Öppna huvudmenyn
Wikipedia

Marianne Aminoff

svensk skådespelare

Marianne Elisabet Aminoff, född 21 september 1916 i Uddevalla, död 14 april 1984 i Stockholm, var en svensk skådespelare.[1]

Marianne Aminoff
Marianne Aminoff. Fotograf Louis Huch.
Marianne Aminoff. Fotograf Louis Huch.
FöddMarianne Elisabet Aminoff
21 september 1916
Uddevalla
Död14 april 1984 (67 år)
Stockholm
Andra namnMarianne Aminoff-Karlén
MakeCarl-Gustaf Kruuse af Verchou
(1940-1942)
Sven Bertil Norberg
(1942-1951)
Frank Sundström
(1956-1966)
Anders Karlén
(1967-1984)
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Aminoff studerade vid Dramatens elevskola 1935–1937. Efter studierna var hon engagerad vid bland annat Göteborgs Stadsteater, Dramaten och Vasateatern. Hon filmdebuterade 1937 i Gustaf Edgrens John Ericsson – segraren vid Hampton Roads och kom att medverka i drygt 40 film- och TV-produktioner.[1] Åren 1963–1968 var hon knuten till Dramaten, 1968–1975 till Stockholms stadsteater.[2]

Marianne Aminoff var gift första gången 1940–1942 med balettmästaren Carl-Gustaf Kruuse af Verchou, andra gången 1942–1951 med skådespelaren Sven Bertil Norberg[3], tredje gången 1956–1966 med skådespelaren Frank Sundström och fjärde gången från 1967 med professor Anders Karlén (1910–1984).[4]

Aminoff är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[5]

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1941 Avis Talley Skilda språk
Samuel Nathaniel Behrman		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[6]
1942 Georgia Swanee Kid Jackson
Marcel Achard		 Olof Molander Vasateatern[7]
Gatflickan Flykten från Paris
Lo Håkansson		 Martha Lundholm Vasateatern[8]
Helene Kan man lita på Peter?
Johann von Bokay		 Martha Lundholm Vasateatern[9]
Erica Mogensen Lille Napoleon
Paul Sarauw		 Max Hansen Vasateatern[10]
1945 Cecily Cardew Bunbury
Oscar Wilde		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[11]
1946 Gloria Man kan aldrig veta
George Bernard Shaw		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[12]
1947 Tjuvarnas bal
Jean Anouilh		 Bengt Ekerot Malmö stadsteater
Min fru går igen
Noël Coward 		Arne Lydén Malmö stadsteater
1949 Fröjd för stunden
Noël Coward		 Ernst Eklund Lisebergsteatern
1951 fru Galuchon Clérambard
Marcel Aymé		 Per-Axel Branner Nya teatern[13]
1953 Min fru går igen
Noël Coward		 Per-Axel Branner Lisebergsteatern
1954 Sheila Wendice Slå nollan till polisen
Frederick Knott		 Frank Sundström Riksteatern[14]
1956 Tredje personen
Louis Verneuil 		Mimi Pollak Malmö stadsteater
1957 Peer Gynt
Henrik Ibsen		 Ingmar Bergman Malmö stadsteater
Anne Franks dagbok
Frances Goodrich och Albert Hackett		 Lars-Levi Læstadius Malmö stadsteater
Arsinoe Misantropen
Molière		 Ingmar Bergman Malmö stadsteater[15]
1958 Herr Mississippis äktenskap
Friedrich Dürrenmatt		 Lars-Levi Læstadius Malmö stadsteater
1959 Violet Venable Plötsligt i somras
Tennessee Williams		 Frank Sundström Malmö stadsteater
Cornelia Någonting outsagt
Tennessee Williams		 Frank Sundström Malmö stadsteater
Elvira Condomine Min fru går igen
Noël Coward		 Frank Sundström Malmö stadsteater
Generalen på skolbänken
Jean Anouilh		 Palle Granditsky Helsingborgs stadsteater[16]
Rosalinda Som ni behagar
William Shakespeare		 Frank Sundström Helsingborgs stadsteater[17]
1960 Diane de Belflor Trädgårdsmästarens hund
Lope de Vega		 Frank Sundström Helsingborgs stadsteater[18]
Gertrud Hamlet
William Shakespeare		 Frank Sundström Helsingborgs stadsteater[19]
1961 Grevinnan Liane Så tuktas kärleken
Jean Anouilh		 Eva Sköld Helsingborgs stadsteater[20]
Den farliga vänskapen
Pierre de Marivaux		 Frank Sundström Uppsala stadsteater[21]
Irma Balkongen
Jean Genet		 Frank Sundström Uppsala stadsteater[22]
1962 Ulrika Eleonora Karl XII
August Strindberg		 Frank Sundström Uppsala stadsteater[23]
Faidra Hjälten
Alfred Werner		 Sandro Malmquist Uppsala stadsteater[24]
1963 Rosalinda Som ni behagar
William Shakespeare		 Frank Sundström Uppsala stadsteater[25]
Roxane Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand		 Hans Abramson Uppsala stadsteater[26]
Emilie Paumelle, Victors mor Victor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac		 Mimi Pollak Dramaten
1964 Chi Yün Tre knivar från Wei
Harry Martinson		 Ingmar Bergman Dramaten[27]
1969 Nunnan Vita horan
Tom Eyen		 Pi Lind Stockholms stadsteater
1973 Frieda An der schönen blauen Donau
Ödön von Horvath		 Jan Håkanson Stockholms stadsteater
Länsmanskan
Kari		 Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf		 Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle		 Stockholms stadsteater
1974 Myran Jösses flickor, befrielsen är nära
Suzanne Osten och Margareta Garpe		 Suzanne Osten Stockholms stadsteater

BilderRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b] ”Marianne Aminoff”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60351&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMarianne+Aminoff%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 21 september 2012. 
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  3. ^ NORBERG, SVEN BERTIL, filmchef, Sthlm (forts) i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 965.
  4. ^ Marianne Aminoff på 78:or och film (webbplats av privat skivsamlare)
  5. ^ Marianne Aminoff, Hitta graven, hittagraven.stockholm.se.
  6. ^ ”Skilda språk”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22213&pos=114. Läst 22 april 2016. 
  7. ^ ”Kid Jackson”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14216&pos=424. Läst 1 maj 2016. 
  8. ^ Oscar Rydqvist (18 februari 1942). ”'Flykten från Paris' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-18/48/9. Läst 24 augusti 2015. 
  9. ^ ”Teater Musik Film: Repris på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 9. 4 mars 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-03-04/61/7. Läst 24 augusti 2015. 
  10. ^ ”Lille Napoleon”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14259&pos=426. Läst 1 maj 2016. 
  11. ^ ”Mister Ernest”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18890&pos=137. Läst 24 april 2016. 
  12. ^ ”Man kan aldrig veta”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22234&pos=142. Läst 24 april 2016. 
  13. ^ Dagens Nyheter 1 februari 1951 sid.10
  14. ^ ”Frank Sundström i Eskilstuna”. Dagens Nyheter: s. 9. 26 januari 1954. http://arkivet.dn.se/tidning/1954-01-26/24/9. Läst 15 mars 2017. 
  15. ^ ”Misantropen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/misantropen. Läst 17 oktober 2015. 
  16. ^ ”Anouilh i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 40. 4 oktober 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-10-04/269/40. Läst 26 maj 2018. 
  17. ^ Ingvar Holm (27 december 1959). ”Som ni behagar”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-12-27/350/19. Läst 26 maj 2018. 
  18. ^ Ingvar Holm (3 september 1960). ”Hälsingborg spelar Lope de Vega”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-09-03/239/16. Läst 26 maj 2018. 
  19. ^ Ebbe Linde (12 november 1960). ”'Hamlet' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1960-11-12/308/16. Läst 5 augusti 2017. 
  20. ^ Ebbe Linde (8 april 1961). ”Ett spel om hat och hämnd”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1961-04-08/94/12. Läst 5 augusti 2017. 
  21. ^ ”Scenförändringar”. Dagens Nyheter: s. 20. 3 september 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-09-03/238/20. Läst 27 maj 2018. 
  22. ^ S B-l (18 november 1961). ”Kraftprov av Uppsala stadsteater: En drömmarnas bordell”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 27 maj 2018. 
  23. ^ Ebbe Linde (10 februari 1962). ”Uppsala stadsteater: 'Karl XII' tredje segern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-10/39/12. Läst 27 maj 2018. 
  24. ^ Ebbe Linde (24 mars 1962). ”Uppsala stadsteater: Dekoren bäst i 'Hjälten'”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-03-24/81/12. Läst 27 maj 2018. 
  25. ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-01-06/5/16. Läst 28 maj 2018. 
  26. ^ S B-l (16 februari 1963). ”'Cyrano': Ännu lever den gamla paradhästen”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-02-16/46/10. Läst 28 maj 2018. 
  27. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Marianne_Aminoff&oldid=46153719"