Macroderma gigas[2][3][4] är en fladdermusart som först beskrevs av George Edward Dobson 1880. Macroderma gigas är ensam i släktet Macroderma som ingår i familjen storöronfladdermöss.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Macroderma gigas
Status i världen: Sårbar[1]
Ghost bat infrared Perth zoo.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljStoröronfladdermöss
Megadermatidae
SläkteMacroderma
Miller, 1906
ArtMacroderma gigas
Vetenskapligt namn
§ Macroderma gigas
Auktor(Dobson, 1880)
Utbredning
Distribution of Macroderma gigas.png
Utbredningsområde (brun) och områden där arten levde tidigare (ljusbrun)
Hitta fler artiklar om djur med

UtseendeRedigera

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 100 till 140 mm och en vingspann av cirka 600 mm. En svans saknas. Fladdermusen väger vanligen 130 till 170 g och sällan upp till 215 g. Den har oftast vitaktig päls. På ryggen och i ansiktet förekommer ibland mörkare hårspetsar. Några individer från Queensland var mera brunaktig. Denna färgsättning ger arten ett spöklik utseende och den fick därför det engelska trivialnamnet "ghost bat" (spökfladdermus).[7]

Utbredning och habitatRedigera

Denna fladdermus förekommer med flera från varandra skilda populationer i norra Australien. Habitatet utgörs främst av torra områden med trädgrupper men arten besöker även fuktiga savanner, mangrove och tropiska regnskogar.[1]

EkologiRedigera

Individerna vilar i grottor, övergivna gruvor och bergssprickor. De är aktiva på natten och flyger cirka 1–2 kilometer till platsen där de letar efter föda. Där kan de vänta hängande i ett träd tills bytet visar sig. Macroderma gigas jagar främst ryggradslösa djur. Den äter även mindre ryggradsdjur som ödlor, småfåglar, gnagare och andra fladdermöss. Individer i fångenskap åt även frukter när inget kött var tillgänglig.[1][7]

Vid viloplatsen bildas mindre grupper eller sällan kolonier med upp till 150 medlemmar. I vissa delar av utbredningsområdet vilar hanar och honor skild från varandra. Honor föder allmänt en unge per kull. Den klamrar sig i början fast i moderns päls och väntar senare ensam vid viloplatsen när modern letar efter föda. Ungar som föddes i november diade sin mor fram till mars. Med människans vård kan Macroderma gigas leva 16 år.[7]

Hot och statusRedigera

Arten hade ursprungligen ett större utbredningsområde och den fanns även i södra Australien. Spillning från Macroderma gigas hittades betydlig längre söderut. Där försvann arten redan före européernas ankomst. Troligen blev regionen allt för torr.[7]

Det aktuella hotet består främst i störningar vid viloplatsen. Många individer dör när de flyger mot elektriska stängsel. IUCN uppskattar att hela beståndet ligger mellan 7000 och 9000 individer. Arten kategoriseras globalt som sårbar.[1]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Macroderma gigas Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Macroderma, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/macroderma+gigas/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Ghost Bat” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 325. ISBN 0-8018-5789-9 

Externa länkarRedigera