Maoristormsvala[2] (Fregetta maoriana) är en liten svartvit havsfågel inom familjen sydstormsvalor inom ordningen stormfåglar.[3] Länge befarade man att arten var utdöd sedan 1850, men efter en rad observationer, med start 2003, så vet man idag att det finns minst en häckningskoloni.[4]

Maoristormsvala
Status i världen: Akut hotad[1]
Maoristormsvala fotograferad i Haurakigolfen, Nya Zeeland. Notera de svarta strecken på kroppssidan.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljSydstormsvalor
Oceanitidae
SläkteFregetta
ArtMaoristormsvala
F. maoriana
Vetenskapligt namn
§ Fregetta maoriana
Auktor(Mathews, 1912)
Synonymer
  • Oceanites maorianus
  • Nya Zeeland-stormsvala

Utbredning och taxonomi redigera

 

Maoristormsvala har observerats ute till havs i Haurakigolfen utanför Nya Zeeland. Dess häckningslokaler är än så länge okända. Eftersom den aldrig har observerats under perioden juni till september tros den vara en flyttfågel som lämnar Haurakigolfen under denna period.[1] Trots att maoristormsvalan är ganska distinkt placeras den idag i det lilla släktet Fregetta tillsammans med vitbukig stormsvala och svartbukig stormsvala.

Utseende redigera

Maoristormsvalan är en liten mörk havsfågel, med mörkbrun till svart ovansida, men med tydlig vit övergump. Undersidan är svart från strupen till bröstet med en vit buk med tydliga svarta streck på kroppssidan, och svart stjärt. Fötterna har ett mörkt nätmönster och i flykten sticker de ut långt bakom stjärten. Det som främst skiljer den ifrån de liknande arterna havslöpare och svartbukig stormsvala (Fregetta tropica) är de tydliga svarta strecken på kroppssidan och dess längre ben.

Ekologi redigera

Likt andra stormsvalor besöker den sina häckningslokaler om natten och dess förmåga att gå på land är mycket dålig. Häckningssäsongen infaller förmodligen i slutet av november till maj. Den är beroende av häckningslokaler där det inte finns råttor eller andra typer av landlevande predatorer. Utanför häckningssäsong lever den pelagiskt ute till havs och verkar då föredra de varma strömmar som flyter in i Haurakigolfen under sommaren. Arten lever förmodligen av den typ av kräftdjur och plankton som finns i dessa vatten, men attraheras också av fiskolja och lagrat fiskrens.[1]

Återupptäckten redigera

Länge var ett skinn på British Museum i Tring i England och två skinn på ett museum i Paris, som alla insamlats på 1850-talet, de enda kända observationerna av arten. Detta ledde till slutsatsen att maoristormsvalan var utdöd. Den 25 januari 2003 gjordes så en trolig observation av arten av ett antal ornitologer, i närheten av Mercury Islands utanför Coromandelhalvönnordön av Nya Zeeland. De fotografier som togs vid tillfället jämfördes med de tre skinnen men utifrån detta gick det inte att med säkerhet fastställa att det rörde sig om maoristormsvala.[4] Den 17 november, samma år, lyckades två ornitologer att fotografera och videofilma tio till 20 individer av maoristormsvala utanför Great Barrier och Little Barrier Islands i Haurakigolfen. I samma område fångades fyra maoristormsvalor i slutet av 2005 och början av 2006, varav tre försågs med radiosändare. Dessa följdes bara över öppet vatten och än idag är deras häckningsområde okänt.[4]

Status och hot redigera

Den totala populationen uppskattas till cirka 300 individer.[4] På grund av dess förmodade begränsade population och hotet mot de än så länge okända häckningslokalerna så kategoriserar IUCN arten som akut hotad (CR)[1]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2013 Oceanites maorianus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ [a b c d] Wrybill-tours (2006) The 'rediscovery' of the extinct New Zealand storm-petrel Arkiverad 25 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine., <www.wrybill-tours.com>, läst 2010-09-14

Källor redigera

  • Swegen (10 mars 2010). ”Västra Stilla havet”. Vår Fågelvärld "69": ss. 20. 
  • Flood (10 mars 2003). ”The New Zealand storm-petrel is not extinct”. Birding world "16": ss. 479–483. 
  • Gaskin, C.P.; Baird, K.A. (10 mars 2005). ”Observations of black and white storm petrels in the Hauraki Gulf, November 2003 to June 2005; Were they of New Zealand storm petrels?”. Notornis "52": ss. 181–194. 
  • Saville, S.; Stephenson, B.; Southey, I. (10 mars 2003). ”A possible sighting of an ‘extinct’ bird – the New Zealand storm petrel”. Birding World "16": ss. 173–175. 

Externa länkar redigera