Malackafnittertrast

fågelart i Sydostasien

Malackafnittertrast[2] (Trochalopteron peninsulae) är en fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Malackafnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteTrochalopteron
ArtMalackafnittertrast
T. peninsulae
Vetenskapligt namn
§ Trochalopteron peninsulae
AuktorSharpe, 1887
Synonymer
  • Garrulax peninsulae
  • Trochalopteron erythrocephalum peninsulae

Utseende redigera

Malackafnittertrasten är en medelstor (24–26 cm) kastanjebrun fnittertrast. På ovansidan syns lysande guldgrönt på vingpanel och stjärtsidor samt svarta vingpennor. Vidare är den grå på örontäckare och nacke samt svartaktig på tygel och strupe. Arten skiljer sig från utseendemässigt och geografiskt närmaste silverkindad och gråryggig fnittertrast genom kastanjebrunt från strupe till buk, otecknad ovan- och undersida, kastanjebrunt även på hjässa och vit ögonring.

Lätet beskrivs som ett högljutt, flytande "chi’rew-bu’wit!".

Utbredning och systematik redigera

Fågeln häckar i höga berg på thailändska halvön och Malackahalvön.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Ibland behandlas den som underart till kastanjekronad fnittertrast (Trochalopteron erythrocephalum).[4]

Släktestillhörighet redigera

Tidigare inkluderas Trochalopteron-fnittertrastarna alla i Garrulax, men genetiska studier har visat att de är närmare släkt med exempelvis prakttimalior (Liocichla) och sångtimalior (Leiothrix).[5]

Levnadssätt redigera

Malackafnittertrasten hittas i undervegetation och bambu i städsegrön lövskog, men även i blandskog, ungskog och i rhododendronsnår, i bergstrakter över 1000 meters höjd. Den födosöker på eller nära marken i par eller smågrupper, ibland med andra fnittertrastar, på jakt efter insekter, bär, frön och andra vegetabilier.

Häckning redigera

Häckningstiden varierar i utbredningsområdet. Det djupa skålformade boet av döda löv, mossa och torrt gräs placeras i ett litet träd, i en buske, i ett sly eller i en klängväxt. Däri lägger den ett till fyra ägg. Arten är stannfågel.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförlust, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig.

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

  • Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422
  • Rasmussen, PC and JC Anderton. 2005. Birds of South Asia: The Ripley Guide. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8487334672

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Trochalopteron peninsulae Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  5. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

Externa länkar redigera