Huset Lusignan är en gammal adelssläkt från Poitou, nära Lusignan, i Vienne, Frankrike, vars huvudman kallades "sire de Lusignan" efter slottet Lusignan.

Huset Lusignans vapen
Känd sedan1000-talet (åtminstone)
UrsprungPoitou, Lusignan
Vienne, Frankrike Frankrike
SätesgårdLusignan (slott)
En tallrik tillhörande huset Lusignan, med dess heraldiska vapen i mitten. Tidigt 1300-tal, Cypern. Louvren.
Les Très Riches Heures du duc de Berry, mars: Château de Lusignan.

Hugo IV av Lusignan stred 1020 i Spanien och Hugo VI av Lusignan stred från 1101 i Palestina.[1]

Släkten innehade länge grevskapen Marche och Angoulême, men var sedan början av 1300-talet inte vidare bemärkt i Frankrike. Till denna ätt hörde Guido av Lusignan som blev kung av Jerusalem 1186 och av Cypern 1192. Han blev stamfader för en kunglig dynasti i österlandet, vilken under 1200-talets senare hälft tidtals var erkänd som innehavare av Jerusalems kungakrona. Den utdog 1267 på manliga linjen med kung Hugo II av Cypern.

Ättlingar på kvinnolinjen regerade på Cypern ända in i senare hälften av 1400-talet med Jakob II av Cypern och hans gemål Caterina Cornaro, och en sidogren av linjen innehade 13451375, till följd av gifte, riket Kilikien (Lill-Armenien).

Enligt folksagan skulle Lusignan vara ättlingar till Melusina, som enligt folktron skulle spöka i slottet som varning inför stundande otider för släkten.

Herrar av Lusignan redigera

Grevar av La Marche and Angoulême redigera

Hugo IX ärvde grevskapet La Marche (1203) i egenskap av ättling till Almodis, medan hans son, Hugo X, gifte sig med Isabella av Angoulême, varmed även grevskapet Angoulême tillföll ätten (1220).

Yolanda sålde ägorna Lusignan, La Marche, Angoulême och Fougère till Filip IV av Frankrike 1308.

Kungar av Jerusalem and Cypern redigera

 
Jerusalems vapensköld.
 
Cyperns vapensköld under huset Lusignan.

Kungar av Kilikien (Armenien) redigera

 
Kilikiens vapen under huset Lusignan.
Det armeniska kungadömet ärvdes av de cypriotiska Lusignan 1393.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 883