Makrofotografi innebär att man fotograferar små motiv. Det åstadkoms normalt genom att objektivet placeras mycket nära motivet, så att man får en närbild.

Exempel på makrofotografi av en insekt.

Fotografering med avbildningsskalor mellan naturlig storlek (1:1) och 10x förstoring (10:1) brukar kallas makrofotografi, och med större skalor kallas det mikrofotografi (till exempel 20:1, 30:1).[1][2]

Utveckling

redigera

Innan spegelreflexkameran dominerade vid närbildsfotografi användes ett tillbehör som kallades trådram, den anbringades på kamerans stativgänga och omringade objektivets fokalpunkt utanför bild.

Funktioner och verktyg

redigera

Vid fotografering på mycket korta avstånd fungerar kamerans blixt dåligt; dels är det inte säkert att den lyser upp hela bildområdet på grund av att den sitter en bit vid sidan av objektivet, dels är den ofta alldeles för stark vilket leder till överexponering. Vid makrofotografering kan det alltså vara idé att använda en försättsskiva på blixten som dämpar och sprider ljuset. Det finns även ringblixtar som fästs runt objektivet.

Väljer fotografen att avstå från blixt vid makrofotografering, störs han istället av vibrationerna från en spegelreflexkamera. Det är den uppfällbara spegeln och slutaren som ger upphov till vibrationerna. Kameratillverkarna har dock gjort modifieringar på sina kameror för att dämpa vibrationer. En vanlig modifiering är att spegeln kan vara i uppfällt läge då kameran används för makro- och nattbildstagningar.

Vanliga hjälpmedel till makrofotografi är:

Den enda faktorn som bestämmer förstoringen är avbildningsförhållandet, det vill säga i vilket storleksförhållande motivet avbildas på sensorplanet, vare sig det är film eller en digital sensor.

Användning

redigera

Vanliga motiv för makrofotografi är:

Källor

redigera
  1. ^ John Hedgecoe, Fototeknisk handbok, sid 106, Bonniers, ISBN 91-0-042863-9
  2. ^ Nationalencyklopedin, band 12, ISBN 91-7024-620-3, sid 635, uppslagsord "makrofotografi"