Magnus Eriksson (skådespelare)
svensk skådespelare
Bror Magnus Eriksson, född 10 maj 1948 i Spånga, är en svensk skådespelare.[1]
| Magnus Eriksson | |
 | |
| Född | 10 maj 1948 Spånga |
|---|---|
| Utbildad vid | Teaterhögskolan i Malmö |
| IMDb SFDb | |
Biografi redigera
Eriksson studerade vid Statens scenskola i Malmö 1970–1973.[2] Han har arbetat på teatrarna i Vasa, Norrköping/Linköping, Västerås, Växjö, Härnösand/Sundsvall, samt Pistolteatern och Orionteatern 1983–1994.[3] Hans far var konstnären Elis Eriksson. Tvillingsystern Kristina Eriksson är även hon konstnär och äldre brodern Christer Eriksson är författare.
Filmografi redigera
- 1972 – Dela lika (TV-serie)
- 1980 – Trollsommar
- 1984 – Träpatronerna (TV-serie)
- 1986 – Gösta Berlings saga (TV-serie)
- 1989 – Hassel – Terrorns finger
- 1993 – Macklean (TV-serie)
- 1993 – Snoken (TV-serie)
- 1994 – Fritänkaren – filmen om Strindberg
- 1995 – Rederiet (TV-serie)
- 1996 – Ett sorts Hades
- 1997 – Anne Holt (TV-serie)
- 1997 – Kung Lear
- 1998 – Ivar Kreuger (TV-serie)
- 1998 – Victor
- 1999 – Dödsklockan
- 1999 – Hälsoresan
- 1999 – Nya tider (TV-serie)
- 2000 – Barnen på Luna (TV-serie)
- 2000 – Jesus lever
- 2001 – Återkomsten (TV-serie)
- 2002 – Beck – Enslingen
- 2003 – Paragraf 9 (TV-serie)
- 2003 – Skeppsholmen (TV-serie)
- 2004 – C/o Segemyhr (TV-serie)
- 2004 – Lilla Jönssonligan på kollo
- 2005 – Den utvalde
- 2005 – Kvalster (TV-serie)
- 2005 – Lasermannen (TV-serie)
- 2005 – Medicinmannen (TV-serie)
- 2009 – Det enda rationella
- 2009 – Wallander – Tjuven
- 2010 – Våra vänners liv (TV-serie)
- 2012 – Livstid
Teater redigera
Roller (ej komplett) redigera
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1975 | Loranga, Loranga Barbro Lindgren |
Lars Broling | Norrköping-Linköping stadsteater | |
| Föräldrarna Lilla Klaragruppen och Gunnar Edander |
Göran Sarring | Norrköping-Linköping stadsteater | ||
| Den fula ankungen H.C. Andersen |
Svend Bunch | Norrköping-Linköping stadsteater | ||
| 1983 | Skrattmänniskan (L'Homme qui rit) Victor Hugo |
Lars Rudolfsson | Orionteatern[4] | |
| 1986 | Råttoperan Inger Rydén |
Lars Rudolfsson | Orionteatern[5] | |
| 1997 | Howard Hogen Dr Nestor |
Feta män i kjol (Fat Men in Skirts) Nicky Silver |
Jan Nielsen | Helsingborgs stadsteater |
| 2006 | Lans | Slutet gott, allting gott (All's Well That Ends Well) William Shakespeare |
Thomas Segerström | Romateatern[6] |
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ ”Magnus Eriksson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=115957&iv=OVERVIEW. Läst 23 december 2013.
- ^ ”Tidigare studenter, 1973”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1973.pdf. Läst 2 december 2017.
- ^ ”Magnus Eriksson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=115957&iv=OVERVIEW. Läst 23 december 2013.
- ^ Susanne Marko (4 december 1983). ”Orionteatern ger 'Skrattmänniskan': Suggestiv totalteater”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-12-04/329/25. Läst 5 november 2017.
- ^ Tove Ellefsen (8 december 1986). ”'Råttoperan' haltar men idén är genialisk”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-12-08/333/22. Läst 7 maj 2019.
- ^ Romateatern (10 maj 2006). ”Ytterligare ett mångfacetterat kvinnoporträtt av Shakespeare”. Pressmeddelande. Läst 1 juli 2018. Arkiverad från originalet den 1 juli 2018.
Källor redigera
Externa länkar redigera
- Magnus Eriksson på Internet Movie Database (engelska)