Magister Majestatis Domini (översatt "Mästaren till Herrens Majestät") eller Trydemästaren är namn på en romansk anonymmästare från 1100-talets andra hälft som Johnny Roosval under 1910-talet på stilistisk grund tolkade att vara upphovsman till ett tiotal huvudsakligen gotländska och skånska stenskulpturer, framförallt dopfuntar, på vilka det så kallade Majestas Domini-motivet ofta är framträdande.[1] Enligt Jan Svanberg, professor emeritus i konstvetenskap vid Stockholms universitet, är detta mästarens "signaturmotiv".[2] Roosvals gruppering av verken kom att accepteras av efterföljande forskare, även om andra namn ibland förekom i akademiska texter. Monica Rydbeck brukade till exempel beteckningen "Trydemästaren" efter dopfunten i skånska Tryde kyrka, och Armin Tuulse använde på 1960-talet formen "Tryde-Hablingboverkstaden" för att markera verkgrupperingens koppling mellan Skåne och Gotland samt för att komma bort från den förmenta individfixeringen inom dåtidens konsthistoriska forskning.[3] I nutida forskning, framförallt inom konstvetenskapen, används formen "Magister Majestatis" (ordagrant "majestätsmästaren") eller kort och gott bara "Majestatis".[4] Namnet sätts då även oftast inom citationstecken (") för att indikera att det är ett anonymnamn det rör sig om och inte ett namn på en historiskt belagd person.

Dopfunten i Löderups kyrka med Majestas Domini-motivet på cuppan.
Fallande figur på Tryde kyrkas dopfunt.
Dopfunten i Valleberga kyrka
Dopfunten i Gerums kyrka på Gotland.

Platser där verk av Majestatis återfinnsRedigera

KällorRedigera

  • Jan Svanberg: "Trydefuntens tolkning" i Ting och Tanke. Ikonografi på liturgiska föremål (red. Pegelow, I), Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar, antikvariska serien, fyrtioandra delen, Stockholm 1998.
  • Jan Svanberg: "Stenskulpturen" i Signums svenska konsthistoria. Den romanska konsten, Bokförlaget Signum, Lund 1995.

LitteraturRedigera

  • Johnny Roosval: Die Steinmeister Gottlands. Stockholm 1918.
  • Monica Rydbeck: Skånes stenmästare före 1200. Lund 1936.
  • Signums svenska konsthistoria. Den romanska konsten. Lund 1995.
  • Lars Tynell: Skånes medeltida dopfuntar. Stockholm 1913-1921.
  • Ingalill Pegelow (red.): Ting och Tanke – ikonografi på liturgiska föremål. Stockholm 1998.

NoterRedigera

  1. ^ Svanberg, J: "Trydefuntens tolkning" i Ting och Tanke. Ikonografi på liturgiska föremål (red. Pegelow, I), Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar, antikvariska serien, fyrtioandra delen, Stockholm 1998, s. 47; Svanberg, J: "Stenskulpturen" i Signums svenska konsthistoria. Den romanska konsten, Bokförlaget Signum, Lund 1995, s. 166.
  2. ^ Svanberg, J: Trydefuntens tolkning, 1998, s. 65.
  3. ^ Svanberg, J: Trydefuntens tolkning, 1998, s. 47; Svanberg, J: Stenskulpturen, 1995, s. 166f samt s. 119 för den förmenta individfixeringen.
  4. ^ Svanberg, J: Stenskulpturen, 1995, s. 166f.