Öppna huvudmenyn

Magnus, hertig av Östergötland

svensk prins och hertig av Östergötland
(Omdirigerad från Magnus Vasa)

Magnus, född 25 juli 1542Stockholms slott, död 20 juni 1595Kungsbro, var en svensk prins och hertig av Östergötland. Han var son till Gustav Vasa och dennes andra gemål drottning Margareta.

Magnus
Hertig Magnus av Östergötland
Hertig av Östergötland
Sveriges Arvfurste
Gemål Valborg Eriksdotter (frilla) 1560-1567; Anna von Haubitz (frilla) 1567-1572(?)
Barn Virginia Magnusdotter (1560—1572), Lucretia Magnusdotter (Gyllenhielm) (1562—1642), Helena Gyllenhielm (1572—1630)
Personnamn Magnus
Ätt Vasa
Far Gustav Vasa
Mor Margareta Leijonhuvud
Född 25 juli 1542
Stockholms slott
Död 20 juni 1595 (52 år)
Kungsbro
Begravd Vadstena klosterkyrka, Vadstena

BiografiRedigera

 
Magnus vapensköld på graven i Vadstena.

Av Gustav Vasas söner överlevde fyra till vuxen ålder och av dessa var Magnus den ende som inte blev kung av Sverige. 1555 utnämndes han till hertig av Östergötland, Kindas och Ydre härader i dåvarande Småland, landskapet Dalsland, Sundbo härad i Närke, Kåkind, Valla och större delen av Vadsbo härad i Västergötland.[1]

Magnus led av en sinnessjukdom som visade sina första tecken 1563 och som senare blev permanent. På grund av hans sinnessjukdom förvaltades hans hertigdöme från 1574 av kungen (Johan III). En mindre del av Magnus förläningar tillföll hertig Karl.[2]

Magnus största residens var Vadstena slott, som ombyggdes från fästning till palats för hans räkning. Vadstena kloster förde under hans tid en tynande efterreformatorisk tillvaro med mycket få nunnor. Enligt en notering av den påvliga legaten Antonio Possevino skall Magnus vid ett tillfälle ha fört bort tre unga kvinnor till slottet och låtit mörda dem, och även styrt ut helgonbilder i klostret i löjliga dräkter.[3] Detta skall enligt Possevino ha skett innan sinnessjukdomen bröt ut, och han tolkade den som ett straff för uppträdandet. Lars-Olof Larsson ifrågasätter därför sanningshalten i notisen.[4]

Magnus ägde även Kungs Norrby vid Motala ström samt Kungsbro vid strömmens utlopp i sjön Roxen och det var på det senare herresätet som han avled 1595. Hans stoft bars i kortege till Vadstena och jordfästes i Klosterkyrkan. Enligt en tradition hängdes hans kista i kedjor för att undvika besök av spindlar.[5]

Sägner och balladtexterRedigera

Magnus sjukdomstillstånd och hans omvittnade musikaliska begåvning har givit upphov till ett stort antal sägner och balladtexter, med tonvikt på hans kontakter med sagoväsen som "havsfrun" och älvor.[2]

Det finns en rad historier om Magnus från hans tid på Vadstena slott. En av de mest kända berättar om hur han från sitt fönster ska ha sett en sjöjungfru i slottets vallgrav och att han ska ha kastat sig ner i hennes armar. Han ska då ha varit närapå att drunkna. Berättelsen kan inte bevisas historiskt, men kan ha sin grund i en händelse när han inspekterade byggnationen av slottets vindbrygga, då han ska ha fallit i vallgraven. Berättelsen har gett inspiration till bland annat Clas Livijns lyriska drama Hafsfrun och Ivar Hallströms operett Hertig Magnus och sjöjungfrun.[3]

BarnRedigera

Med frilla: Valborg Eriksdotter:

  1. Virginia Magnusdotter (1560—ca 1572?)
  2. Lucretia Magnusdotter (Gyllenhielm) (1562—1624) gm. Christoffer von Warnstedt

Med frilla: Anna von Haubitz

  1. Helena Gyllenhielm (1572—1630) gm. Wollmar Yxkull

SläktträdRedigera

 
 
 
Gustaf I
 
 
 
Margareta Leijonhufvud
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Valborg Eriksdotter
 
Magnus av Östergötland
 
Anna von Haubitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Christoffer von Wernstedt
 
Lucretia Gyllenhielm
 
 
 
Helena Gyllenhielm
 
Wollmar Yxkull
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Melcher Wernstedt
Ätten von Wernstedt nr 78
 
 
 
 
 
 
 
Didrik Yxkull
Ätten Meijendorff von Yxkull nr 74

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ ”Magnus Gustavsson Vasa”. Historiesajten. http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=397. 
  2. ^ [a b] Nationalencykopledin, band 12, s. 615.
  3. ^ [a b] Birgitta Lager-KromnowMagnus i Svenskt biografiskt lexikon (1982-1984) läst 2013-06-16
  4. ^ Larsson, Lars-Olof (2005). Arvet efter Gustav Vasa. Stockholm: Prisma. sid. 197. ISBN 91-518-4773-6 
  5. ^ ”Vadstena kloster och stad”. Bengans historiasidor. http://wadbring.com/historia/sidor/vadstklost.htm. 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera