Kristina Lundgren
Irma Kristina Margareta Lundgren, född 30 april 1950 i Göteborg, är docent i journalistik och författare till ett flertal böcker och artiklar om kvinno- och presshistoria. Hon har arbetat vid Stockholms universitet, Umeå universitet och Södertörns högskola.
Biografi redigera
Lundgren studerade litteraturvetenskap samt praktisk och teoretisk filosofi vid Göteborgs universitet innan hon gick Journalisthögskolan i Stockholm.
Hon arbetade därefter som journalist och med jämställdhetsfrågor. Hon var bland annat redaktör för Kvinnovetenskaplig Tidskrift och sekreterare för utredningen SOU 1995:110, Viljan att veta och viljan att förstå. Kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning [1] tillsammans med Ebba Witt-Brattström och Gertrud Åström. Hon var även jämställdhetssamordnare för Stockholms universitet.
Hon disputerade 2002 i journalistik vid JMK, Stockholms universitet, med avhandlingen[2] Solister i mångfalden om kvinnliga dagspressjournalister med utgångspunkt i 1930-talet, signaturerna Bang (Barbro Alving), Maud (Maud Adlercreutz) och Attis (Astrid Ljungström). Avhandlingen analyserar dessa kvinnliga pionjärers insatser med terminologin "docere" (att undervisa), "movere" (att väcka känslor) och "delectare" (att underhålla), och beskriver hur de röjde väg för en mer kommenterande och samtalande journalistik, där kvinnliga läsare inbjöds att delta i samhällsdebatten.[3]
Hon utkom 2010 med Alltför mycket kvinna, en presshistorisk biografi om Else Kleen som samhällsförbättrande journalist, med en pregnant egen röst inom så vitt skilda områden som mode, mentalsjukvård och fångvård. Tillsammans med Elin Wägner ansågs hon vara ”en av rösträttsrörelsens pressdrabanter”.[4]
År 2014 gav hon ut Barrikaden valde mig om läkaren Ada Nilsson och hennes betydelse för kvinnosaken i offentligheten. Boken beskrivs av Maria Schottenius som "mycket genomarbetad och högintressant", och lyfter fram de konstruktiva och ansvarstagande inslagen i den svenska kvinnokampen under 1900-talet som viktiga orsaker till att den blev framgångsrik.[5]
Bibliografi (i urval) redigera
- 1981 – Vardagsslit och drömmars språk. Svenska proletärförfattarinnor från Maria Sandel till Mary Andersson (tillsammans med Eva Adolfsson, Tilda Maria Forselius, Enel Melberg och Ebba Witt-Brattström, Hammarström & Åberg) Libris 7653867
- 2000 – Tidningskvinnor 1690 – 1960 (antologi, tillsammans med Birgitta Ney, Studentlitteratur) Libris 7275094 ISBN 9789144010458
- 2002 – Solister i mångfalden. Signaturerna Bang, Maud och Attis samt andra kvinnliga dagspressjournalister med utgångspunkt i 1930-talet (Diss, JMK) Libris 8635347
- 2010 – Alltför mycket kvinna. En biografi över Else Kleen och den Nya Kvinnan som samhällsförbättrande journalist (Carlssons bokförlag) ISBN 9789173313131
- 2014 – Barrikaden valde mig. Ada Nilsson, läkare i kvinnokampen (Wahlström & Widstrand) Libris 16465069 ISBN 9789146224259
- 2020 – Holm Olof, Lundgren Kristina, Thomas Barbro, Wessberg Göran, Wistrand Birgitta, red. Sverige läser!: 1066 böcker ur tusen år av svensk litteratur från vikingatid till år 2000. [Sverige]: De litterära sällskapen i Sverige - DELS. Libris m0ncrg1qkpdswvh7. ISBN 9789172476011
Referenser redigera
- ^ Ebba Witt-Brattström, Kristina Lundgren, Gertrud Åström (1995). Viljan att veta och viljan att förstå : kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning : slutbetänkande. Fritze. ISBN 91-38-20075-9. OCLC 186550025. https://weburn.kb.se/metadata/295/SOU_8351295.htm. Läst 9 februari 2022
- ^ Lundgren, Kristina (2002). Solister i mångfalden: signaturerna Bang, Maud och Attis och andra kvinnliga dagspressjournalister med utgångspunkt i 1930-talet. Stockholm: Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Univ. Libris 8635347. ISBN 9188354261
- ^ Ingmar Lindmarker (14 november 2002). ”Pressens kvinnliga pionjärer”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/pressens-kvinnliga-pionjarer.
- ^ ”Ny bok: Allt för mycket kvinna”. Umeå Universitet. 22 juni 2010. https://www.umu.se/nyheter/ny-bok-allt-for-mycket-kvinna_5835167/. Läst 9 februari 2022.
- ^ Maria Schottenius (12 januari 2015). ”Kristina Lundgren: ”Barrikaden valde mig. Ada Nilsson. Läkare i kvinnokampen””. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/kristina-lundgren-barrikaden-valde-mig-ada-nilsson-lakare-i-kvinnokampen/.