Ludwig Losacker, född 29 juli 1906 i Mannheim, död 1994[1][2] i Heidelberg, var en tysk promoverad jurist och nazistisk politiker. Han var därtill Obersturmbannführer i SS. Losacker var under andra världskriget bland annat guvernör i distriktet Krakau i Generalguvernementet.

Ludwig Losacker

Ludwig Losacker år 1943.

Guvernör i distriktet Krakau i Generalguvernementet
Ämbetsperiod
26 maj 1943–10 oktober 1943
Företrädare Richard Wendler
Efterträdare Kurt von Burgsdorff

Ställföreträdande guvernör för distriktet Galizien i Generalguvernementet
Ämbetsperiod
6 januari 1942–21 januari 1942
Företrädare Karl Lasch
Efterträdare Otto Wächter

Född 29 juli 1906
Mannheim, Storhertigdömet Baden, Kejsardömet Tyskland
Död 1994
Heidelberg, Baden-Württemberg, Tyskland
Nationalitet Tysk
Politiskt parti Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
Alma mater Heidelbergs universitet
Yrke Jurist
Militärtjänst
I tjänst för Flag of the NSDAP (1920–1945).svg Tredje riket
Tjänstetid 1933–1945 (SS)
Grad HH-SS-Obersturmbannfuhrer-Collar.png SS-Obersturmbannführer

BiografiRedigera

Ludwig Losacker studerade nationalekonomi och statsvetenskap vid Heidelbergs universitet och gick under studietiden med i Nationalsocialistiska tyska studentförbundet. Losacker, som hade omfamnat antisemitismen, var en av de studenter som 1930 offentligt protesterade mot att den judiske matematikern och politiske skribenten Emil Julius Gumbel utnämnts till extra ordinarie professor i matematisk statistik vid Heidelbergs universitet. Gumbels undervisningstillstånd drogs in 1932 och året därpå tvingades han att emigrera. Losacker anslöt sig 1931 till NSDAP och 1933 till SS, där han 1942 uppnådde tjänstegraden Obersturmbannführer.[3][4]

År 1933 promoverades Losacker till juris doktor efter att ha lagt fram en avhandling med titeln Können die in der Reichsverfassung enthaltenen Vorbehalte von Gesetzen, insbesondere die finanzrechtlichen: durch Notverordnung des Reichspräsidenten Art. 48, Abs. 2; der Reichsverfassung) erfüllt werden?[5] Från 1934 till 1936 tjänade han som assessor vid Baden-Badens polisstyrelse. Därefter verkade han en tid vid Riksinrikesministeriet och senare som advokat i Chemnitz. Han var därjämte verksam inom Sicherheitsdienst, SS:s säkerhetstjänst.[6]

Andra världskrigetRedigera

Den 1 september 1939 anföll Tyskland sin östra granne Polen och den 26 oktober inrättades Generalguvernementet, den del av Polen som inte inlemmades i Tyska riket. Losacker utnämndes till distriktsledare i staden Jasło (tyska Jassel) och införde där stränga antijudiska förordningar.[4]

Den 22 juni 1941 inledde Tyskland Operation Barbarossa, anfallet mot den tidigare bundsförvanten Sovjetunionen. I kölvattnet på de framryckande tyska arméerna följde särskilda mobila insatsgrupper, Einsatzgruppen, vilka hade i uppgift att "säkra" nyerövrade territorier genom att mörda judar, romer, partisaner, politruker och andra som för Tredje riket ansågs utgöra en säkerhetsrisk. Initialt arkebuserades endast män, men från augusti 1941 utvidgade Reichsführer-SS Heinrich Himmler ordern att även gälla kvinnor och barn. Judar som levde i Tyskland, Österrike och Riksprotektoratet Böhmen-Mähren skulle deporteras till de ockuperade områdena i öst. Under de första månaderna förlöpte Operation Barbarossa som beräknat men under hösten insåg Tysklands högsta arméledning att kriget skulle ta längre tid än förväntat. Beslutsfattarna i SS-hierarkin sökte efter en effektiv metod för att genomföra den slutgiltiga lösningen av judefrågan och under oktober och november 1941 förespråkade alltfler företrädare för SS och civilförvaltningen i Generalguvernementet att judarna skulle utrotas genom gasning. Bland dem som förespråkade denna lösning återfanns, förutom Ludwig Losacker, Wilhelm Dopheide, Helmut Tanzmann och Otto Wächter.[7]

Efter att ha beklätt olika ämbeten inom Generalguvernementets administration och förvaltning utsågs Losacker i maj 1943 till guvernör för distriktet Krakau. Som guvernör ingrep Losacker mot korruptionen som hade kännetecknat hans företrädare Karl Laschs guvernörskap. Losacker stödde inte nazistpartiets officiella kyrkosyn och försökte förgäves övertala Adolf Hitler att överge den antikyrkliga, och i synnerhet antikatolska, kyrkopolitiken. Han protesterade även högljutt mot det tyska bosättningsprogrammet Aktion Zamość, som innebar att tusentals polacker dog. Losacker hamnade i häftig konflikt med Friedrich-Wilhelm Krüger, Högre SS- och polischef i Generalguvernementet, som mot Losackers vilja hade låtit skjuta polska godsägare och en polsk läkare. För Losackers del ledde denna konflikt till att han i oktober 1943 avskedades som guvernör och kommenderades till Waffen-SS.[2][4] Hans enhet sattes in i striderna i Italien.

