022 Marmaronetta angustirostris . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 1 februari 2023.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (2009). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (andra upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 26. ISBN 91-34-51038-9
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör marmorand.
Wikispecies har information om Marmaronetta angustirostris.- Fler bilder på Flickr
