Tysklands flygvapen

del av förbundsrepubliken Tysklands försvarsmakt
(Omdirigerad från Luftwaffe)
För Tysklands flygvapen under andra världskriget, se Tysklands flygvapen under andra världskriget.

Tysklands flygvapen, eller Luftwaffe (tyska: [ˈlʊftvafə] ( lyssna)), är den försvarsgren inom den tyska försvarsmakten som för krigföring i luften. Med en styrka på 27 381 aktiv personal, är Tysklands flygvapen det femte största flygvapnet i Europa, efter Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Turkiet.[3] Det tyska flygvapnet (som är en del av Bundeswehr) grundades 1956 under kalla kriget som den luftkrigsförande grenen för de väpnade styrkorna i dåvarande Västtyskland. Efter Tysklands återförening av Väst- och Östtyskland år 1990, integrerades delar av det Östtyska flygvapnet, som själv också grundades 1956 som en del av Nationale Volksarmee.[4] Det finns ingen organisationskontinuitet mellan det nuvarande tyska flygvapnet och det tidigare Luftwaffe som grundades 1935, som löstes upp helt 1945/46 efter andra världskriget.[5] Begreppet Luftwaffe som används för både det historiska och det nuvarande tyska flygvapnet är den generiska tyskspråkiga beteckningen för alla flygvapen, som även användes i Schweiz till för några år sedan. Numera används i stället beteckningen Flugwaffe.

Tysklands flygvapen
Bundeswehr Logo Luftwaffe with lettering
Information
Datum9 januari 1956
LandTyskland Tyskland
FörsvarsgrenFlygvapen
Del avBundeswehr Kreuz.svg Bundeswehr
Struktur
    • Kommando Luftwaffe (Bundeswehr).svg Kdo Lw
      • Wappen LwTrKdo.svg LwTrKdo
      • COA KdoOpFüLuSK.svg ZentrLuftOp
      • Wappen WRKdo WRKdoBw
Stående styrkor27 381 (2022)[1]
HögkvarterBerlin-Gatow, Tyskland
Webbplatsbundeswehr.de/luftwaffe
Befälhavare
Inspekteur der LuftwaffeGeneralleutnant Ingo Gerhartz
Stellv. Inspekteur der LuftwaffeGeneralleutnant Ansgar Rieks[2]
Flygplan
AttackflygplanTornado
EnhetsflygplanEurofighter Typhoon
SkolflygplanT-38C Talon
TankflygplanA400M
KC-130J
TransportflygplanA310 MRTT
A319CJ
A321-200
A340-300
A350-900
A400M
C-130J-30
Global 5000
UAV:sIAI Heron
Helikoptrar
EnhetshelikoptrarH145M LUH SOF
TransporthelikoptrarCH-53GA
CH-53GE
CH-53GS

Befälhavare för det tyska flygvapnet är Generalleutnant Ingo Gerhartz och Generalleutnant Ansgar Rieks. I dag driver flygvapnet endast elva aktiva flygbaser med stridsflygplan, transportflygplan och helikoptrar. Av de tidigare tio allierade flygbaserna i västra Tyskland är det bara två som fortfarande drivs av det amerikanska flygvapnet. Dessutom finns det fem återstående flygplatser för den amerikanska armén. För närvarande finns totalt cirka 700 militära flygplan stationerade i Tyskland.[6][7]

HistoriaRedigera

 
MiG-29 som togs över från NVA

Efter andra världskriget begränsades den tyska luftfarten kraftigt, och den militära luftfarten var helt förbjuden efter att Luftwaffe i tredje riket upplöstes i augusti 1946 av det allierade kontrollrådet. Detta ändrades 1955 när Västtyskland gick med i Nato, eftersom de västallierade ansåg att Tyskland behövdes för att motverka det ökande militära hotet från Sovjetunionen och dess allierade inom Warszawapakten. Därför grundades den 9 januari 1956 ett nytt tyskt flygvapen kallat Luftwaffe som en försvarsgren av det nya Bundeswehr.

Luftwaffe började sin verksamhet 1956 med stark koppling till det amerikanska flygvapnet. Till en början dominerades Luftwaffes stridsflygplansflotta helt av amerikansktillverkade plan (Republic F-84F Thunderstreak och RF-84F Thunderflash). Under 1960-talet hade man stora problem med Starfighter-planen. 292 plan havererade och krävde 116 piloters liv. Det tyska inköpet ledde till Starfighteraffären, där försvarsministern Franz Josef Strauß anklagades för att ha drivit igenom inköpet av en inte helt färdigutvecklad flygplanstyp. Anklagelser om mutor kunde aldrig beläggas. General Günter Rall (ett flygaräss från andra världskriget) var den som drev igenom Starfighter-inköpet, och kontroverserna ledde bl.a. till att Erich Hartmann (världens främsta jaktflygaräss med 352 segrar) avgick i förtid. 1976 flammade Starfighteraffären upp igen som en del av den ännu större Lockheedaffären.

Med början på sextiotalet har man tagit fram egna flygplan. Det första var attackplanet Panavia Tornado som utvecklades i samarbete med Italien och Storbritannien. Det var/är avsett för ”interdiction”, dvs attack på lägsta höjd mot Warszawapaktens underhållsförband och transportvägar för att bromsa/stoppa en pansarinvasion. Under nittiotalet byggdes en del plan om till versionen ECR, som är avsedd för elektronisk krigföring.

Eurofighter Typhoon utvecklades från åttiotalet, baserat på konceptet TKF. Det är ett sameuropeiskt projekt, där även Italien, Spanien och Storbritannien deltar. Eurofighter är fortfarande under leverans. Det är ett multirollflygplan för attack, jakt och spaning.

I samband med Tysklands återförening blev Östtysklands flygvapen en del av Tysklands flygvapen. Stora delar av flygplanen såldes av men MiG-29-planen behölls. Därmed blev flygbasen Rostock-Laage och Jagdgeschwader 73 "Steinhoff" den enda Nato-basen i världen med de då (1990) toppmoderna MiG-29. Den 4 augusti 2004 överfördes dock den sista till Polens flygvapen.

År 1999 deltog Luftwaffe för första gången sedan 1945 i stridsoperationer då man deltog i det Nato-ledda Kosovokriget. Detta skapade en debatt i Tyskland rörande det internationella deltagandet.

I samband med oroligheterna i Libanon 2006 evakuerades tyska medborgare ur landet med Luftwaffes evakueringsplan.

UppgifterRedigera

Flygvapnet ansvarar för övervakning och skydd av luftrummet över Tyskland. I enlighet med detta utförs luftövervakningsuppgifter redan i fredstid. Styrkor hålls redo som kan sättas in i konflikter och krig för att ge strid och operativt stöd till arméns och marinens militära operationer och för att bekämpa strategiskt viktiga mål från luften. Lufttransportenheterna bidrar särskilt till FN:s humanitära bistånd och fredsbevarande uppdrag samt till nationella evakueringsoperationer.

FramtidenRedigera

I samband med stärkningen av det tyska försvaret med 100 miljarder euro, beställdes 35 stycken F-35A tillsammans med 15 Eurofighter Typhoon ECR.[8] F-35 ska ersätta det nuvarande attackflygplanet Panavia Tornado och även bära på kärnvapen i och med Nato:s kärnvapendelningsprogramm (engelska: nuclear sharing).[9] Stärkningen av försvaret berodde bland annat på det rysk-ukrainska kriget.

Det europeiska projektet FCAS (Future Combat Air System) för ett sjätte generations stridsflygplan ska från och med 2040 successivt ta över alla offensiva och defensiva luftoperationer, och därmed ersätta Eurofighter Typhoon.[10]

Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien respektive Airbus, Dassault Aviation och Leonardo samarbetar för att utveckla en UAV med uppgiften att spana och skydda luftrum. Ett beslut om att beväpna Eurodrone kommer att fattas i ett senare skede av ett förslag till det tyska parlamentet.[10]

OrganisationRedigera

Kommando Luftwaffe ansvarar för förvaltningen av flygvapnets militära organisationsområde.[11]

PersonalRedigera

Flygvapnet har cirka 28 000 soldater, vilket gör det till den näst största vapenslaget efter armén. Alla befattningar är också öppna för kvinnliga soldater om de är lämpliga för den avsedda befattningen. Totalt har flygvapnet cirka 2 500 kvinnliga soldater.

StrukturRedigera

TjänstegraderRedigera

Se: Tyska gradbeteckningar Bundeswehr

UtrustningRedigera

Sedan flygvapnet bildades har det huvudsakligen använt utrustning som utvecklats i multinationellt samarbete eller köpts in från Natoländer och/eller byggts på licens.

LuftfartygRedigera

Luftfartyg Ursprung Typ Variant Aktiva Bild Anteckningar
Stridsflygplan
Eurofighter Typhoon   Europa Enhetsflygplan 143   Planer på 15 Eurofighter ECR[9]
Panavia Tornado   Europa Enhetsflygplan IDS
ECR
68
21
  Blir ersatt av 35 F-35A[9]
Transportflygplan
Airbus A310   Europa Transportflygplan A310 MRTT 1[12]  
Airbus A319   Europa Passagerar- och VIP-transporter A319CJ 3  
Airbus A321   Europa Passagerar- och VIP-transporter A321-200 1  
Airbus A340   Europa Passagerar- och VIP-transporter A340-300 2  
Airbus A350   Europa Passagerar- och VIP-transporter A350-900 1  
Airbus A400M   Europa Transportflygplan
Tankflygplan
35[13]   Totalt 53 beställda[13]
Bombardier Global 5000   Kanada Passagerar- och VIP-transporter Global 5000 3  
Lockheed Martin C-130J   USA Transportflygplan
Tankflygplan
C-130J-30
KC-130J
1
0
  Totalt 3 beställda
Totalt 3 beställda[14]
Skolflygplan
Northrop T-38 Talon   USA Pilotutbildning T-38C -   Pilotutbildning vid Euro NATO Joint Jet Pilot Training i USA
Heliktoptrar
Airbus Helicopters H145M   Europa Enhetshelikopter H145M LUH SOF 15  
Sikorsky CH-53   USA Transporthelikopter CH-53GA
CH-53GE
CH-53GS
40
20
6
 
UAV:s
IAI Heron   Israel Spaningsdrönare HERON 1 -  

VapensystemRedigera

Vapensystem Ursprung Typ Variant Aktiva Bild Anteckningar
Luftvärn
FIM-92 Stinger   USA MANPADS -  
MANTIS   Tyskland -  
MIM-104 Patriot   USA SAM -  
Wiesel   Tyskland SAM 2 Ozelot -  
Luftburna robotar
AIM-120 AMRAAM   USA MRAAM -   Används på Eurofighter Typhoon[15]
AIM-9 Sidewinder   USA SRAAM AIM-9L/I -   Används på Eurofighter Typhoon och Panavia Tornado[16]
AGM-88 HARM   USA Antiradarrobot -   Används på Panavia Tornado ECR[17]
IRIS-T   Tyskland SRAAM -   Används på Eurofighter Typhoon[18]
MBDA Meteor   Europa BVRAAM -   Används på Eurofighter Typhoon[19]
Taurus KEPD-350   Europa Kryssningsrobot -   Används på Eurofighter Typhoon och Panavia Tornado[20]
Flygbomber
GBU-24   USA LGB -   Används på Panavia Tornado[21]
GBU-48   USA LGB -   Används på Eurofighter Typhoon[22]
GBU-54   USA Laser-JDAM -   Används på Panavia Tornado och Eurofighter Typhoon i framtiden[23]
Automatkanoner
27 mm Mauser BK   Tyskland -   Används på Eurofighter Typhoon och Panavia Tornado

Historiska flygplanRedigera

StridsflygplanRedigera

TransportflygplanRedigera

LitteraturRedigera

  • Murray, Williamson: The Luftwaffe 1933 - 1945 - Strategy for Defeat (1986, ny uppl. 2003) ISBN 1-86160-615-X

