Ludvig Manderström

svensk greve, diplomat, ämbetsman och politiker

Christoffer Rutger Ludvig Manderström, född 22 januari 1806 i Stockholm, död 18 augusti 1873 i Köln, var en svensk greve, diplomat, ämbetsman och politiker.

Ludvig Manderström
Ludvig Manderström. Oljemålning av Johan Wilhelm Gertner (1870)
Född24 januari 1806[1][2][3]
Hovförsamlingen[1][2][3], Sverige
Död18 augusti 1873[1][4][3] (67 år)
Köln[1][3]
Medborgare iSverige[5]
Utbildad vidUppsala universitet[3]
SysselsättningPolitiker[1][3], diplomat[1]
Befattning
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1834–1866)[3]
Kabinettssekreterare (1840–1855)
Stol nummer 15 i Svenska Akademien (1853–1873)[6]
Sveriges utrikesstatsminister (1858–1868)[1]
Förstakammarledamot, Västernorrlands läns valkrets (1867–1873)[3]
Ordförande, Kommerskollegium (1868–1873)
Ständig sekreterare i Svenska akademien (1869–1872)
Politiskt parti
Inget[3]
FöräldrarErik Ludvig Manderström[2][1][3]
Utmärkelser
Ryska Sankt Stanislausorden (1835)
Storkors av Dannebrogorden (1848)
Andra klassen av Röda örns orden (1848)
Storkorset av Ekkronans orden (1849)
Carl XIII:s orden (1854)
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1855)
Kungliga Serafimerorden (1858)
Storkors av Sankt Olavs orden (1858)
Riddare av Elefantorden (1859)
Storkors av Torn- och svärdsorden (1860)
Nischan Iftichar (1861)
Storkors av Hederslegionen (1865)
Storkorset i Nederländska Lejonorden
Storofficer av Leopoldsorden
Storkors av Frälsarens orden
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Ludvig Manderström föddes i Stockholm där fadern friherre Erik Ludvig Manderström bodde med anledning av att han var kammarherre hos änkedrottning Sofia Magdalena. Modern friherrinnan Christina Brita Bennet var hovfröken hos samma drottning, och mormodern, friherrinnan Maclean var Bureättling och syster till Rutger Macklean. Farfadern var Christopher Manderström. Ludvig Manderström var andra barnet av fyra och äldste son. Tretton år gammal inskrevs han vid Uppsala universitet, medan hans båda yngre bröder tog den militära banan. Han tog där 1824 kansliexamen.

Manderström började arton år gammal sin bana som extra ordinarie kanslist vid Handels- och finansexpeditionen, för att 1830 bli andre sekreterare vid Kabinettet för utrikes brefväxling. Han utbildades där i diplomati av Gustaf af Wetterstedt och Albrecht Ihre. Efter en tid utsågs han till kammarjunkare. År 1836 utnämndes han till härold vid Nordstjärneorden.

Året därefter tillträdde han posten som kabinettssekreterare åt Oscar I. Han var verksam vid Sveriges medling i de dansk-tyska underhandlingarna 1848–1850, senare envoyé i Wien 1855–1856 och i Paris 1856–1858. Han erhöll 1860 grevlig värdighet

Hemmavid steg han i regeringen och var utrikesstatsminister 1858–1868 samt deltog i Sveriges riksdag som ledamot av första kammaren 1866–1873. Under hans tid som utrikesstatsminister inträffade Ulriksdalskonferensen, då han tillsammans med Gripenstedt och De Geer lyckades avvärja ett allvarligt krigshot. Sedan Manderström lämnat uppdraget i regeringen var han president i Kommerskollegium 1868–1873.

Manderström samlade böcker redan i sin ungdom. Samlingen växte till en av landets förnämsta, framför allt vad gäller dramatisk litteratur. Den delen av samlingen köptes på auktion 1874 av envoyén A. Lagerheim för att gå vidare till Silfverschiöldarnas förnämliga bibliotek på Kobergs slott. Den bokauktionen blev ryktbar, inte minst för att priserna "överskredo vansinnets gränser". [7]

Manderström figurerade som Baron Slusk i nyckelroman Spionen i den förnäma werlden i Stockholm (1831) av Carl David Arfwedson. Boken ville ge avslöjande inblickar i Stockholmssocietetens liv. Den behandlar den vackra äventyrerskan fru Rothstein och hennes uppvaktare, bland andra "Baron Slusk".

Ingift morbror till Carl Snoilsky.

Ordnar och utmärkelser

redigera

Svenska utmärkelser

redigera

Utländska utmärkelser

redigera

Se även

redigera

Källor

redigera

Vidare läsning

redigera
  • Burius, Anders (2000). ”Baron Slusk spionerar”. Biblis (Tidskrift) 2000(3) :1 = nr 9,: sid. 52–61  : ill. 1403-3313. ISSN 1403-3313.  Libris 9692036
  • Johansson, Alf W.Ludvig Manderström i Svenskt biografiskt lexikon (1985–1987)
  • Manderström, Ludvig; Klemming, Gustaf Edvard (1874–1874). Grefve L. Manderströms boksamling enligt den af honom upprättade förteckning. Stockholm. Libris 2158490 
  • Sundberg, Anton Niklas (1875). Ludvig Manderström : minnesteckning såsom inträdestal i Svenska Akademien den 20 december 1874. Stockholm: Norstedt. Libris 14701091 

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d e f g h] C R Ludvig Manderström, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9017, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Hovförsamlingens kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/0007/C I/4 (1766-1818), bildid: C0054452_00240, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 30 maj 2019, ”Christoffer Rutger Ludvig,,24/27”.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 241, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgfqw, läst: 16 januari 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0006/F I/11 (1869-1877), bildid: 00012481_00225, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 30 maj 2019, ”452,(Aug),18,1,,Manderström Christoffer Rutger Ludvig....67,5,26...”.[källa från Wikidata]
  5. ^ Libris, 7 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ Svenska Akademin ledamotsregister: manderstrom-ludvig, läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Nordiskt lexikon för bokväsen, del 2. 1962. sid. 66-67 
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] ”Manderström nr 246 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Manderstr%C3%B6m_nr_246#TAB_4. Läst 1 februari 2018. 
  9. ^ [a b c] ”461 (Sveriges och Norges stats-kalender / 1872)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sonkal/1872/0501.html. Läst 1 februari 2018. 

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Albrecht Elof Ihre
Sveriges kabinettssekreterare
1840–1855
Efterträdare:
Albert Ehrensvärd den äldre
Företrädare:
Elias Lagerheim
Sveriges utrikesstatsminister
1858–1868
Efterträdare:
Carl Wachtmeister