Manchurisk stubbstjärt

asiatisk fågelart i familjen cettior

Manchurisk stubbstjärt[2] (Urosphena squameiceps) är en liten asiatisk fågel i familjen cettisångare inom ordningen tättingar.[3] Den häckar i sydöstra Ryssland, nordöstra Kina, Korea och Japan. Vintertid flyttar den till Sydostasien. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Manchurisk stubbstjärt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljCettisångare
Cettiidae
SläkteStubbstjärtar
Urosphena
ArtManchurisk stubbstjärt
U. squameiceps
Vetenskapligt namn
§ Urosphena squameiceps
AuktorSwinhoe, 1863

Utseende och läte redigera

Manchurisk stubbstjärt är en liten (9,5-10,5 cm) och knubbig fågel med tunn, spetsig näbb och som namnet avslöjar mycket kort stjärt. Ovansidan är rödbrun och undersidan vit. Fötter och ben är blekrosa. På huvudet syns ett mycket långt ögonbrynsstreck ovan ett tydligt svart ögonstreck. Sången som hörs på häckplats är ett diskant cikadaliknande "see-see-see-see-see-see".[4][5]

 

Utbredning och systematik redigera

Fågeln häckar i östra Asien, i sydöstra Ryssland (södra Ussuriland), nordöstra Kina (sydöstra Heilongjiang, sydöstra och östra Jilin och östra Liaoning), Korea, södra Sachalin, södra Kurilerna och Japan.[4] Vintertid flyttar den till sydöstra Kina, Taiwan och Sydostasien så långt söderut som norra Malackahalvön.[4] Tillfälligt har den observerats i Nepal[1], Bangladesh[5], Indien[4] och Filippinerna[6]. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet redigera

Manchurisk stubbstjärt placerades tidigare i den stora familjen sångare (Sylviidae). DNA-studier[7] har dock visat att arterna i familjen inte är varandras närmaste släktingar och har därför delats upp i ett antal mindre familjer. Manchurisk stubbstjärt med släktingar förs idag till familjen cettisångare (Cettiidae[8] eller Scotocercidae[3]) som är nära släkt med den likaledes utbrytna familjen lövsångare (Phylloscopidae) men också med familjen stjärtmesar (Aegithalidae).[3] Även de två afrikanska hyliorna, numera urskilda i egna familjen Hyliidae, anses höra till gruppen.

Levnadssätt redigera

Manchurisk stubbstjärt förekommer i tät undervegetation som dvärgbambu i låglänta barr- och blandskogar. Den födosöker på marken eller i tät växtlighet efter ryggradslösa djur och larver och är mycket svår att få syn på. Fågeln häckar från slutet av april till juli, ofta kooperativt där andra individer hjälper paret med att ta hand om ungarna.[4]

 
Manchurisk stubbstjärt fotograferad i Komatsu, Ishikawa, Japan

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[9]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Urosphena squameiceps Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b c d e] Clement, P. (2018). Asian Stubtail (Urosphena squameiceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58732 15 november 2018).
  5. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Jensen, A. E., T. H. Fisher, and R. O. Hutchinson (2015). Notable new bird records from the Philippines. Forktail 31:24–36.
  7. ^ Alström, P.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. & Sundberg, P. (2006): Phylogeny and classification of the avian superfamily Sylvioidea. Molecular Phylogenetics and Evolution 38(2): 381–397. doi:10.1016/j.ympev.2005.05.015 PDF fulltext
  8. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  9. ^ Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.

Externa länkar redigera