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Personalzahlen der Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ueber-die-bundeswehr/zahlen-daten-fakten/personalzahlen-bundeswehr. Läst 24 mars 2022. 
  2. ^ ”Kommando Luftwaffe” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/organisation/luftwaffe/organisation-/kommando-luftwaffe. Läst 25 mars 2022. 
  3. ^ Christopher Woody (2 november 2018). ”NATO and Russia are flexing their military might right next to each other — here are the 25 most powerful militaries in Europe” (på engelska). Business Insider. https://www.businessinsider.com/these-are-the-25-most-powerful-militaries-in-europe-2018-11?r=US&IR=T#6-italy-overall-ranking-11-20. Läst 28 november 2019. 
  4. ^ Michael Ray. ”Luftwaffe” (på engelska). Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Luftwaffe. Läst 28 november 2019. 
  5. ^ Laura Mackenzie. ”10 Facts About the German Luftwaffe” (på engelska). History Hit. https://www.historyhit.com/facts-about-the-german-luftwaffe/. Läst 28 november 2019. 
  6. ^ ”Der militärische flugbetrieb” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/resource/blob/175358/6df20b907ab1611735c1929f8bdbef3e/broschuere-fliz-data.pdf. Läst 27 mars 2022. 
  7. ^ International Institute for Strategic Studies (2012). International Institute for Strategic Studies. red (på engelska). The Military Balance. "112". Routledge. sid. 118. ISBN 1857436423. https://books.google.se/books?id=RtlPYAAACAAJ&dq=The+Military+Balance+2012&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwji4NLa943mAhUliIsKHfRrCuoQ6AEIKDAA 
  8. ^ ”Mehr als 100 Milliarden Euro für die Bundeswehr – für unsere Sicherheit” (på tyska). Bundeswehr. 27 februari 2022. https://www.bmvg.de/de/aktuelles/mehr-als-100-milliarden-euro-bundeswehr-sicherheit-5362112. Läst 27 mars 2022. 
  9. ^ [a b c] ”F-35: Nachfolger für den Tornado” (på tyska). Bundeswehr. 14 mars 2022. https://www.bmvg.de/de/tornado-nachfolger-beschaffung-neue-kampfflugzeuge-fuer-truppe. Läst 24 mars 2022. 
  10. ^ [a b] ”Bericht des BMVg zu Rüstungsangelegenheiten” (på tyska). Bundesministerium der Verteidigung. 1 december 2021. https://www.bmvg.de/resource/blob/5325320/1f15343d355c6d77c332b06f27ebd025/download-14-ruestungsbericht-data.pdf. Läst 27 mars 2022. 
  11. ^ ”Kommando Luftwaffe” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/organisation/luftwaffe/organisation-/kommando-luftwaffe. Läst 27 mars 2022. 
  12. ^ ”Der Airbus A310” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/luftsysteme-bundeswehr/airbus-a310. Läst 24 mars 2022. 
  13. ^ [a b] ”Das Transportflugzeug Airbus A400M” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/luftsysteme-bundeswehr/airbus-a400m. Läst 24 mars 2022. 
  14. ^ ”Das Transportflugzeug C-130J” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/luftsysteme-bundeswehr/c-130j. Läst 24 mars 2022. 
  15. ^ ”Die Luft-Luft-Rakete AIM-120 AMRAAM” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/aim-120-amraam. Läst 25 mars 2022. 
  16. ^ ”Die Luft-Luft-Rakete AIM-9L/I Sidewinder” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/aim-9l-i-sidewinder. Läst 25 mars 2022. 
  17. ^ ”Die Rakete HARM” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/luft-boden-rakete-harm. Läst 25 mars 2022. 
  18. ^ ”Die Luft-Luft-Rakete IRIS-T AIM-2000” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/iris-t-aim-2000. Läst 25 mars 2022. 
  19. ^ ”Luft-Luft-Rakete METEOR” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/luft-luft-rakete-meteor. Läst 25 mars 2022. 
  20. ^ ”Der Lenkflugkörper Taurus KEPD-350” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/marschflugkoerper-taurus-kepd-350. Läst 25 mars 2022. 
  21. ^ ”Die Bombe GBU-24” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-24. Läst 25 mars 2022. 
  22. ^ ”Die Bombe GBU-48” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-48-awx-kr. Läst 25 mars 2022. 
  23. ^ ”Die Bombe GBU-54” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ausruestung-technik-bundeswehr/ausruestung-bewaffnung/bombe-gbu-54. Läst 25 mars 2022. 

Externa länkarRedigera