Margareta Ingelstam

svensk författare, redaktör och fredsaktivist

Margareta Ingelstam, född 30 maj 1937, är utbildare, författare, redaktör och fredsaktivist.

Margareta Ingelstam växte upp i Ludvika. År 1969 redigerade Ingelstam boken Adoptera - ett alternativ, om internationell adoption som ett naturligt sätt att bilda familj. Den ledde till att Adoptionscentrum bildades och Ingelstam blev den första ordföranden. Under 1970-talet arbetade hon som utvecklingsstrateg på TRU och under 1980-talet som producent och projektledare på Utbildningsradion. Ett viktigt fokus har varit utbildning/”empowerment” och opinionsbildning för icke-våld, rättvisa och fred. Under åren 1995 – 2002 var hon samordnare och projektledare för fredsprojekt inom Sveriges kristna råd. I samarbete med andra har Ingelstam initierat och arbetat med program och sammanslutningar för förebyggande av våld och väpnad konflikt och fredsbyggande, t.ex. Fredsövervakning i Sydafrika 1993-94[1], nätverket Forum för Fredstjänst, 1995 – 2006, EU-programmet Building a Democratic Society Based on a Culture of Non Violence[2], Postwar Peace Building in Eastern Croatia, 1998 – 2003, Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel[3], SEAPPI, 2002 - , sammanslutningen Operation 1325[4], 2003 - och Partnerskap 2014[5], 2012 - .

Margareta Ingelstam är gift med Lars Ingelstam och de har fem döttrar.[6], varav Lena Ingelstam.

Hon har tillhört Svenska Missionskyrkan och tillhör nu Equmeniakyrkan.

BibliografiRedigera

  • 1968 Adoptera ett alternativ, redaktör och författare, Proprius,
  • 1976Vad ska vi göra med videogrammen?, TRU, Whither video, engelsk översättning, 1977
  • 1978 Ordet är fritt?, i samarbete med Sture Stiernlöf, ABF m fl., 1978
  • 1978 Fler Röster i Radio!, redaktör och medförfattare, Utbildningsradion, 1978
  • 1981 Våld Föder Våld, i samarbete med Anne-Marie Thunberg, Proprius, 1981
  • 1986 Fredshandboken, i samarbete med Marianne Mossige Norheim och Anna Gustafson, 1986
  • 1989 Sverige är oslagbart , projektledare för en studiekampanj för global gemensam säkerhet, Utbildningsradion, 1989
  • 1996 Empowerment for Peace Service, A Curriculum for Education and Training in Violence Prevention, Nonviolent Conflict Transformation and Peacebuilding, Forum för fredstjänst, 1996.
  • 2004 Fredsbyggare sökes, redaktör och medförfattare, Libris, 2004
  • 2006 Fredsagent 1325, huvudansvarig och medförfattare, Verbum, 2006.
  • 2013 Fred, säkerhet, försvar. Tyngdpunktsförskjutning i svensk politik, medförfattare, Partnerskap 2014, 2013.

Medverkan i internationella antologierRedigera

  • 1994 A World without Violence, red. Arun Gandhi, M K Gandhi Institute for Non Violence, 1994
  • 2000 Peace is Possible, red. Fredrik F Heffermehl, International Peace Bureau, 2000
  • 2001 Peacebuilding, A Field Guide, red. Luc Reychler och Thania Paffenholz, Lynne Rienner Publishers, 2001

FörtroendeuppdragRedigera

  • 1976 – 1980, ledamot av Commission on Community Media, Europarådet
  • 1977 – 1981, ledamot av riksdagens utredning om video och framtiden, slutbetänkande SOU 1981:55[7]
  • 1974 – 1981, Statens Kulturråd, ledamot av Nämnden för litteratur och bibliotek och Fonogramutredningen
  • 1982 – 1983, generalsekreterare och 1983 – 1986 ordförande för Kristna Fredsrörelsen
  • 1984 – 1992, ledamot av styrelsen för International Fellowship of Reconciliation[8]
  • 1991 Mac Arthur Foundation Peace Scholar, Loyola University, Chicago
  • 2002 – 2006, ledamot av Niwano Peace Foundation, Tokyo[9]

PriserRedigera

  • 2008 Årets Martin Luther King-pris [10]
  • 2009 Ickevåldsfondens[11] hederspris

ReferenserRedigera