Magnus Björnstjerna (statsråd)
Johan Magnus Björnstjerna, född 28 januari 1805 på Christinelund i Arby församling, Kalmar län, död 20 mars 1898 i Stockholm. Han var arméöverste, riksdagsman och Sveriges krigsminister 1858–1862.
| Magnus Björnstjerna | |
 | |
| Född | 28 januari 1805[1][2] Arby församling[2], Sverige |
|---|---|
| Död | 20 mars 1898[2] (93 år) Jakob och Johannes[2] |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[3][4] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Politiker[2], militär[5][2] |
| Befattning | |
| Kammarherre[5] Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1834–1866)[2][5] Sveriges lantförsvarsminister Regeringen De Geer d.ä. I (1858–1862)[5][2] Förstakammarledamot, Kalmar läns södra valkrets (1867–1875)[2] | |
| Politiskt parti | |
| Inget[6][2] | |
| Maka | Magdalena Lovisa Augusta Skogman (g. 1863–)[2][5] |
| Föräldrar | Magnus Johan Björnstjerna[2][5] Sara Elisabeth Nilsson[2][5] |
| Utmärkelser | |
| Kungliga Svärdsorden (1848) Kungliga Serafimerorden | |
| Redigera Wikidata | |
Magnus Björnstjerna var son till översten Magnus Johan Björnstjerna, ursprungligen Wahlbom, som adopterats på den adliga ätten Björnstjerna via mödernet, och till bergsman- och brukspatronsdottern Sara Elisabeth Nilsson vars mor tillhörde släkten Swartz. Farfadern var Johan Gustaf Wahlbom.
Björnstjerna deltog som kompanichef i svenska expeditionen till Fyn 1848 och var överste och chef över första livgrenadjärregementet 1854–1858. Han var statsråd och chef över lantförsvarsdepartementet 1858–1862. I riksdagen var Björnstjerna ledamot av Ridderskapet och adeln från 1834 till ståndsriksdagens avskaffande. Han var därefter ledamot av första kammaren 1867–1875, invald i Kalmar läns södra valkrets. Magnus Björnstjerna blev ledamot av första klassen av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1858.[7]
Befordringshistorik
redigera
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet är skriven i listformat som ett CV. (2023-10) Wikipedia är ingen databas för CV:n; artikelns främsta komponenter bör vara brödtext, illustrationer och källförteckning. |
- 1822 - Fänrik i Svea livgarde
- 1828 - Löjtnant
- 1839 - Kapten
- 1851 - Major
- 1851 - Överstelöjtnant vid Västmanlands regemente
- 1854 - Överste och chef för första livgrenadjärregementet
- 1858 - Generalmajor
- 1867 - Generallöjtnant
- 1871 - Avsked
- 1874 - General
Utmärkelser
redigeraSvenska utmärkelser
redigera
Riddare och Kommendör av Serafimerorden,
Kommendör av Svärdsorden,
Riddare av Nordstjärneorden,
Riddare av Carl XIII:s orden,
Utländska utmärkelser
redigera
Storkoret av Danska Dannebrogorden,
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ Gustaf Jacobson, Johan Magnus Björnstjerna, Svenskt biografiskt lexikon, s. 688, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 18339, läs online, läst: 25 mars 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 2, 1985, s. 263, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgdAA, läs online, läst: 15 februari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Björnstjerna, JOHAN M., Svenskagravar.se, läs online, läst: 17 juli 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Gravstensinventeringen, Sveriges Släktforskarförbund, Gravstensinventeringen: 347471?pid=1, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g] Gustaf Jacobson, Johan Magnus Björnstjerna, s. 688, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 18339, läs online, läst: 25 mars 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Björn Asker & Anders Norberg, Enkammarriksdagen 1971-1993/94 ledamöter och valkretsar / på Riksdagens uppdrag utarbetad av Björn Asker och Anders Norberg., vol. 2, 1996, s. 263, läst: 2 april 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges statskalender för skottåret 1896, [Bihang : utdrag ur Norges statskalender], utgifven efter Kongl. Maj:ts nådigste förordnande af Dess Vetenskaps-Akademi, P. A. Norstedt & Söner, Stockholm 1896, avsnitt 850
Källor
redigera- Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Anders Norberg och Andreas Tjerneld, Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1985), band 2, s. 263
- Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
- Björnstjerna, 2. Johan Magnus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)