Efter andra världskrigetRedigera

I andra världskrigets slutskede greps Losacker av amerikanska trupper och internerades i Kornwestheim i närheten av Stuttgart. Senare hölls han fången i Dachau, som efter befrielsen i april 1945 omvandlats till interneringsläger för misstänkta krigsförbrytare. Polen begärde Losacker utlämnad för hans delaktighet i massmord och andra brott. Under sin fångenskap skrev Losacker om sin tid som guvernör i det ockuperade Polen. Han förnekade att han hade haft något att göra med förföljelsen av judar och lade ansvaret på SS och polisen. Han namngav även polacker som skulle kunna vittna till hans försvar. Polen lade ned sin utlämningsbegäran och i september 1947 släpptes Losacker fri. År 1948 blev han direktör för arbetsgivarorganisationen inom den tyska kemiska industrin. Han verkade även som domare vid den federala arbetsdomstolen. Han grundade Freundeskreis der ehemaligen Generalgouvernementsbeamten, en intresseorganisation för tidigare ämbetsmän i Generalguvernementet.[8]

I början av 1960-talet inleddes undersökningsförfaranden angående Losackers misstänkta krigsförbrytelser i Generalguvernementet, men dessa förfaranden lades ned 1963.[8] Han uppträdde dock som försvarsvittne i flera rättegångar mot tidigare tjänstemän i Generalguvernementet.[1] I sina outgivna memoarer, Von der Schwierigkeit, ein Deutscher zu sein, försöker Losacker att framställa sina förehavanden i Generalguvernementet i så positiv dager som möjligt.[9]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Herbert 1998, s. 98
  2. ^ [a b] Herbert 2004, s. 18
  3. ^ Herbert 2004, s. 17
  4. ^ [a b c] Klee 2007, s. 381
  5. ^ ”Können die in der Reichsverfassung enthaltenen Vorbehalte von Gesetzen, insbesondere die finanzrechtlichen: durch Notverordnung des Reichspräsidenten Art. 48, Abs. 2; der Reichsverfassung) erfüllt werden?” (på engelska). WorldCat. Arkiverad från originalet den 25 juli 2013. https://www.webcitation.org/6INrTCOJy?url=http://www.worldcat.org/title/konnen-die-in-der-reichsverfassung-enthaltenen-vorbehalte-von-gesetzen-insbesondere-die-finanzrechtlichen-durch-notverordnung-des-reichsprasidenten-art-48-abs-2-der-reichsverfassung-erfullt-werden/oclc/065143850. Läst 25 juli 2013. 
  6. ^ Musial 1999, s. 389
  7. ^ ”Crossover from Euthanasia to Genocide” (på engelska). Belzec: Stepping Stone to Genocide; Hitler's answer to the Jewish Question. JewishGen. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2013. https://www.webcitation.org/6Ih2yaMwD?url=http://www.jewishgen.org/yizkor/belzec1/bel050.html. Läst 7 augusti 2013. 
  8. ^ [a b] Sandkühler 1996, s. 450
  9. ^ Roth 2009, s. 417f

Tryckta källorRedigera

  • Herbert, Ulrich (2004), ”Wer waren die Nationalsozialisten? Typologien des politischen Verhaltens im NS-Staat”, skriven i Frankfurt am Main, i Hirschfeld, Gerhard; Jersak, Tobias, Karrieren im Nationalsozialismus: Funktionseliten zwischen Mitwirkung und Distanz, Campus, ISBN 3-593-37156-1 
  • Herbert, Ulrich (2000) (på engelska). National Socialist Extermination Policies: Contemporary German Perspectives and Controversies. New York: Berghahn Books. ISBN 1-57181-750-6 
  • Herbert, Ulrich (1998), ”NS-Eliten in der Bundesrepublik”, skriven i Frankfurt am Main, i Loth, Wilfried; Rusinek, Bernd-A., Verwandlungspolitik: NS-Eliten in der westdeutschen Nachkriegsgesellschaft, Campus, ISBN 3-593-35994-4 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Musial, Bogdan (1999) (på tyska). Deutsche Zivilverwaltung und Judenverfolgung im Generalgouvernement. Wiesbaden: Harrassowitz. ISBN 3-447-05063-2 
  • Roth, Markus (2009) (på tyska). Herrenmenschen: die deutschen Kreishauptleute im besetzten Polen: Karrierewege, Herrschaftspraxis und Nachgeschichte. Göttingen: Wallstein. ISBN 978-3-8353-0477-2 
  • Sandkühler, Thomas (1996) (på tyska). "Endlösung" in Galizien: der Judenmord in Ostpolen und die Rettungsinitiativen von Berthold Beitz 1941–1944. Bonn: Dietz. ISBN 3-8012-5022-9